Stiftelsen Bibelskolan.com
 

Vem kan då skilja oss från Guds kärlek? (Rom. 8:35) Sönd före pingst 2 årg.)

Här talar Paulus om det nya livet i Kristus – eller livet i Anden, som vi lika gärna kunde säga. För den som tror på Kristus finns ingen fördömelse. Allt är inneslutet av förlåtelsen. Kristus är med oss alla dagar. Han har dött och uppstått för oss och sitter nu på Guds högra sida och vädjar (ber) ständigt för oss.

Så vem eller vad kan skilja oss från Guds kärlek? Ändå kan en kristen ibland känna sig fördömd. Man gå i åratal och känna sig osäker om Guds kärlek och förlåtelse. - Duger jag som jag är? Får jag komma till himlen när jag dör? Särskilt de av oss som är lite äldre kan känna så.

Så därför måste jag berätta för er om gamla tant Malla! Jag lärde känna henne för många år sen när jag var ung präst på Ostkusten. Hon var den skröpligaste lilla kyrktanten i hela Misterhults socken.
Hennes syster, tant Margareta, var den driftiga damen, med bestämda åsikter om allt. Hon förde alltid ordet. Hon hade varit husmor och var van att bestämma. Men tant Malla var tyst och tillbakadragen, liten och skröplig. Tanterna brukade bjuda hem mig och min fru på underbara middagar. En gång frågade Margareta om vi inte kunde be för Malla. Hon hade så svår värk i sina händer att hon inte kunde sova. Med viss bävan satt jag och hustru Agneta oss ner med henne. Jag sa att jag inte kunde i hela henne, för jag hade ingen sådan makt. Men Jesus kunde och vi får be om allt vi vill. Så Agneta och jag tog Mallas tunna, skrynkliga, händer i våra och bad en kort bön till Jesus. Jag var helt övertygad om att inget skulle hända, så ganska snart tog vi farväl och for hem. (Ja, ni märker att jag var lite feg…)

Nästa morgon ringer telefonen i prästgården! Det är tant Margareta.

– Jo, det gäller Malla… sa hon med gravallvarlig röst. – O nej, tänkte jag, nu har tanten dött! Och jag som bad för henne! Men Margareta fortsatte: Malla har sovit gott hela natten. Hon har ingen värk i händerna. Men det viktigaste var inte detta. Det var så att tant Malla i sin ungdom hade gått med i en frikyrka, men känt sig fördömd. Hon hade inte vågat gå till nattvarden på årtionden, för hon hade känt sig så ”uschlig” som de gamla uttryckte det. Men efter helandet började tant Malla komma till nattvarden, till kvällsmässorna, i vår lilla kyrka i Figeholm. – För nu visste hon att hon var älskad av Gud! Och det var bönesvaret. Hon mötte Kärlekens Ande…

Men jag och Agneta flyttade ner till Tollarp 1991 för jag hade fått kyrkoherdetjänst där. En dag trillade tant Malla i sitt hem och skadan i händerna kom tillbaka. Men då tog Margareta bilen, stoppade in Malla och for ner till Tollarp. Vi skulle be för Mallas händer! Och vi bad. - Värken bara försvann! Så var det den gången.
Jag fick begrava tant Margareta några år senare. Hon hade fått en hjärntumör. Vi åkte upp till Oskarshamn och bad med henne innan hon dog. Men Malla, hennes syster, som var den allra skröpligaste lilla kyrktanten i Misterhults socken, levde många år därefter. Jag fick begrava även henne i Misterhults kyrka.
Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? (Inget…) skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.

Anden uppenbarar Guds fadershjärta och hjälper oss tro. Det behöver vi för att världen är så full av lidande, otro och orättfärdighet så det är stört omöjligt för oss att tro utan den helige Ande. Nu i dagarna före Pingst har vi all anledning att be om Anden!

Hoppas att detta lilla vittnesbörd kan vara till någon uppmuntran!

Anders Thorsén



Våra systersajter

Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.

Jesus för dig
Jesus för dig
Bönenätverk
Bönenätverk
Bibelskolan Ung
Bibelskolan ung
Himmelskt söndagsgodis
Rött kors designat av prof. Erik Lundberg
Bengt Pleijels blogg

Våra systersajter

Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.

Jesus för dig
Jesus för dig
Bönenätverk
Bönenätverk
Bibelskolan Ung
Bibelskolan ung
Himmelskt söndagsgodis
Rött kors designat av prof. Erik Lundberg
Bengt Pleijels blogg