Tredje sönd e tref Årg1 - Förlorad och återfunnen

En pojke tillverkade en gång en liten barkbåt som gladde honom mycket. Han brukade låta båten flyta med nedströms i bäcken hemmavid. Så hände det sig vid ett tillfälle att den lilla båten oturligt drogs i väg i strömmarna och försvann utom synhåll, bort från den från den olycklige ägaren. Han sprang nu efter den förlorade dyrgripen ängsligt sökande och letande. En främmande pojk fick plötsligt syn på den framforsande lilla båten och han lyckades fånga in den intressanta farkosten. Den rätte ägaren fick syn på upphittaren som höll båten i sitt grepp. Efter en hel del diskussion och köpslående lyckades den rätte ägaren få tillbaka sin förlorade båt MEN han var tvungen att köpa tillbaka den av den andre som inte var särskilt inkännande. Motvilligt lämnade han över båten till den rätte ägaren. Priset var betalt, båten var tillbaka och lugnet återställt.

En liten story som säger en del. Men som vanligt att försöka med en enkel bild förklara något så stort som Guds kärlek till sina bortsprungna barn är inte lätt.

När en människa kommer till tro är Gud starkt inblandad. Hans är initiativet, hans är hela frälsningsplanen och han vill föra mig på rätta vägar. Tiden är på Guds sida och han arbetar lugnt och målmedvetet. Vi bortsprungna tänker att beslutet ligger hos oss. Det är ju vi, du och jag, som tar emot frälsningen omedvetna om att det är Gud som fört oss fram till Kristus genom en lång rad av omsorgsfulla skickelser.

I Dopet möter vi frälsaren utan att vi tillför något annat än ett passivt mottagande, särskilt tydligt vid dop av späda barn. Fokus Guds verk.

Tron är ju en gåva och inte var mans.Till detta kommer mysteriet varför just jag kan tro Guds frälsning genom Jesus. 

Vi ställs inför den stora hemligheten med försoningen och Israels roll. Guds ofattbara vägar, först juden sedan hedningen (icke-jude). Frälsning kommer från judarna, från Jesus, men hans eget folk tog inte emot honom. Tvärtom de avvisade den kristna Vägen. Detta förkastande av Jesus som Messias/Frälsaren öppnade för hedningarna att ”inympas i den saftrika roten” som är Gud själv. En dag ska Israel bli frälst efter att hedningarna i fullt mått kommit in i det Andliga liv som Gud i Kristus ger genom mysteriet försoningen. “Jag låter mig finnas av ett folk som inte sökte mig”. Jes 65:1

Gud har skapat varje människa och gett oss ett omätbart människovärde, han har tänkt oss vara en avbild av Honom själv och ämnat oss att leva i harmonisk gemenskap med Gud, med alla människor och allt skapat. Men gudsbarnet väljer att överge sin Far och skapare och fördärvar sin identitet, sin höghet. Människan blir i grunden förändrad och hamnar i en skadad och bruten relation som präglas  av ett uppror mot sin himmelske Far som bara vill henne väl. Ändå verkar Gud med evig kärlek i sin trofasta relation till oss sina barn. Gud har tänkt och handlat. En räddningsplan skapades t.o.m. innan världen, universum blev till. Han utvalde oss i Kristus och så blev Ordet kött i Kristus Jesus.

Fadern, brukar sina två armar, med den heliga Ande för han människan till Kristus frälsaren, Guds andra arm. (Gammal fornkyrklig bild). Herrens Ande ”blåser” ute i världen för att söka sina vilsegångna barn. Ingen kan komma till Jesus utan att Fadern drager honom. Gud ser vem som är i läge att ta emot hans egen räddningsplan.

Kyrkans roll är mest som en förvaltare av dyrbara skatter. I sällsynta fall kan en människa överbevisa en annan till tro. Vi för budskapet vidare och vårdar de som Herren anförtror oss.

Människan är av naturen bortkommen från Gud men inte bortglömd av Honom.

Hon är förlorad om hon blev lämnad utan Herrens letande. Förlorad, en evig oundviklig konsekvens av hennes självupptagenhet. Hon framlever i andlig död och hennes egna tankar leder henne vilse allt längre bort från det Gud ville.

MEN nu kommer den barmhärtige. Han vars hjärta ömkar sig över de sina. Hos 11:8 Om de ändå ville inse vad som är deras bästa. Han söker efter var och en förlorad och lämnar utan oro de redan mogna hemtama. De senare står trygga i tron och klarar sig själva tills vidare ett tag. De 99,

De som längtar efter Gud söker sig till honom. Den sökningen är responsen på ett redan påbörjat kärleksverk. När det förlorade fåret inser att det gått vilse och behöver hjälp kan man säga att Jesus funnit sitt förlorade får. Han söker, finner och bär. Stor glädje och helande omsorg.

Alltså: vi är förlorade tills vi inser det och ropar på hjälp. Herren hör den bönen och skyndar fram, han finner oss.

Detta sker för individen, det ytterst personliga finns där och vägen till Jesus är unik och ser olika ut för var och som blivit funnen. Vägen till Gud är En och den heter Jesus.

Den stora allmänna frälsningsplanen gäller för alla och här heter det att Gud har försonat hela världen med sig själv genom korset, frälsningen genom Jesus.

Genom den allmänna frälsningen finns allt berett, men frälst blir man genom att inta den plats som finns beredd för just dig och mig. Det objektiva och subjektiva tillhör varandra.

Inbjuden till en stor festmåltid kommer jag tacksam till bords! Halleluja, Tack och Lov!

Hans Lundaahl Osby.