Stiftelsen Bibelskolan.com
 

Vandringsstig 11:


Kyrie eleison!


Kom helige Ande …

Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom,

att de som handlar så är värda döden. Ja, de samtycker också till

att andra gör så.

Rom 1:32

Paulus slutar detta första kapitel av sitt brev till Sveriges och Roms kristna med att visa hur dödens krafter ligger och jäser och verkar i allt detta onda som vi människor kan ha för oss. Vi är värda döden.

Alla som lever så förtjänar döden. Och ändå är det just så de lever. Ja, än värre, de tycker det är bra när andra gör som vi. Ja, de samtycker också till att andra gör så.

Låt oss se hur detta hände med Adam och Eva (1 Mos 3:6). Vi möter där ”en frestelsens psykologi”, en stegring, där frestelsen suger sig allt fastare vid Eva. Och Adam ramlar med. Eva faller för frestelsens tre inkörsportar, som Johannes skriver om i sitt brev: köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda (1 Joh 2:16).

Kvinnan såg att trädet var gott att äta av.

Det vattnas i munnen på henne. Hon börjar längta … Här har vi ”köttets begär”.

Det var en fröjd för ögat.

Den estetiska känslan stimuleras. Det onda är inte alltid fult. Här har vi ”ögonens begär”.

Trädet var lockande eftersom man fick förstånd av det.

Trädet lockar, eftersom hon där får bot för sina mindervärdeskänslor. De hade hon fått då ormen ingivit henne storhetsvansinne om att bli ”som Gud”. Här har vi ”högmod över livets goda”.

Lägg märke till hur kvinnan i frestelsens ögonblick blir fullkomligt självcentrerad. Ja, i frestelsens stund glömmer man allt omkring sig:

UPPÅT – man glömmer Gud och hans bud.

BAKÅT – man glömmer alla tidigare erfarenheter.

FRAMÅT – man tänker inte att dugg på följderna.

NEDÅT – man struntar i de hjulspår man kommer att fastna i.

Ja, man glömmer allt omkring sig. Det blir bara vad JAG ser, JAG känner, JAG vill ha. Vad viktigt det är att vara vaksam över vad som händer vid de tre inkörsportarna: Köttet, ögonen, högmodet. DET STORA SYNDAFALLET skildras sedan som något hur enkelt och naturligt som helst: Hon tog av dess frukt och åt.

Det är ju så här enkelt det alltid har gått till. Småsakerna för oss bort från Gud. Vägen bort är ofta odramatisk. Och när en människa går bort från Gud, drar hon gärna med sig andra i fallet. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt.

Frestaren utbildar oss till frestare. Och vi låter oss gärna utbildas, ty vi vågar inte vara ensamma i fallet. Man drar andra med sig. Eller som Paulus uttrycker det: Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda döden. Ja, de samtycker också till att andra gör så. (Rom 1:32)

Vad är det vi håller på med?

Det är viktigt att känna till de dunkla sidorna i sitt väsen. Allt detta onda finns som frön som en ovän har sått ut under natten (Matt 13:24–30). Förstår jag att detta finns där i mig, lär jag mig två ting:

1. När jag ser hur andra ”ramlar dit” i någon av dessa gropar, kan jag säga: ”Det kunde vara jag”. Min lust att fördöma och förakta stockar sig i munnen. Men när bjälken har tagits bort ur mitt öga kan jag hjälpa min broder eller syster med hans/hennes flisa (Matt 7:1–5).

2. Om jag ser detta hos mig själv kan jag säga: Det är Jesus jag behöver. Jag klarar inte av att klara av mig själv utan hans hjälp. Jag behöver släppa in Jesus i mitt allra innersta och be honom ta hand om de dunkla källarvalven där. Utan denna insikt kan jag inte hjälpa en enda människa med hennes problem.

Stanna till, tänk, tala med Gud om det du läst.



Våra systersajter

Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.

Jesus för dig
Jesus för dig
Bönenätverk
Bönenätverk
Bibelskolan Ung
Bibelskolan ung
Himmelskt söndagsgodis
Rött kors designat av prof. Erik Lundberg
Bengt Pleijels blogg

Våra systersajter

Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.

Jesus för dig
Jesus för dig
Bönenätverk
Bönenätverk
Bibelskolan Ung
Bibelskolan ung
Himmelskt söndagsgodis
Rött kors designat av prof. Erik Lundberg
Bengt Pleijels blogg