Vandringsstig 10:

Gud utlämnar dem åt ett ovärdigt sinnelag

Kom helige Ande …

Och eftersom de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om

Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde

sådant som är mot naturen.

De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska,

girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad,

svek och illvilja. De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar

våld. De skrävlar och skryter och tänker ut allt ont. De lyder

inte sina föräldrar, är oförståndiga och trolösa, kärlekslösa och

hjärtlösa.

Rom 1:28–31

Det verkar som om grundorsaken till allt elände, som här beskrivs, är föraktet för kunskapen om Gud. Det här med Gud är värdelöst! Detta leder till föraktfulla tänkesätt. Man föraktar vad Gud menat med sin skapelse. Man gör sådant som är mot naturen.

Det här med Gud ansåg de inte vara något värt att ha kunskap om. I stället för att uppfyllas av Anden som gör att man kan tala till varandra i psalmer, hymner och andliga sånger och sjunger och spelar för Herren i sitt hjärta (Ef 5:18–19), blir de uppfyllda av allt slags ont. Vad hjärtat då blir fult av, det talar munnen. De börjar göra sådant som är mot naturen. De gör sådant som inte får göras. Och så kommer en lång, svart och äcklig syndkatalog. Allt är ett resultat av att man vänt ryggen åt Gud. Var och en ville vandra sin egen väg. Men då gick man vilse (Jes 53:6).

Smaka igen på orden i detta avsnitt och tänk efter om det finns sådant i ditt hjärta. Du ser det hos andra. Men ser du det hos dig själv?

Jesus har ju en liknande uppräkning i Markus 7:21. Ty inifrån, från människans hjärta, utgår onda tankar, otukt, stöld, mord, äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund, hädelse, högmod och dårskap. Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren.

Har du hört talas om Pandoras ask? Det berättas om att Pandora som bröllopsgåva av guden Zeus fick ett stort förrådskärl, som hon inte fick öppna. Men nyfiken som hon var gläntade hon på locket. Då flög innehållet ut, vilket var alla möjliga sjukdomar och olyckor och smutsiga synder, som sedan dess plågat mänskligheten. Endast en sak stannade kvar i kärlet, nämligen hoppet. Därför är hoppet det sista människan ger upp.

Man kan fundera över vad ”locket” är, det som vi lägger över alla dessa ”skämmigheter”. Är det inte mitt stora stackars, lilla, duktiga, ömtåliga JAG. Eller för att tala engelska: mitt I, det som alltid ropar aj när man petar på det eller avslöjar det.

Vad gör vi med locket?

Antingen öppnar vi locket och låter allt detta onda härja och förstöra och plåga.

Eller också krossar vi locket. Mitt stora JAG får vi krossa på Golgata klippa. Det är opålitligt och hyckligt och farligt och gör så mycket illa och är så plågsamt för människor omkring oss. Detta JAG är en dålig vaktmästare för Pandoras ask, ”skämmighetstunnan” inom mig. Därför byter jag ut mitt stora JAG mot JESUS och låter honom ta hand om mina dunkla källarvalv.

Paulus uttrycker det så här:

Jag är korsfäst med Kristus,

och nu lever inte längre jag,

utan Kristus lever i mig.

(Gal 2:19–20)

Stanna till, tänk, tala med Gud om det du läst.