Hosianna Davids Son! Första advent Årg 3

Läs Sakarja 9:9-10 och Matt 21:1-9

Hosianna, Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn.
Vi firar ett nytt kyrkoår och vi närmar oss med Adventstiden julens stora högtid då vi firar när Jesus, Guds son, ja Gud själv, föds som människa i vår mitt – det är en ankomst som betyder befrielse, upprättelse, liv och frid för människor och vår värld. Adventssöndagarna ger var för sig olika perspektiv på vad Herrens ankomst ibland oss innebär och betyder för oss. Och just på första Advent förflyttas vi till slutet av Jesu vandring på jorden, till veckan före Jesus sista påskfirande, till palmsöndagens händelser och hans ankomst till Jerusalem ridande på en åsna.

Ryktet om Jesus var spritt vida omkring, de flesta visste vem han var – han hade både sagt och gjort märkliga saker – och människor hade en förväntan på vad han skulle göra härnäst. Hade han nu kommit till Jerusalem för att befria folket från den romerska ockupationsmakten, och från den religiösa elitens förtryck?

Jesus får ett kungligt mottagande när han rider in i Jerusalem – ropen ljuder – ”Hosianna, Davids son, välsignad är han som kommer i Herrens namn…” Jesus är kungen som kommer till Jerusalem ridande på en åsna, och han är värd all tillbedjan, och all lovsång.

Utifrån texten vill jag säga tre saker. För det första – Jesus är kung – men vi får inte tänka Jesus som vår kung Carl XVI Gustav – som är en kung utan reell makt, en galjonsfigur. Jesus är konungarnas konung – han som all makt i himlen och på jorden. En liten tid var Jesus ringare än änglarna – och han avstod från allt för att genom sitt liv och sin död befria oss från allt det som binder oss och förminskar oss som människor. Hebreerbrevets författare skriver (2:9): Men vi ser att Jesus, som en liten tid var ringare än änglarna, nu är krönt med härlighet och ära därför att han led döden. Genom Guds nåd skulle det komma alla till godo att han fick möta döden.

För det andra så kommer Jesus ridande på en åsna – vilket inte var något som man kanske inte tänkte sig att en kung skulle göra – han borde komma på en stridshingst – speciellt om man väntar sig att bli befriad från förtryck. Men folket tänkte nog på den profetia som vi läst från Sakarja idag – Se, din konung kommer till dig. rättfärdig är han, seger är honom given. I ringhet kommer han ridande på en åsna, på en ung åsnehingst. Vilket nog gjorde att förväntningarna skruvades upp. Men när Jesus kommer ridande på åsnan så är det inte ett uttryck för ett maktövertagande med våld – vilket fortsättningen av texten från Sakarja vittnar om – Jesu ärende är något annat – Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim, alla hästar i Jerusalem. Krigets vapen skall förintas. Han skall förkunna fred för folken, och hans välde skall nå från hav till hav, från floden till världens ände. Jesus kommer med fred och frid till den här världen – han kommer för att ge frid och frid åt oroliga hjärtan. Vilken framtidsvision att längta till.

På flera ställen i evangelierna vänder Jesus upp och ner på våra förställningar om vad maktutövning handlar om – han, den sanne kungen, kommer inte för att tvinga människor att underkasta sig honom, han kommer inte med makt uppifrån – Nej, han kommer för att identifiera sig med den mänsklighet han skapat, han kommer för att tjäna – för att ge sitt liv – för dig och mig. När Jesus blir upphöjd, när han ser ner på dig och mig, från korsets stam – då förbannar han inte människorna hängt upp honom där, utan han säger:
”Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör!” Vid korset, bara dagar efter händelserna vi läst om idag, så ser vi vad sann kärlek är – där ser vi Guds kärlek uppenbarad i den lidande Jesus – Där ser vi Guds hjärtas kärlek som slår för oss, för dig, för dig, för dig, och det ekar genom seklerna varje gång vi firar nattvard – i mässan hör vi hur Gud viskar, jag älskar dig, mitt barn – för dig utgiven, för dig utgjutet, för dig, för dig, för dig…

För det tredje så vill Jesus möta vårt Hosiannarop. Jesus fick ett kungligt mottagande när han red in i Jerusalem: ”Hosianna, Davids son, välsignad är han som kommer i Herrens namn…” Man längtade efter frihet, men den frihet som Jesus kom för att ge var i första hand en inre frihet, ett inre helande och en återupprättad gudsgemenskap.
Hosiannaropet har nog aldrig varit så aktuellt som det är i vår oroliga värld idag! Hosianna är inte bara ett jubel- och lovsångsrop, utan det är också ett rop på hjälp, ett rop efter räddning – ett rop efter räddning hos den ende där vi kan finna den. Den är rop efter frihet – ett rop efter fred – och Jesus är den ende som i sanning kan ge det – både till våra hjärtan och en värld fylld av våld.

Nu får vi ställas oss frågan: vem är du i skaran som står vid vägen in till Jerusalem när Jesus kommer ridande? Är du en åskådare som står där med en försiktig och kanske orolig nyfikenhet? Eller är du en skeptiker som tänker att det där inte angår dig? Eller är du en av dem som ropar Hosianna – Herre, hjälp mig, hjälp oss? Och längtar efter att Jesus skall möta dig med sin befriande kärlek och vara den sanne kungen i ditt liv, som du får lägga ner ditt liv inför? Vem är du?

Ett vet jag och det är att Jesus kom för att uppenbara Guds nåd och kärlek för oss – han kom för att vi ska få frid/fred med Gud vilket vi får ta emot genom dopet och tron – han kom för att befria oss och förvandla våra liv. Det gäller dig; vem är du i skaran vid vägen till Jerusalem?