Den kämpande tron
På spaning efter den röda tråden i våra texter (Jes 61:1-3, Hebr 11:23 och Markus 14:3-9) finner vi en del viktiga sanningar. Guds verkliga vishet är oftast dold för vårt köttsliga sinne och vi hamnar snett om vi ensidigt strävar efter att få se Gud manifestera sig. Vi vill så gärna skissa våra ”visioner” men tappar bort självbesinningen, fokus Guds ära skyms. Är mina tankar alltid Guds? Håller mina mallar i ett ärligt möte med Gud i hans Ord? Vi läser och lyssnar enligt våra förutfattade, ofta kraftigt ensidiga önskedrömmar. Det leder oundvikligen till att vi väljer ut sanningar, löften, i bibelns texter som motsvarar vår önskan och vi vill inte erkänna att Gud gör långt mer än vi kan föreställa oss. ”Gud är god” brukar vi säga och vi menar då att hans goda måste vara gott på mina premisser.
Den frimodiga texten i Jesaja 61:1 f. om ”Herrens smordes utrustning och uppdrag” citeras av Herren själv i Nasarets synagoga. Jesu anspråk väckte protester. Skulle detta välkända messianska löfte vara uppfyllt i Josefs son, han grannsonen som alla kände? ”Alla blev ursinniga när de hörde detta…” Lukas 4:28. De ville t.o.m. döda Jesus men Herrens dag var inte inne ännu. Detta är typiskt för Guds visdom, han väljer det otippade och får människans egendrömmar att komma på skam.
Gud-Jesus blir sällan mottagen som sann Gud. Men för den som kan tro på Honom öppnas de fördolda skatterna men det ”krävs” fattigdom, törst och hunger efter det äkta gudslivet om det ska bli på riktigt.
I trons stora kapitel Hebr 11 får vi veta att trons människor ser det osynliga som verkligt och detta deras skådande skapas av Ordet. Tron är en essens, en föregripande andlig substans, en verklighet av det man hoppas, en övertygelse, om det man inte ser. I tron skådar man i förväg vad som utlovas och denna Guds tro skapas i kraft av Ordet, Kristi Ord. En Guds gåva är det!
Mose föll inte för kortvarig sinnlig njutning, han valde att fara illa med Guds folk. Han såg resultatet av Messias lidande som mycket mer värdefullt än all jordisk rikedom. Mose såg bibelns röda tråd profetiskt och värderade oändligt högt Kristi lidande. ”Kristi kropp för dig utgiven, Kristi blod för dig utgjutet”. Mose ”såg” försoningen på Korset ca 1300 år innan det hände, den rikedom som gavs genom Kristi förnedring, hans död och uppståndelse, mänsklighetens enda verkliga befrielse från synd, dom, död, djävul och allt ont.
Denna ljuva skatt utlovas, dig och mig, genom Ordet…han har fört liv och odödlighet fram i ljuset genom Evangeliet. 2 Tim 1:10.
För många är Kristi hemlighet ingenting värt. Avfallstid bekräftar det hur tydligt som helst, den andliga döden är utbredd, kristendom saknar betydelse. MEN då är det än mer viktigt att Kyrkan inte drar ner på trosnivån, hon får inte fega ur och skämmas för att vara en kristen kyrka, hon MÅSTE fullt ut stå för Evangeliet….lära dem att hålla allt vad Herren befallt.
Tron kopplar ihop med det som Gud talar om i sitt Ord. Tron behövs inte om vi söker det synliga. Gud har valt att uppenbara sina oftast osynliga skatter, för de som är som barn och som litar på det som sägs. Den stora troskampen, om Ordet ska få ta plats som ett Guds Ord, som Sanningen, böljar fram och tillbaka. Vi kallas till ett nytt sinne, en metanoia, omvändelse, så att vi kommer till besinning och underordnar oss Gud och tror på Evangelium. En troskamp som leder till, som det är tänkt: TRONS lydnad.
Förnekaren har ingen speciell kamp. För att gå förlorad behöver man inte göra någonting. Men den som slår följe med Honom som kallat med en helig kallelse kommer snart att föras till den trånga porten. Den passagen leder in på en smal väg , hela vägen hem.
Kvinnan i markustexten slösar bort” den dyrbara nardusoljan, värdet motsvarar ungefär en årslön, genom att smörja Jesus. Hon hällde ut alltsammans över Jesus, gav allt. Hennes handling får aldrig glömmas. Jesus säger: Överallt i hela världen där evangeliet förkunnas ska man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.
Kvinnan hade mött förlåtelsen genom Jesus och hon ärade Gud och tillbad Herren….hon hade funnit det dyrbaraste i denna värld – vissheten om syndernas förlåtelse genom Jesus Kristus. Denna förlåtelse är grundad och utverkad genom Jesu död och uppståndelse. Samma profetiska medvetenhet möter hos kvinnan som hos Mose. Hon är helt uppslukad av den förunderliga Nåden, säkert andligt gripen av det hon profetiskt anar – Jesu offerdöd. Kvinnan smörjer ju Jesus inför sin begravning.
En bärande tanke blir då att inte heller vi får glömma att Jesu offergärning är enastående och garant för försoning och vänskap med Gud.
Jesu död är dårskap för de som går förlorade, men för oss som tror en Guds kraft till frälsning.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande
Hans Lundaahl Osby
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
