Stiftelsen Bibelskolan.com
 

Första brevet till Timoteus Kapitel 5

Guds familj (1 Tim 5:1–2)

Översättning

  Mot en äldre man skall du inte använda hårda ord. Förmanar du, så behandla honom som en far och de yngre som bröder, äldre kvinnor som mödrar och yngre som systrar, i all anständighet.

Kommentar

Kyrkan är Guds familj. Därför skall Timoteus behandla de äldre som föräldrar, de yngre som syskon. Om några ”medelålders” talas det inte. Antiken kände knappast det begreppet. I sina bästa är var man alltjämt ung. Sen hörde man till de gamla.

Vården om änkorna (1 Tim 5:3–8)

Översättning

  Änkor skall du ta dig an och hedra, om de verkligen är ensamstående. Men om någon änka har barn eller barnbarn, så är det i första hand de som skall lära sig att hedra sina egna och gälda sin tacksamhetsskuld mot dem som skänkt dem livet. Så vill Gud ha det.

Den änka som verkligen står ensam, hon sätter sitt hopp till Gud och håller ut i bön och åkallan, dag och natt. Men den som bara gör sig goda dagar, hon är död fastän hon lever. Även detta skall du inskärpa hos dem, så att de handlar rätt i allt. Men om någon inte sörjer för sina egna, inte ens sina närmaste, så har han förnekat sin tro och är sämre än en otrogen.

Kommentar

Judarna visste att det var en religiös plikt att ta sig an en änka, men det fanns ingen reglerad försörjning av dem. I urförsamlingen i Jerusalem tog man sig gemensamt an de änkor som inte kunde försörja sig. Det krävde ett omfattande arbete, som först sköttes av apostlarna men snart fick lov att överlämnas ät särskilda förtroendemän (Apg 6). På ungefär samma sätt tycks man ha gjort överallt i de nybildade församlingarna. Det var något nytt bland hedningarna, och det väckte säkert uppmärksamhet. För de fattiga församlingarna kunde det bli en ganska betungande uppgift. Paulus ger också den föreskriften, att församlingen bara skall ta sig an dem som verkligen är ensamstående. I grundtexten kallas de ”riktiga änkor”, och strax därefter ges den förklaringen att de är ensamstående. De andra skall tas om hand av sina barn och barnbarn. ”Så vill Gud ha det” enligt fjärde budet. Det är alltså en kristen plikt att sörja för sina egna, så långt det är möjligt. och inte bara låta andra ta hand om dem. Den tacksamhet man är skyldig sina närmaste kan man inte bara avbörda sig via skattsedeln.

Men nu var det inte bara fråga om att ta hand om änkorna. De kunde också få en uppgift i församlingen. Det fanns några bland dem, för vilka ensamheten hade blivit en gåva och en uppgift. Den hade fyllts av Gud själv. Den gav dem mer tid än förr till bön och förböner. De önskade sig inte längre något annat, ungefär som änkan Hanna, som varit ensam i mer än femtio år och aldrig lämnade templet utan tjänade Gud under fastor och böner, natt och dag (Luk 2:37). Det är om sådana änkor Paulus nu talar.

”Församlingsänkorna” (1 Tim 5:9–16)

Översättning

  Som en församlingens änka skall bara den antecknas, som fyllt sextio år. Hon skall ha levat i ett rätt äktenskap och vara känd för sina goda gärningar, exempelvis att hon fostrat barn, hållit ett gästfritt hus, ödmjukt betjänat sina medkristna, hjälpt dem som haft det svårt och över huvud bemödat sig om att göra gott. Men yngre änkor skall du avvisa. När de nämligen blir upptända av begär som är ovärdiga inför Kristus, vill de gifta sig, och så drar de en dom över sig, eftersom de har svikit sin första tro. Dessutom vänjer de sig att gå omkring i husen utan att göra något. Och inte nog med att de ingenting gör. De blir också skvalleraktiga, de lägger sig i det som inte angår dem och kommer med otillbörligt tal. Därför vill jag att unga änkor gifter sig, får barn, förestår sina hem och inte ger våra motståndare någon anledning att tala illa om dem. Några har ju redan vikit av för att följa Satan. Om någon kristen kvinna har änkor i familjen skall hon ta sig an dem. Församlingen får inte betungas. Den skall kunna ta hand om änkor som verkligen behöver det.

Kommentar

Grundtexten talar här om att ”antecknas som änka”. Det kan inte gärna vara fråga om en lista över dem som var berättigade till understöd. På dem ställde man inte de krav som räknas upp här. De kunde vara en mycket stor skara. Vi vet att församlingen i Rom omkring år 250 hade ungefär 1 500 änkor och andra behövande att underhålla. Men bland dessa fanns det en liten, klart avgränsad grupp av särskilt utsedda ”änkor” som arbetade i församlingen. Vi hör mycket talas om dem under de tre sekel som nu närmast följde. Det är tydligt att det är början till denna kyrkliga tjänst, som vi möter här, även om man ännu inte strikt skiljer mellan dem som bara får församlingens stöd och den som också har en uppgift i dess tjänst. De senare brukar vi kalla ”församlingsänkor”, men i fornkyrkan hette de – som här – rätt och slätt ”änkorna”. Deras sysslor skulle vi närmast kalla diakonala. Men deras förnämsta uppgift var och förblev att bedja. En förebedjare ansågs vara minst lika nyttig för sina medmänniskor som den som var praktiskt verksam. Och dessa kvinnor hade tagit förbönen som sin kallelse när de blev ensamma. När de togs i församlingens tjänst lovade de att leva helt för sin uppgift och inte gifta om sig. Det framgår av Paulus ord att den som gifte sig hade svikit sin trohet mot Kristus. Annars tillråddes ju unga änkor att gifta sig, men ”församlingsänkorna” hade bundit sig genom något löfte. Att de också hade praktiska uppgifter framgår av de kvalifikationer de skulle ha. De skulle ha fostrat barn och hållit ett gästfritt hus, där de tog emot andra kristna och inte drog sig för att ”tvätta heligas fötter” (som det ordagrant heter). Att få tvätta fötterna var i antiken lika angeläget som det är för oss att få tvätta händerna. Vanligen fick en slav eller ett barn hjälpa till med den saken, men Jesus hade visat att ingen är för stor för att göra sådana små tjänster. Vi hör längre fram att just sådana uppgifter som att ta hand om barn och om resande främlingar brukade anförtros åt ”änkorna”.

Den som fick denna tjänst skulle ha levat i ett rätt äktenskap (”varit en mans hustru” som det ordagrant heter). Det kan möjligen också innebära att hon inte gifte om sig när hon blev ensam, utan tog sin nya livssituation som en kallelse. Att hon skulle vara minst 60 år jämkades längre fram till 50 eller mindre. Det gällde ju en ”ordningsfråga” av det slag, som både kan och skall anpassas efter förhållandena.

Det märks att man haft en del tråkiga erfarenheter med alltför unga änkor. De rekommenderas att gifta sig. Tidigare hade Paulus givit rådet att man helst skulle förbli ogift (1 Kor 7), eftersom tiden var kort och med tanke på ”det hårda betryck ni lever under”, men med åren hade han kommit till klarhet om att det kunde dröja innan Kristus kom åter och att det var Guds vilja att livet skulle gå vidare.

Regler som rör de äldste (1 Tim 5:17–22)

Översättning

  Äldste som är goda församlingsledare skall anses värda dubbel belöning, i synnerhet de som gör sig möda med Ordet och undervisningen. Skriften säger ju ”Bind icke munnen till på oxen när han tröskar” och ”Arbetaren är värd sin lön”.

Tag inte upp en anklagelse mot någon av de äldste, om det inte finns två eller tre vittnen. Den som försyndat sig skall du tillrättavisa i allas närvaro, så att det blir en varning också för de andra. Jag besvär dig inför Gud och Kristus Jesus och de utvalda änglarna att troget iaktta detta, utan någon förutfattad mening och utan att vara partisk. Med handpåläggning skall du inte förhasta dig. Gör dig inte medskyldig i andras synder. Se till att du är oförvitlig.

Kommentar

Redan under den första missionsresan hade apostlarna överallt i de nygrundade församlingarna tillsatt ”äldste” (Apg 14:23), som skulle leda församlingen. De hade hand om predikan och undervisning men också om förvaltning och ekonomi. De motsvarade alltså både präster och kyrkoråd hos oss. De prästerliga uppgifterna kom snart att dominera. Vårt ord ”präst” kommer just av det grekiska ordet för ”äldste” (presbuteros). Det är i prästämbetet som presbyterernas ämbete har levat vidare.

Utvecklingen från ”äldste” till ”präst” är redan på god väg när detta brev skrivs. Det finns ”äldste” som visat sig vara goda församlingsledare, alltså goda herdar. Det gäller i synnerhet dem som ”gjort sig möda” med Ordet – också genom flitiga studier i Skriften – och med att undervisa. De skall nu anses värda ”dubbel belöning”. Det är fråga om någon form av ersättning, i pengar eller natura. De ”äldste” hade säkert var för sig borgerliga yrken, och de fick nöja sig med någon mindre ersättning, ungefär som valda förtroendemän i våra dagar. Men ju mer tid de ägnade åt församlingsarbetet, desto större skäl fanns det att betala dem för det, och det är vad Paulus här yrkar på. Fast han själv inte ville ha betalt för sitt apostoliska arbete, försvarade han kraftigt de andra apostlarnas rätt till lön (1 Kor 9). Här hör vi honom nu för första gången säga detsamma om Ordets tjänare i de lokala församlingarna.

Man kan lägga märke till att ett ord av Jesus (Luk 10:7) citeras som något som ”Skriften säger”. Det hade länge funnits skrivna samlingar av Jesusord, och det finns skäl att tro att både Markus- och Lukasevangeliet existerade vid denna tid. Men det skulle dröja innan man allmänt kallade sådant för ”Skriften”. Å andra sidan var det fråga om ”ett ord från Herren” med obetingad auktoritet. Somliga menar, att Paulus här råkat använda ett uttryck som egentligen bara passade till det första citatet. I så fall skulle utvecklingen snart visa, att han ändå valt rätt ord.

Timoteus hade som apostelns ställföreträdare en ställning som ungefär motsvarar en biskops. Till hans uppgifter hörde också att övervaka prästerskapet. Det var till honom man fick anmäla klagomål mot de äldste. I så fall måste de stödjas av två eller tre vittnen säger Paulus. Visar de sig vara befogade, skall syndaren förmanas i närvaro av sina kollegor (eller hela församlingen?) så att alla ser att man inte opåtalt kan förgå sig. Och Paulus tillfogar en mycket allvarlig tillsägelse till Timoteus att verkligen beivra det som skall beivras, och göra det opartiskt och utan att låta personliga sympatier eller rädslan för obehag bli ett hinder att ta itu med missförhållandena.

Att inte ”förhasta sig med handpåläggning” kan betyda att inte vara för snabb med att avlösa en syndare. Troligare är att det syftar på vigningen till kyrkliga ämbeten. Timoteus skall veta vem han viger. Gäller det en ovärdig, blir han själv medansvarig i det som denne kan ställa till. Och den som skall leda andra och rätta deras fel måste se till att man inte har något att förebrå honom själv.

De ”utvalda änglarna” är ärkeänglarna. Att de åberopas här som vittnen tillsammans med Fadern och Sonen kan bero på att de på räkenskapens dag skall komma i Människosonens följe.

Ett hälsoråd (1 Tim 5:23)

Översättning

  Drick inte längre bara vatten, utan använd också litet vin för din mages skull, eftersom du så ofta är sjuk.

Kommentar

Som en påminnelse om att vi har att göra med levande människor, tämligen lika oss själva, får vi i förbigående veta att Timoteus ofta var sjuk och att det var magen som krånglade. Paulus ger det säkerligen kloka rådet att han skall vara försiktig med det vatten han dricker. Ibland bör han i stället dricka vin. Vinet hörde med till det dagliga kosthället. Det var bara asketer som avstod från det. Men att man ogillade varje missbruk har vi redan sett.

Ansvaret som man inte kommer undan (1 Tim 5:24–25)

Översättning

  Hos somliga människor är synderna så uppenbara att de hinner före dem till domen. Hos andra kommer de fram i efterhand. På samma sätt är också goda gärningar uppenbara, och om de inte är det, kan de ändå inte hållas dolda.

Kommentar

Mitt i förmaningarna kommer en påminnelse om att allting till slut kommer i dagen. Vad människor menar spelar mindre roll. Det finns människor vilkas fel hänger utanpå. De är så uppenbara att de kommer före syndaren själv när han skall dömas, det må nu vara av Gud eller människor. Men också de dolda synderna får sin förtjänta lön. De följer den skyldige som skuggan. På samma sätt är det med det goda vi gör. Förr eller senare kommer det i dagen.


  Copyrightregler:

Bo Giertz är upphovsman till såväl översättning som kommentar,
Nedladdning och utskrift av såväl översättning som kommentar får endast ske för personligt bruk,
All övrig användning av såväl översättning som kommentar måste godkännas av rättsinnehavarna samt
Stiftelsen bibelskolan.com åtar sig att förmedla eventuella förfrågningar om vidare användning av översättning och/eller kommentar till rättsinnehavarna.

Första brevet till Timoteus



Våra systersajter

Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.

Jesus för dig
Jesus för dig
Bönenätverk
Bönenätverk
Bibelskolan Ung
Bibelskolan ung
Himmelskt söndagsgodis
Rött kors designat av prof. Erik Lundberg
Bengt Pleijels blogg

Våra systersajter

Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.

Jesus för dig
Jesus för dig
Bönenätverk
Bönenätverk
Bibelskolan Ung
Bibelskolan ung
Himmelskt söndagsgodis
Rött kors designat av prof. Erik Lundberg
Bengt Pleijels blogg