Läs Lukas 12:49-53
Det skaver lite inombords när man läser evangeliebokens texter på annandag jul, de verkar vara så långt från julens budskap som man kan komma. Men det finns en koppling mellan Juldagens firande av Jesu födelse och Annandagens firande av Martyrerna – Jesu efterföljare som gett sina liv för vittnesbördets skull. Juldagen signalerar att Jesus i sanning är den Fredsfurste som har kommit till den här världen för att vi ska få frid med Gud, varandra och skapelsen, men det finns också en annan sida. När Maria och Josef bär fram Jesus i templet efter fyrtio dagar så kommer Symeon, ledd av Anden, fram till dem och vittnar om att Jesus är den som frälsning som Gud berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna. Men han säger också att Jesus, detta lilla barn, ska bli till fall och upprättelse för många och ett tecken som väcker strid (Luk 2:22-35).
Texterna skaver lite, många vill gärna se Jesus som den snälle som vill alla människor väl och som inte kräver så mycket av oss. Men i annandagens evangelium möter vi en annan sida av Jesus – här verkar han inte alls vara den som kommer med den frid vi förväntar oss utan snarare en som kommer med splittring, och som till och med ställer familjemedlemmar mot varandra.
Vi får akta oss för att tolka det som att Jesus menar att vi ska söka strid med de människor som vi har omkring oss, tvärtom ska vi hålla fred med alla människor så långt det är möjligt (Rom 12:17-21). Det Jesus talar om är att det finns ett pris att betala för den som vill följa honom, att världen till och med kommer att hata dem som tillhör honom (Joh 15:19). Att vara en Jesu lärjunge innebär att man får nya värderingar som många gånger kommer att hamna på en direkt, eller indirekt, kollisionskurs med världens värderingar. Aposteln Jakob poängterar också att vänskap med världen innebär fiendskap med Gud (Jak 4:4), vilket kommer att få till följd att vi i många situationer kommer att ställas inför valet om vi ska lyda Gud mer än människor (Apg 4:19-20). Och om det blir vårt val att lyda Gud mer än människor så kommer även vi att möta förföljelse för vår tro på Jesus. Då är det viktigt att ha i minnet att vår kallelse som kristna, som efterföljare till Jesus, inte är att strida med världsliga vapen (Ef 6:12), utan vi ska älska våra fiender och be för dem som förföljer oss. Vi får älska vår nästa med den kärlek som Jesus själv fyller oss med – även i tider när vi möter svåra förföljelser och hån på grund av vår tro (1_Joh 4:19).
Stefanos, kyrkans förste martyr (Apg 7:55-8:8), är tillsammans med martyrerna efter honom, förebilder för oss, och genom att se på deras exempel så kan vi också, genom Jesu kärlek och den Helige Andes kraft, få modet att vara kompromisslösa i vår efterföljelse, vår tro på Jesus Kristus och i vårt vittnesbörd om honom.
Det finns en mening, en bön, som kopplar ihop Juldagens evangelium med Annandag jul: I går blev Kristus född till jorden för att Stefanos idag skulle födas till himlen. Martyrernas dödsdag blev deras himmelska födelsedag. Jesus säger: ”Var inte rädda för dem som kan döda kroppen men inte kan döda själen.” (Matt 10:28).
Gud är vår tillflykt och vår styrka, en hjälp i nöden, som aldrig svikit. Därför räds vi inte om än jorden skälver och bergen störtar i havets djup, om än vattnen brusar och skummar och bergen darrar vid havets uppror (Ps 46:2-4)
Mikael Nilsson
kyrkoherde
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
