2 advent, årg 2 - Uthållighet och tålamod

På Jesu tid rådde en utbredd förväntan att Messias, den utlovade befriaren, snart skulle komma och göra slut på allt förtryck, driva ut romarna och förverkliga det utlovade Gudsriket. Denna förväntan hade byggts upp under hela Gamla Testamentets tid och tar sig uttryck i många av Psaltarens psalmer och i profeternas skrifter.

I Jesaja kapitel 35 kan vi se hur Messias’ ankomst förväntades leda till en upprättelse för vanliga människor men också till en dom över de besuttna maktmänniskorna, ”hämnden kommer, Guds vedergällning.”

Men Messias’ ankomst dröjde och människor började alltmer spåra ur i sin livsföring. På samma sätt är det i våra dagar. Messias dröjer fortfarande och under väntetiden har de kristna länderna och den kristna befolkningen börjat spåra ur alltmer. Det är väl rentav så att alltfler har börjat önska att Messias inte ska komma. Det behövs inte. Vi har det redan så bra att det inte kan bli så mycket bättre (i Sverige i alla fall). Visst, en del saker kunde väl Gud gripa in och ställa till rätta som svar på våra böner, men i det stora hela har vi det riktigt bra. Paradiset på jorden. Den socialistiska drömmen håller på att gå i uppfyllelse: ”Från höjden frälsarn vi ej vänta, vår egen kraft oss frälsa kan.”

Tyvärr verkar det som om Gud inte riktigt är med på noterna. Bönesvaren kunde vara fler och komma lite snabbare. Då hade det blivit riktigt bra och tvivlare och gudsförnekare hade fått stå där med näsan mitt i ansiktet och bara se hur Gud grep in och svarade på sitt folks böner. Det där med uthållighet och tålamod är bara besvärligt. Det leder till tvivel, ifrågasättande och religiösa grubblerier.

Så här kan de mänskliga evangelierna utvecklas i olika riktningar och grunden i alltsammans är den mänskliga förgudningen. Vi vill ha det på vårt sätt. Ett talande exempel är guldkalven som israeliterna formade när de tröttnade på att vänta på Mose som hade försvunnit upp på berget Sinai. Istället för tålamod och uthållighet började man ta tag i saken själva efter eget huvud.

Uthållighet och tålamod är ett par karaktärsegenskaper som inte är medfödda utan som vi behöver öva oss i och träna upp för att vi ska hitta rätt i livet och framför allt för att vi ska hitta in i den sanne och levande Gudens gemenskap. Jesus talar om senapskornet som efter en lång tid har växt upp till ett träd och aposteln Jakob skriver: ”Ha tålamod ni också och visa fasthet.”

Bönen är ingen teknik. När svaret dröjer resulterar det ofta i missmod, resignation, besvikelse och självömkan. Vi slutar be. ”Jag vet, Gud, att du kan men du vill tydligen inte.” Anklagelser, köttets fiendskap mot Gud. Den köttsliga naturen måste dö, köttets begärelse efter de snabba böneklippen måste bort eftersom detta hindrar Gud från att ge snabba bönesvar därför att det skulle reducera honom till att bli vår springpojke. Det finns därför inga tidsangivelser i något enda av Guds bönelöften. Dröjsmålet säger därför ingenting om vad Gud vill och inte vill. Det är bara löftena som talar om vad Gud vill.

När du går in i uthållig bönekamp förvandlas du själv, blir av med dina begärelser efter snabba, bekväma, stora bönesvar, och benägenheten till självömkan, besvikelse, anklagelse mot Gud och resignation. Du övergår från att vara en människa som ber när det passar dig till att bli en bönemänniska, = en person som tjänar Gud i bön och som ber när Gud känner för det. Bönens funktion i ditt liv har upphört att vara centrerad kring dig själv och är istället centrerad kring Guds person. Då innebär bönesvaren inte att Gud blir vår springpojke eftersom vårt eget jag har dött och då kan Gud utrusta oss med mäktiga resurser.

I Bibelns undervisning om uthållig bön är grundtonen en positiv förväntan som inte påverkas av den tid det tar att få se bönesvaret. Alla böner blir besvarade av Gud – i rätt tid. Om inte förr så är den rätta tiden när Messias kommer. En försmak av det fick vi när Jesus kom till jorden som människa. ”Ha tålamod ni också, och visa fasthet, ty Herrens ankomst är nära.”