Jubel. I texten kommer inte jublet först. Där är det undran, frågor och rädsla som dominerar. Men vi som har facit börjar med jubel. Redan när vi kommer till kyrkan på Påskdagen är det ljust med massor av blommor, företrädesvis påsk- liljor. Och i det första ackordet från orgeln till ingångspsalmen anar vi vad som komma skall. Och det är väl inte underligt. Uppståndelsen betydde ju och betyder allt. Utan den hade vi levt utan ljus och hopp i denna tilltrasslade värld. Seger i alla bemärkelser är möjlig. När jag klantat till det och behöver förlåtelse och upprättelse. När de mörka krafterna håller på att krama musten ur mig. När döden kastar sin skugga in över mina funderingar i sömnlösa nattimmar och den där underliga slutkänslan smyger sig på. Vad gör jag? - Ropar, ber stilla eller bara tyst anförtror mig till den uppståndne. Där finns ju hjälpen. Döden är uppslukad och seger är vunnen.
Eftertanke. Det är inte bara den intellektuellt lagde som kan drabbas av eftertankens kranka blekhet ibland, när det gäller. Har uppståndelsen verkligen hänt och hur är det egentligen med alltsammans där på Påskdagen? Det första man ser i skildringarna är, att inget är tillrättalagt för att övertyga på ett billigt sätt. Mariorna och Salome ser vad de ser, blir rädda och springer undan. Inget jubel precis. De går för att smycka en död väns grav och de får se den tom. Ängelns lugna beskrivning av vad som hänt och vad som skall ske gör dem inte lugnare. På Påskdagen är det undran och tvivel som härskar. Och det är detta som är början till att det vände sedan. Ungefär, vi begriper inget, men så börjar änglabudskapet gå i uppfyllelse steg för steg. Man träffar den uppståndne. Evangeliet om honom går ut och vinner fler och fler anhängare ända in i våra dagar. Hur skulle lärjungar kunna satsa sina liv för att berätta en lögn? Se´n är det nyttigt för var och en av oss, att i lugn och ro där hemma under påskhelgen läsa igenom och be över texterna om uppståndelsen hos evangelisterna och apostlen Paulus. Det blir många aha-upplevelser, där inget är för stort och inget för litet. Som Petrus och linnebindlarna hos den detaljrike läkaren Lukas. En bibelprofessor sa en gång i en påskdagspredikan i Lunds domkyrka: "Vi skall vara tacksamma för linnebindlarna!" - Låt oss nu med jubel och eftertanke gå att möta årets Påskhelg. Där finns hoppet och segern!
Svante Enander
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
