Jesus sade: ”Jag har kommit för att tända en eld på jorden. Om den ändå redan brann! Men jag har ett dop jag måste döpas med, och jag våndas innan det är över. Tror ni jag är här för att skapa fred på jorden? Nej, säger jag, men splittring! Ty där fem bor i ett hus ska de i fortsättningen leva splittrade, tre mot två och två mot tre, far mot son och son mot far, mor mot dotter och dotter mot mor, svärmor mot sonhustru och sonhustru mot svärmor.”
Det profetiska budskapet Jesus här förkunnar kan väcka anstöt. Så är det många gånger med profetiska budskap, som profeten Jeremia uttryckte det; Ja, mig har Herrens ord vållat ständigt spott och spe (Jer 20:8b).
Jesus tände verkligen en eld på jorden och det började med apostlarna. Det första man tänker på är pingsten, när tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem (Apg 2:3). Och det var väl då elden tog fart på riktigt, men elden hade börjat pyra redan innan. När två av lärjungarna mötte den uppståndne Kristus på vägen till Emmaus dagarna efter korsfästelsen så sa de till varandra; Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade ut skrifterna för oss? (Luk 24:34) Egentligen hade det börjat redan innan, i dopet. Johannes döparen sa: Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte värdig att knyta upp hans sandalremmar. Han ska döpa er med helig ande och eld. (Luk 3:16)
Jesus sa: Men jag har ett dop jag måste döpas med, och jag våndas innan det är över. Jesus talar här om ett riktigt elddop. Han våndas, samtidigt som han vet, om elden skall tändas finns ingen annan väg. Jesus talar här om sitt exodus, hans uttåg ur världen som skedde på korset. Att han måste dö för att uppstå och då föregå och bereda den väg hans folk erbjuds att gå. Att i dopet få dö med honom för att sedan få uppstå med honom.
Jesus sa: Tror ni jag är här för att skapa fred på jorden? Nej, säger jag, men splittring! Här ekar orden från när Symeon profeterar för Maria när hon och Josef bär fram det lilla Jesusbarnet i templet. Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid – ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd – för att mångas innersta tankar ska komma i dagen. (Luk 2:34-35) Vi kan läsa dessa rader i ljuset av vad Jesus säger i bergspredikan: Tro inte jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. (Matt 5:17) Jesus förkroppsligar lagen. Vilket gör att i mötet med Jesus blir vår synd avslöjad. Det erfar aposteln Petrus när han faller på knä inför Jesus med orden: Lämna mig, herre jag är en syndare i mötet på Gennesarets strand (Luk 5:8). Eller, när Sackaios utan uppmaning inför Jesus bekänner sina synder (Luk 19:8). Också genom din egen själ ska det gå ett svärd – för att mångas innersta tankar ska komma i dagen. I ljuset av Jesu närvaro avslöjas mörkret och det väcker strid.
Jesus sa: Ty där fem bor i ett hus ska de i fortsättningen leva splittrade, tre mot två och två mot tre, far mot son och son mot far, mor mot dotter och dotter mot mor, svärmor mot sonhustru och sonhustru mot svärmor. Det här är ingen rolig vers. Samtidigt vet vi att verkligheten många gånger är grymmare än våra önskningar. Vi vet att många kristna fått/får lida för sin tro. Vi vet att konvertiter blivit förskjutna av sina familjer. Vi vet att profeterna ofta fick plikta med sina liv.
För den som blir berörd av den eld vår frälsare tände, öppnas en väg där Guds Ord blir levande. Likt apostlarna på pingstdagen när de tog emot den helige Anden. Då finns inte längre någon återvändo. Vägen är given. Gå med Gud.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
