Vandringsstig 62:

Gäller trons gåva bara de snälla barnen?

Kom helige Ande …

Ty Kristus är lagens slut, till rättfärdighet för var och en som tror.

Mose skriver ju om den rättfärdighet som kommer av lagen:

Den människa som håller lagen skall leva genom den. Men den

rättfärdighet som kommer av tron säger: Fråga inte i ditt hjärta:

Vem skall fara upp till himlen? det vill säga för att hämta ner

Kristus – eller: Vem skall fara ner i avgrunden? – det vill säga för

att hämta upp Kristus från de döda.

Rom 10: 4–7

Paulus talar om den rättfärdighet som kommer av lagen. Den människa som håller lagen skall leva genom den. Men om du inte håller lagen – vad händer då? Du syndar och i varje synd sitter ett litet snöre som binder dig och fångar dig ty var och som gör synd är syndens slav (Joh 8:34 jfr Rom 6:16, 2 Petr 2:19–20).

Inte att undra över att du ibland känner dig förtvivlad. Du känner dig låst och bunden och gör allt för att bli fri.

Du åker hemifrån och beger dig till paradiset. Det ligger i Mallåkra eller Kanarieholmarna eller i Amsterdam. Det finns lyckopiller som hjälper dig … Du får en kick. Känner dig uppåt. En liten himmelsfärd! O hur saligt! Vem skall fara upp till himlen?

Eller du reser till Tyatira (Joh Upp 2:18–29). Där lär du känna Satans djupheter, som du undersöker särskilt på sex och knarkområdet. Lär känna det onda genom att själv utöva det. Vägen till frihet går genom att själv bli erfaren på alla områden. Inget (o)mänskligt skall vara dig främmande. Vem skall fara ner i avgrunden?

När Paulus på ett annat ställer talar om Livets mening säger han: För mig är livet Kristus (Fil 1:21). Du hittar inte det livet genom himmelsfärder eller avgrundsresor. Du hittar det inte heller genom att genom egna duktigheter bli perfekt.

Men varför försöka bli perfekt när det är mycket lättare att bli fullkomlig?

Vill jag bli perfekt blir jag så fruktansvärt självupptagen. Hur gör jag mig nu? Är jag tillräckligt bra? Lagen är visserligen god och kan göra bra saker med oss. Först stoppar den till munnen på oss, säger Paulus (Rom 3:19). När vi blir för stora och skrytsamma och bara pratar och blir odrägliga för människor omkring oss, då gör lagen en stor nytta. Herre, sätt en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr. Låt ej mitt hjärta vika av till något ont (Psalt 141:34).

Men när gamle Herr Lagen kämpat med oss länge utan att ha lyckats blir han alldeles slut. Han orkar inte med oss längre. Jag ger upp säger han. Såg oss som hopplösa fall…

Men då hänvisar han oss till Jesus. Ty Kristus är lagens slut, till rättfärdighet för var och en som tror.

Men med min fromma möda jag aldrig fylla kan din lag (1937 års Psalmbok 302:2). Men det jag inte kan, det kan Jesus. Han fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet (Sv Ps 147:2). Vill jag bli fullkomlig sträcker jag mig mot Jesus.

Efter varje nattvardsgång kan vi läsa Johannesprologen. Där står det: Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning … Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. (Joh 1:14,16). Vill jag bli perfekt blir jag så självupptagen. Vill jag bli fullkomlig blir jag Jesusupptagen. Jag får bara dricka in hans fullkomlighet. Nåd och åter nåd. Fattar du?

Stanna till, tänk, tala med Gud om detta som du nu läst.