Stiftelsen Bibelskolan.com
 

Palmsöndagen (Markusserien) - Stora Veckan


Stora veckan

Jesus håller sitt intåg i Jerusalem ridande på en liten åsna. Detta är ackordet vi slår an när vi beger oss in i årets största, rikaste och mest dramatiska vecka. Stilla veckan eller Stora veckan, the Holy week på engelska. Den som kulminerar i Jesu lidande, död och uppståndelse.

Vi har redan en gång firat händelsen på första söndagen i Advent.

- Vilken ofantlig skillnad mellan första Advent och Palmsöndagen!

Den gången var vi lärjungarna som hälsade vår konung välkommen med jubel, med vårt Hosianna. Jesus höll sitt konungsliga intåg ibland oss för att börja ett nådens år. Idag följer vi honom till Jerusalem för att börja den Stilla veckan. Vi ska följa med honom då han blir förkastad, förrådd, skymfad och dödad. Därför sjunger vi varken Hosianna eller Halleluja idag, även om lovsången faktiskt kommer att följa oss den här veckan också. Jesus själv sjöng lovsången med sina lärjungar sedan han instiftat nattvarden kvällen före sin död, innan han gick ut till Getsemane. De sjöng de s.k. Hallelpsalmerna från Psalt. 116 – 118. Psaltaren 118 är också vår psaltarläsning idag. Men vi börjar denna vecka i en stämning av avsked och uppbrott samlade kring Jesus och lärjungarna på väg in till Jerusalem.

   Jesus drar alltså nu in i den stad som vill förinta honom, den stad ”som dräper profeter och stenar Guds sändebud”. Inte för att bekämpa sina fiender, utan för att för i kärlek överlämna sig i deras våld. Jesus kommer för att dö för folkets synder för att uppfylla Skriften. Det är hans avsikt med intåget i Jerusalem. Hade folket som sjöng Hosianna förstått det hade Hosiannasången stigit med innerlig vördnad, mättad med ödmjuk tacksamhet. Nu är den mera fylld med aningslös entusiasm.

Jesus är den ende som är riktigt klarsynt. Han vet vad folkets hyllning är värd. Han tar ändå emot den, därför han har kommit för att uppfylla de gamla profetorden om Messias, enligt profeten Sakarjas nionde kapitel.

Åsnan han red på (egentligen var det ett föl) var konungens riddjur i Gamla testamentet. När Salomo blev kung red han in i Jerusalem på en åsna. Men åsnan var även en fredens symbol. Hästen – hingsten – var krigarens djur. Åsnefölet däremot var litet och bräckligt. Och kung Jesus rider inte in i sin stad högt ovanför folkets huvuden – han rider in i jämnhöjd med sitt folk – på ett föl! Jesus kommer alltså med fred – om du denna dag, hade förstått, också du, vad som ger dig fred!  Luk 19:42. Så hade han sagt när han stannat till på vägen nedför Olivberget och gråtit över staden.

Han är alltså den ende som är till bredden fylld med kärlek. En kärlek som är så stark att den också bär honom genom hans egen ångest fram till dess att han på korset kan säga, det är fullbordat. Han väjer inte för något. Han har ett enda syfte – och det inkluderar även oss, som läser detta idag – att frälsa oss, vi som är så rädda för oss själva och för varandra. Han vill att vi ska bli fria, att vi ska bli trygga. Framför allt vill han att vi ska bli läkta och att relationen till Gud skall bli hel igen.

Jesus var som sagt klarsynt. Han visste att hans stund var nära. När vi idag följer honom förstår vi det bättre än hans första lärjungar. Vi har därför inte så lätt att jubla med folkskarorna.

Han rider alltså in i staden till folkets sång. Han kommer de första dagarna under denna vecka undervisa på tempelplatsen. Troligtvis är det i morgon, på måndag, han kommer till templet och i helig vrede över dem som gör affärer på andras behov av förlåtelse, sparkar omkull penningväxlarnas bord och driver ut affärsmännen från tempelgården.  Han kommer att säga, mitt hus skall vara ett bönens hus. Men ni har gjort det till ett rövarnäste. Matt. 19:46. På tisdagen håller han sitt sista stora offentliga tal på tempelplatsen och konfronterar de religiösa ledarna. Han besvarar fariséernas fråga om det var rätt att betala skatt till kejsaren. Sedan kommer han gå ner genom Kidrondalen, upp på Olivberget, och medan solen sakta sjunker över Jerusalem, sluter Jesus sina lärjungar nära sig. Det är inte många dagar kvar, och han vill tala om vad som ska hända i framtiden. – Det ska bli svårt i världen, säger han, men var inte oroliga. Ni kommer att få höra rykten om krig, pest, jordbävningar och hungersnöd, men var inte oroliga, jag är med er. När det till slut skakar riktigt i världen, lyft då era huvuden och räta på er, för då kommer jag tillbaka. Han talar om sin återkomst, då han skall komma i härlighet och sätta sina fötter just på denna plats, på Olivberget, på samma sätt som de efter uppståndelsen skulle få se honom fara upp till himlen. (se Apg. 1:11)

Onsdagen är en stilla dag i Betania. På torsdagens morgon kommer Jesus

sända iväg sina lärjungar: Gå in i staden, där finns en man som bär en

vattenkruka, han skall visa er en plats där jag ska fira påskalamms-måltiden. På torsdagskvällen – det vi kallar Skärtorsdagen, efter fornnordiska ordet ”skära” som betyder rena – kommer Jesus för sista gången som en fri man till Jerusalem. Det berättas så: Han hade alltid älskat dem som var hans egna i världen. Nu gav han dem det yttersta beviset på sin kärlek. Under måltiden som sedan följer instiftar han nattvarden, där han i brödet och i vinet utger sin kropp och sitt blod för världen. Allt det som nu händer är ett bevis på hans kärlek. Därför är Hosiannasången idag inte fel, även om den sker mot en mörk bakgrund.

Det Jesus gör under denna dramatiska vecka kommer för alltid vara omslutet av förundran och lovsång. Lovsången följer Jesus in i Jerusalem, den följer honom genom hela Kyrkans historia. Den stiger också upp när vi tar emot honom i brödet och vinet, de saliga frukterna av hans lidande och död. Tar emot den kärlek som bara ger och ger och ger. Vi kan bokstavligen äta oss till Liv, därför att det är han som är Livet själv som utger sig för oss. Kristi kropp, för dig utgiven. Kristi blod för dig utgjutet.

Fram till nu har evangelisterna beskrivit Jesu liv under tre år. Nu saktar berättelsen ner och vi får följa med i det som händer dag för dag och till slut timme för timme, ända fram till uppståndelsen. Här är kulmen i det väldiga drama som började redan 1 800 år tidigare, när Gud utvalde Abraham och lovade göra hans ättlingar lika talrika som himmelens stjärnor.

Och liksom i alla Stora berättelser är vi med! Du är med som en av de himmelens stjärnor som Gud utlovade vår fader Abraham! Du är med när Jesus rider in i staden Jerusalem – Jerusalem – staden som dräper profeter och stenar Guds sändebud – för i den staden är vi alla invånare, vi som så ofta velat tysta Jesu stämma och slippa höra hans röst.  Vi har alla varit med om att hylla Kristus därför att de andra gjorde det och vi därför hoppades att han skulle hjälpa oss med våra planer och uppfylla våra önskningar. Du är med när Jesus instiftar nattvarden och säger, Ta och ät, detta är min kropp; drick av den alla, detta är det nya förbundet genom mitt blod som blir utgjutet för alla till syndernas förlåtelse.

Du och jag är med när Jesus tar på sig den tunga korsbjälken (den vägde mellan 30 - 50 kg.) och bär den genom Via Dolerosa upp till Golgata.

Det är våra sjukdomar han bär, våra smärtor som han lade på sig.  Jes. 53: 4. Du och jag är med när han hänger på korset, vi är där tillsammans med Maria och Johannes, lärjungen Jesus älskade. Och genom hans sår blir vi helade. För det är våra missgärningar han bär.

Du och jag är med när han läggs i graven, och du och jag är slutligen med när kvinnorna kommer till den tomma graven på påskdagens morgon och möts av att stenen är bortvältrad och ängeln som säger: Han är inte här han är uppstånden!

Det som sker denna Stora vecka är den största utgjutelsen av Guds kärlek som världen någonsin skådat, till och med större än själva skapelsen. Den omfattar inget mindre än Frälsarens mäktiga seger över mänsklighetens största fiender: Synd, död, dom, helvete och djävul.

Vi börjar denna laddade vecka genom att följa honom de sista stegen på Kärlekens väg. Men vi ska också under denna vecka slösa vår kärlek på honom. Just som Maria från Betania gjorde, när hon bröt den dyrbara alabasterflaskan med nardus och hällde den över hans fötter och kysste dem. Vi kan göra som denna Maria. Ge Jesus vår kärlek. Riktigt slösa med den!

 Det är kärleken som följer Jesus hela vägen till korset. Det är kärleken som vakar i påsknatten och som hälsar den uppståndne Kristus i jublande glädje. Måtte den Stora vecka här i Sverige och i hela kristenheten få vara en vecka då Guds kärlek får flöda över oss, mellan oss och genom oss ut till andra och uppfylla världen med väldoft, liksom Marias nardus den gången uppfyllde huset med sin väldoft.



Våra systersajter

Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.

Jesus för dig
Jesus för dig
Bönenätverk
Bönenätverk
Bibelskolan Ung
Bibelskolan ung
Himmelskt söndagsgodis
Rött kors designat av prof. Erik Lundberg
Bengt Pleijels blogg

Våra systersajter

Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.

Jesus för dig
Jesus för dig
Bönenätverk
Bönenätverk
Bibelskolan Ung
Bibelskolan ung
Himmelskt söndagsgodis
Rött kors designat av prof. Erik Lundberg
Bengt Pleijels blogg