Stiftelsen Bibelskolan.com
 

Jakobs brev kapitel 1

Brevhuvud (Jakob 1:1)

Översättning

  Jakob Guds och Jesu Kristi tjänare hälsar de tolv stammarna i förskingringen.

Kommentar

Inledningen till detta brev är kortare än annars i Nya Testamentet. Det är en typisk antik brevöppning, som helt kort säger vem som är avsändare och mottagare. Om brevskrivaren får vi veta att han heter Jakob och är kristen. Som vi sett i inledningen diskuterade man redan i fornkyrkan vilken denne Jakob kunde vara. Mottagarna är ”de tolv stammarna i förskingringen”. ”Förskingringen” (på grekiska diaspora) var det vanliga namnet på de judar som bodde utanför Palestina. Men liksom i början av Första Petrusbrevet syftar ordet här på medlemmarna i det nya Israel, som också fanns kringspridda i det romerska riket.

Förföljelsen kan ha något gott med sig (Jakob 1:2–4)

Översättning

  Mina bröder, tag det som en orsak till idel glädje, när ni råkar ut för prövningar av alla slag. Ni vet ju, att om er tro består provet, så leder det till ståndaktighet. Låt ståndaktigheten visa sig i fullbordad handling, så att ni blir fullgångna och helgjutna, utan alla brister.

Kommentar

Det första Jakob talar om är de ”prövningar av alla slag” som de kristna råkar ut för. Att bli förföljd var något som varje kristen fick räkna med. Det var ett av bevisen på att han var på rätt väg. Jesus hade prisat de förföljda saliga. När apostlarna för första gången blev misshandlade, gladde de sig att de ansetts värdiga att lida för Kristi namns skull (Apg 5:41). Alltså uppmanar Jakob de prövade att glädja sig. De kan ha nytta av sina prövningar. Prövningen kan ha samma verkan som träningen för en idrottsman. Den stärker och utvecklar. Man lär sig uthållighet och förs närmare målet: att bli en fullgången och helgjuten kristen. ”Fullgången” kan också översättas ”fullkomlig”. Det är samma ord som Jesus använder i bergspredikan när han säger: Var fullkomliga, liksom er himmelske Fader är fullkomlig. Det är möjligt att Jakob har just den uppmaningen i tankarna.

Visdom från Gud som svar på bön (Jakob 1:5–8)

Översättning

  Men om det brister i vishet hos någon av er, så skall han vända sig i bön till Gud som ger åt alla, villigt och utan förebråelser, och han kommer att bli bönhörd. Men han skall be i tro, utan att tvivla, ty den som tvivlar är som vågsvallet på havet som rörs upp av vinden och drivs hit och dit. En sådan skall inte räkna med att få något av Herren, inte så länge han är oviss och vankelmodig i allt han gör.

Kommentar

Även en uppriktig lärjunge kan brista i ”visdom”. Visdom i kristen mening kan bara hämtas ur Guds uppenbarelse i Ordet, när Anden gör det levande, så att vi förstår att tillämpa det på oss själva och vår samtid. Resultatet blir ett moget kristet omdöme som förstår vad som är Guds vilja. Visdomen är alltså en gåva från Gud som förutsätter bön och gudsgemenskap. När man vill ge sig i kast med ett problem, räcker det alltså inte med kunskaper och metoder som man kan lära av icke troende experter. Ofta är själva utgångspunkten felaktig hos dem. Den rätta grundsynen och de avgörande värderingarna måste man lära hos Gud.

Men det gäller att be i tro, så att man är viss om att Gud verkligen har något att ge som ingen annan har. Och han ger det ”villigt”. Man kunde översätta ”generöst”, frikostigt och utan småsnåla förbehåll. Han gör det också utan att påminna om hur litet vi förtjänat hans gåva. Den som tvivlar på att Gud verkligen kan och vill ge visdom och vägledning, han blir utlämnad åt alla världens opinionsvindar som pressar honom och driver honom åt det håll dit vinden för tillfället råkar blåsa.

Höghet och ringhet (Jakob 1:9–11)

Översättning

  Den broder som är ringa kan berömma sig av sin höga ställning, men den rike av sin ringhet. Han kommer ju att vissna bort som blomman på ängen. Solen går upp med sin brännande hetta och gräset vissnar och blomman faller av och dess fägring blir till intet. Så kommer också den rike att vissna bort mitt i sina företag.

Kommentar

Oförmedlat följer nu nästa förmaning. Det är utmärkande för Jakob. Han har samlat goda lärdomar och tänkespråk, som han radar upp utan synbar inbördes ordning. Ibland börjar han med något ord eller uttryck, som han just har använt – ett s k ”stickord” – men han kan då tala om något helt annat.

Här kommer en varning för att bygga på det som i världens ögon är det bästa i livet: pengar och status. Den verkliga storheten ser ringa ut i världens ögon. Den som har fått vad människor så gärna vill ha, han skall ”berömma sig av sin ringhet”. Somliga tror att detta är ironiskt menat, och att ”ringhet” här betyder den förnedring och utblottning som väntar den rike. Andra översätter ”ödmjukhet” och menar att det menas den ödmjuka insikten att rikedomen inte är mycket värd. I varje fall vill Jakob slå fast, att det enda som den rike säkert vet om framtiden är att han själv är förgänglig, lika förgänglig som sommarens grönska. Jakob säger det med tydlig anspelning på ett ord hos Jesaja (40:6f).

Gud frestar ingen (Jakob 1:12–18)

Översättning

  Säll den som är ståndaktig i frestelsen. När han bestått sitt prov skall han få livets krona, som Gud har lovat dem som älskar honom. Ingen som frestas far säga: Det är Gud som frestar mig. Gud kan ju inte frestas av det onda, och lika litet frestar han någon, utan envar frestas av sin egen begärelse, som drar i honom och lockar honom. Sen blir begäret havande och föder synd, och när synden hunnit mogna föder den död. Låt inte lura er, mina älskade bröder! Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker kommer ned från ovan, från ljusets Fader, hos vilken ljuset aldrig växlar och aldrig byts i mörker. Därför att han ville det födde han oss till liv genom sanningens ord, till att bli en förstlingsfrukt bland dem han skapat.

Kommentar

Nya Testamentet använder samma ord för prövning och frestelse. Ibland måste man (som i vers 2) på svenska säga prövning. Ibland är det – som här – snarare tal om frestelser, fast vi hela tiden får komma ihåg, att frestelsen samtidigt är ett prov som har något gott med sig, när man består i provet. Vad Jakob nu vill säga är att frestelserna – liksom sådana prövningar som exempelvis förföljelser – aldrig kommer från Gud. De har sitt upphov i det onda. Jakob säger inte direkt ”den Onde”. Han vill inte ge människan minsta möjlighet att skylla ifrån sig, varken på Gud eller Satan. Det är av sin egen onda begärelse man frestas. Vi bär det onda inom oss, och om vi ger efter för det kommer vi inte undan vårt ansvar. Det är som när ett barn kommer till världen. Att begäret befruktas och blir havande, att det onda växer inom oss och till slut föds fram som fullbordad synd, det har vi oss själva att skylla för. Och vad synden i sin tur föder fram är inte lycka och ett meningsfullt liv utan död, evig död. Sådant kommer inte från Gud. Här skall ingen låta lura sig, säger Jakob. Kanske har han mött den tidiga gnosticismens propaganda, där det påstods att skaparguden i själva verket var ondskefull. Det förhåller sig tvärtom, säger Jakob. Från Gud kommer ingenting annat än gott. Han är ljusets Fader. Ordagrant står det ljusens Fader, och det syftas nog på stjärnorna och allt som ger ljus på himlen. Guds ljus är oföränderligt. Texten är här osäker, men meningen är fullt klar. Hos Gud finns endast ljus och godhet. Inget ont och inga frestelser kan komma från honom. Tvärtom: det beror helt och hållet på hans goda vilja, att vi blivit födda på nytt genom det mäktiga ord som han låtit gå ut. Och de som tror är bara en ”förstlingsfrukt”, den första början av en stor skörd, som skall bärgas in när Gud skapar nya himlar och en ny jord.

Att höra och att göra (Jakob 1:19–25)

Översättning

  Det skall ni veta, mina älskade bröder. Sådana skall ni alla vara: snara till att lyssna, sena till att tala, sena till vrede. En människas vrede åstadkommer inte vad som är rätt inför Gud. Lägg därför bort all orenhet och all slags ondska, och tag ödmjukt emot Ordet som är sått i era hjärtan och som kan frälsa era själar.

Men Ordet skall ni göra och inte bara höra det, annars bedrar ni er själva. Ty om någon hör Ordet men inte gör det, så liknar han en man som ser sitt eget ansikte i en spegel. Han betraktar sig själv, men sen går han sin väg, och genast glömmer han hur han såg ut. Men den som blickar in i frihetens fullkomliga lag och dröjer kvar där, och som inte lämnar det han hört åt glömskan utan förverkligar det i handling, han kommer att bli lycklig i sin gärning.

Kommentar

En kristen skall vara snar till att höra. Det kan i första hand syfta på att höra sanningens ord, det som föder på nytt. Förkunnelse och undervisning skedde ofta samtalsvis. Då som nu kan det ha funnits deltagare som var alltför ivriga att prata. De kunde behöva förmaningen att hellre tiga och lyssna. Men orden har säkert en vidare syftning. Jakob använder här som så ofta ett redan formulerat ord, som gott kunde vara hämtat ur den judiska vishetslitteraturen. Det säger att man skall tänka sig för, innan man talar, och akta sig för att brusa upp. Den mänskliga vreden har ingenting gott med sig.

Den förmaning som sen följer är däremot typiskt kristen. Eftersom vi blivit pånyttfödda skall vi lägga bort all orenhet under en daglig kamp mot den gamla människan och ödmjukt ta emot Ordet. Det är ”inplantat” i oss (ordagrant översatt), alltså sått i våra hjärtan enligt Jesu liknelse om såningsmannen. Det gäller både att öppna sig för det, böja sig för det och låta det verka. Jakob tillfogar något som är en hjärtesak för honom: Det gäller att göra Ordet. Det finns ett farligt självbedrägeri, som består i att bara höra, att delta i gudstjänsten, att söka stämningar, känslor, upplevelser, kanske mänsklig gemenskap, men inte låta det komma till handling på de punkter, där man får lov att övervinna sig själv. Ordet kan liknas vid en spegel, säger Jakob. Vad tjänar det till att spegla sig, om man strax glömmer bort att man har en sotfläck på hakan? En kristen blickar ständigt på nytt in i ”frihetens fullkomliga lag”. Troligen betyder det för Jakob hela det kristna budskapet, det som gör en syndare fri från all skuld genom tron på Kristus och samtidigt gör oss till Kristi villiga tjänare. Sådana tjänare glömmer inte sin Herres vilja. Det är en glädje och en lycka för dem att omsätta den i handling.

Falsk och äkta tjänst inför Gud (Jakob 1:26–27)

Översättning

  Om någon tror sig tjäna Gud men inte tyglar sin tunga utan bedrar sitt hjärta, då är hans gudstjänst ingenting värd. En gudstjänst som är ren och utan fläck inför Gud, det är att ta sig an föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obefläckad av världen.

Kommentar

Jakob tar ett exempel som är lika aktuellt i alla tider. Gudstjänstdeltagarna är tillbaka i vardagen – eller kanske bara på hemväg. Pratet kommer igång, skvallret går och människor kritiseras i en helt annan anda än evangeliets. Vad var den gudstjänsten värd? Andra omsätter evangeliet i handling. Vad vi kallar social omvårdnad fungerade den gången först och främst inom den egna släkten. För de kristna, som var Guds familj, gällde det hela församlingen. Det var en fortsättning av gudstjänsten, inte en ersättning för den. Gudstjänsten var för Jakob en självklarhet. Han har ju redan sagt att det gäller att ta emot Ordet. Det allena kan föda på nytt och hålla tron vid makt, den tro som sen är verksam i kärlek.


  Copyrightregler:

Bo Giertz är upphovsman till såväl översättning som kommentar,
Nedladdning och utskrift av såväl översättning som kommentar får endast ske för personligt bruk,
All övrig användning av såväl översättning som kommentar måste godkännas av rättsinnehavarna samt
Stiftelsen bibelskolan.com åtar sig att förmedla eventuella förfrågningar om vidare användning av översättning och/eller kommentar till rättsinnehavarna.

Jakobs brev



Våra systersajter

Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.

Jesus för dig
Jesus för dig
Bönenätverk
Bönenätverk
Bibelskolan Ung
Bibelskolan ung
Himmelskt söndagsgodis
Rött kors designat av prof. Erik Lundberg
Bengt Pleijels blogg

Våra systersajter

Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.

Jesus för dig
Jesus för dig
Bönenätverk
Bönenätverk
Bibelskolan Ung
Bibelskolan ung
Himmelskt söndagsgodis
Rött kors designat av prof. Erik Lundberg
Bengt Pleijels blogg