Gud är kärleken och Gud vill att alla människor ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen. Detta säger Bibeln som en grundläggande utgångspunkt för oss alla. Ingen är fördömd eller förkastad. Guds kärlek omfattar alla. Därför söker han oss där vi är i vår tillvaros vilsenhet. Jesus säger att Fadern drar oss till honom.

Detta kan vi märka dels på så sätt att Gud väcker en längtan inom oss efter mer av allt det som är fint, vackert, bra och lyckligt i den här världen genom att vi får vara med om att utföra kärlekens gärningar inspirerade av honom. Vi börjar spontant hungra efter mer.

Men dels också på att vi befinner oss i lägen där det inte kan bli värre, vid vägs ände, och att vi då beslutar oss för en förändring, en nystart, en omvändelse.

Så drar Fadern i oss för att leda oss fram till Sonen, Jesus Kristus. Tyvärr stannar många på halva vägen och nöjer sig med halvmesyrer som nyandlighet av olika slag.

”Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. Och detta är domen: ljuset kom in i världen, men människorna älskade mörkret mer än ljuset eftersom deras gärningar var onda.”                                           (Joh 3:17-19)

Ordet ”tro” kan lika gärna översättas ”förlita sig på”, ”ha tillit till”, ”lita på”, ”ha förtroende för”. Vi väljer själva hur vi vill ha det, vem vi vill lita mest på och resultatet blir därefter.

”Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det om ni inte förblir i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra. Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och vissnar. Sådana grenar samlar man ihop och kastar i elden, och de bränns upp.”                                                                                                                   (Joh 15:4-6)

Domen är alltså inte ett Guds straff eller fördömelse, utan en enkel konsekvens av vårt eget val. Men fåren och getterna då i Matteus 25? Och att vi ska stå inför Kristi domstol i Rom 14?

Gud skiljer på sak och person. När vi tror på Jesus (se betydelsen av ordet ”tro” ovan) så lovar Jesus att du inte kommer under någon dom utan har övergått från döden till livet, men ditt liv, dina gärningar, ska ställas inför Kristi domstol. Allt som är fött av Anden klarar sig, allt som är ”av köttet”, ”den gamla människan”, brinner upp.  Se 1 Kor 3 för en bra förklaring av Paulus.

När är domen en straffdom?

1. När man medvetet väljer att vända sig bort från Gud såsom ett livsval och misskrediterar den helige Ande (se t.ex. Mark 3:22-30).

2. När man förföljer Guds folk. (se t.ex. 2 Thess 1:3-10).

3. När man medvetet försöker hindra andra från att komma till tro på Jesus och därmed bli dem till fall (se t.ex. Matt 13:37-43).