Var vid gott mod!

Vi hör de orden från Jesus. Fyra gånger säger han så enligt 1917 års bibelöversättning. Jesus säger det för att vi ska ta emot de orden. Han vet att det finns missmod bland Guds folk idag. Han ser vår kraftlöshet, och våra rädslor. Men hans ord är inte ett hurtfriskt ”dunk i ryggen... ryck upp dig! ...Ta livet med en klackspark...”

När Jesus säger så menar han det. Hans ord är ord med makt. Och de är personliga, riktade just till DIG.

Ska hans ord få utföra sitt verk i dig så måste de få flytta ut ur Bibeln och IN i ditt hjärta.

Bevara dem i ditt hjärtas djup, för de är liv för var och en som finner dem och läkedom för hela hans kropp. (Ordsp. 4:21-22)

1. Var vid gott mod, min son, dina synder förlåtas dig (Mark 2:5)

DÅ: Fyra män bär en lam man till Jesus. Det är mycket folk omkring honom och det går inte att komma fram. Men kärleken är alltid uppfinningsrik. Man går upp på taket, gör en öppning där och sänker ner den lame mannen. När Jesus talar till den lame börjar ett helande i honom. Märk att helandet börjar inifrån.

FÖRST: Dina synder förlåtas dig.
SEDAN: Stå upp och gå!

NU: Herre, jag känner mig ofta förlamad, håglös, oföretagsam. Jag blir liggande i självömkan. Jag fastnar i mörka tankar. ”Så länge jag teg, försmäktade mina ben vid min ständiga klagan”, (Psalt 32:3). Men i ditt ljus börjar jag ana vad det är – en bestämd synd som jag inte vill bekänna. Ett oförlöst område i mitt inre där jag inte vågat eller velat släppa in dig. Jag har trängt ner det jag skäms över, istället för att ta upp det i ljuset.

Herre, nu vill jag bekänna och lägga fram allt detta inför dig….. Jag vill ta emot ditt ord: Var vid gott mod, dina synder förlåtas dig! Men jag hör också att du säger något mer: Stå upp och gå! Du vill att jag ska få leva i uppståndelsens kraft. Att jag ska gå ut med bud om liv bland smärtorna och nöden. Att jag ska gå in i ett bärarlag, för att bära fram de missmodiga, de förlamade till dig.

Tack för ditt förtroende!

2. Var vid gott mod, min dotter, din tro har hjälpt dig (Matt 9:22)

DÅ: Det var mycket folk omkring Jesus. Man tränger sig inpå honom, berättar Markus. En kvinna som i tolv år lidit av blödningar finns med bland dem. Genom sin sjukdom räknas hon som oren.

Hon borde hålla sig borta från folk. Men nu tränger hon sig genom folkhopen och rör vid Jesus. Då inträffar undret i hennes kropp. Kraft går ut från Jesus, blodflödet stannar och hon känner i sin kropp att hon har blivit helad.

Och Jesus märker det. Han undrar vem som rört vid honom. Rädd och darrande kommer då kvinnan fram till Jesus och säger honom hela sanningen. Jesus, fylld av kärlek, säger då: Var vid gott mod, min dotter, din tro har hjälpt dig!

NU: Herre, jag känner mig så ofta kraftlös, andligen trött, som om jag hade blodbrist i själen. Jag längtar så intensivt efter en kraftöverföring från dig. Jag går i kyrkan, finns med bland gudsfolket, men känner mig ändå så tom.

Nu förstår jag vad det är. Kvinnan med blodgång hjälper mig att se att jag måste få en personlig beröring av dig. Att jag måste tränga mig fram till dig, lära mig lyssna till dig. Herre, jag sträcker mig nu mot dig, och jag lyssnar in ditt ord i mitt hjärta: Var vid gott mod…!

3. Var vid gott mod, det är jag, var inte förskräckta! (Matt 14:27)

DÅ: Det hade varit en stor ökenkonferens. Omkring 15 000 män, kvinnor och barn. Alla blev mätta av fem bröd och två fiskar. Allt var upplagt för en stor evangelisationssatsning.

Men istället för att ge instruktioner om hur man driver en stor kampanj, befaller Jesus lärjungarna att fara ut i båten. Och istället för att organisera människorna i celler och bönegrupper så skickar han hem dem. Blir vi någonsin kloka på Jesus?

Ute på sjön får lärjungarna det svårt. Det blir kväll och det blir mörkt. De kämpar med vågorna, berättar Matteus. De sliter vid årorna, berättar Markus. Det blir motvind, berättar de båda. Då kommer Jesus på sjön. Men de känner inte igen honom. De tror att det är en vålnad och de blir förskräckta. De skriker av rädsla, men genom stormen hör de Jesu trygga stämma: Var vid gott mod, det är jag, var inte förskräckta!

NU: Herre, jag undrar varför det finns så mycket svårigheter och motgångar? Ditt folk kämpar idag i motvind. Det finns så mycket som skrämmer oss. Det värsta av allt är att vi inte begriper oss på dig, Jesus. Vi känner inte igen dig när du kommer. Vi tror att du alltid ska vara sådan du var då du satt i gröngräset och delade bröd. Gestalten i nattmörkret skrämmer oss.

Men nu förstår jag en sak, jag måste lära mig att lyssna till din röst. När lärjungarna hörde din röst förstod de att det var du som kom.

Du talar i ditt ord. Ditt ord är ande och liv. Du själv kommer till oss genom ditt ord och driver bort våra rädslor. Var vid gott mod, det är jag, var inte förskräckta!

4. I världen lider ni betryck, men var vid gott mod, jag har övervunnit världen (Joh 16:33)

DÅ: Detta är det sista Jesus undervisar om i sitt avskedstal. Sedan hör lärjungarna bara hur Jesus ber (Joh 17). De ser kampen, svetten och blodsdropparna i Getsemane. De hör hammarslagen från Golgata.

Men ett trosfrö är nedbäddat i lärjungarnas hjärtan. Vissnandets och dödens krafter får inte sista ordet. I världen lider ni betryck, men var vid gott mod, jag har övervunnit världen.

NU: Herre, jag vill ta emot detta ord som ett trosord just till mig. Tack Herre, för att du är så rak och ärlig och så klar. Du lovar inte att jag ska få sväva på moln när jag följer dig. Du säger att jag ska få det svårt, att jag ska få lida och möta förakt och motstånd. Precis som du.

Men ändå kan jag få vara vid gott mod. Jag slipper se åt höger och vänster och vara rädd för människor. Jag får bara se på dig, och lyssna till dig. I ditt ord ligger segerkraften, djupglädjen och frimodigheten – modet att vara fri! I världen lider ni betryck, men var vid gott mod, jag har övervunnit världen.