< >

Nu samlas frågorna mitt på tvivlens djup. Och vågorna går höga.

Du kallas ut att simma utan förvissning och paradmöjlighet.

Varför kallas du?

Du hör till.

 

Vilddjuren ser dig gå ut i vattnet.

Berättarna berättar om ditt mod.

Men du bara stannar och tvekar.

 

Hur djupt är inte vattnet?

Vågorna slår och vinden blåser.

 

Höjderna står stora runtom.

 

Du hör hur de ropar ditt namn. Från alla håll hörs frågor. Du beblandar dina tankar med de otrogna.

Du försvårar, du försvindlar.

 

Rör vid mitt hjärta! ropar du ut.

Hör mina böner, var vid min sida.

Så i mitt inre en frid som kan stanna.

Med dig Gud, med dig Gud

förbind mig, berör mig.

 

För vattnet skall ta mitt allt.

Därför lyssnar jag på dig. Du förgör mitt inres motstånd.

Och du förvandlar mörkt till ljus.

Vid dina fötter faller jag ned.

Du skall vara min ledstjärna.

Du skall vara mitt hjärtas rot.”

Tanken föds

/Hjälp mig ut till de djup du vill. Hjälp mig lysa som fyren i mörkret - Dubbelspelet med vattnet och elden. Ta de du älskar in till din säkra hamn. De som nu förtvivlar i mörkret mitt på dagen./

”Hjälp mig i mitt dubbelspel, Hör mitt hjärtas bön.

För var dag som går O Herre, vill jag lova dig Min Herre.

 

Se när jag jublar i din närhet!

Vilken nåd du läser över mig.

 

Du vägleder mig i vatten.

Så blir du min Far för alla tider och låter Din sol gå upp över mig, o Fader.”