Nådens gåvor av Mats Enander

Nåd och gåva, två underbara ord som Herren ger oss. Vilken glädje att få ta emot men också svårt för oss som gärna vill göra själva och försumma de gåvor som Jesus ger.
När jag i augustivärmens hetta just läst om förföljda kristna syskon i Indien och hur de kämpar blir detta att ta emot av Jesus ännu viktigare. När det inte finns något val tar vi emot. När all egen kraft är uttömd tar vi emot det som ges. Saliga är de fattiga i Anden, som ser sitt stora behov av det som bara Jesus kan ge. Det handlar väl om vem Jesus är för oss?
För lärjungarna var Jesus både den store hjälten och den som man var beroende av. Ändå tvekar lärjungarna många gånger och Petrus, med sitt svek, får ge oss tröst när vi själva haft stora planer och fallit pladask till marken. Där börjar så vandringen med Jesus från ett nytt perspektiv, nu vill jag bara ta emot av vad du ger.

Paulus vet och uttrycker det i dagens epistel så: I kraft av den nåd jag har fått…
Ja, alla dessa stora män o kvinnor i Bibeln har fått nåd och lever av nåd. Därför ges också olika mått av tro åt oss. Inte så att tro är en tävlan där vi ska övervinna varandra. Men gåva för just det som vi är ämnade för i Kristi kropp, hans levande församling.
Profetia och tjänande, tröst, ledarskap och att visa barmhärtighet. En underbar palett av gåvor ges oss när vi låter den Helige Ande blåsa ljumma vindar inom oss.
Tar vi oss tid att upptäcka gåvorna hos varandra, lyssnar vi till varandra?
För egen del tror jag att den lilla gruppen där man med omsorg om varandra kan utkristallisera och uppmuntra är avgörande. Låt oss be att alla kristna får gåvan att tillhöra en mindre grupp med bröder och systrar.

Jesus ger oss nu grunden för hur detta kan och ska fungera. Vi som gärna vill hoppa direkt till de lite mer synliga nådegåvorna, får en grundkurs i evangeliet hur man ska leva tillsammans som kristna.
Apostlarna och kyrkan har fått makten att binda och lösa. Varje kristen har ett ansvar och varje kristen kan med glädje vara till för sin broder när det går fel. Från predikstolen är det komplicerat men också här får Guds ord hjälpa oss till rätta. I den mindre gemenskapen är det lättare att se varandra och med Guds nåd uppmuntra och förmana.
Bönen där man kommer överens och delar bördan hör också till detta grundläggande för vår tro.
Allmänna förböner har sin plats men innerliga böner i avskildhet med några få, om det så bara är två, skall Fadern ge svar på. Ja, det vi ber om skall vi få. Jesus ger oss gåvan att be, han ger sin himmelske Faders gåvor. Jesus är ju mitt ibland de som ber. Jesus är delaktig i vår bön och vet redan vad vi ska be om. Himmel och jord förenas när vi ber och vi får ha stora förväntningar.
Förlåtelsen är så det tredje som Jesus vill att vi ska ta emot. Här gäller inte världens kriterier utan himmelens. Vi har fått livet och skapelsen som gåva. Jesus har förlåtit all vår synd och förlåter alla som kommer till honom. Skulle inte vi då förlåta obegränsat?

I Gt texten från andra Mosebok har Mose varit uppe på berget för att ta emot Herrens befallningar.
Folket svar är tydligt o klart: Allt vad Herren sagt vill vi göra.
Vilken programförklaring för Guds folk!
Det Jesus har sagt är att vi ska ta emot hans gåvor och leva av hans nåd. När vi gör det kommer vi också handla men det är Jesus som handlar i oss.

Mats Enander