Lukas 18:9-14

Denna söndag, 11 efter trefaldighet, blir vi påminda om hur vår stolthet och vårt högmod gör oss blinda för Guds godhet. Stolthet är väl inget vi pratar vitt o brett om, men visst är vi stolta över mycket och kan också vara det. Problemet är som alltid när vårt eget skymmer och kommer i vägen för Gud.
Jesus är i liknelsen tydlig med vad som är viktigt inför Gud. Att ödmjuka sig. En möjlighet för oss när vi ser ner på andra och litar mer på oss själva. Egentligen handlar det väl mest om att begrunda hur man lever och vända sig till Jesus för att han ska kunna förvandla mig.
Jag vill vara hos Jesus och låta kärlek omfamna och prägla mig. Om det ska kunna bli verklighet behöver rätt mycket skalas av från våra förhållningssätt.

Till Gud!
Vem är Gud egentligen? Den som vill se mina prestationer och vad jag åstadkommit eller den som visar mig nåd. Jesus visar själv att han alltid prioriterar att hjälpa, hela och dö för mig.
Jesus är den som vill hänga med mig under alla omständigheter. För i stort sett alla bibliska gestalter som lär känna Gud blir detta en verklighet och många gånger ett omvälvande uppvaknande. Petrus o Paulus fick vara med om detta och därför kunde Paulus vara trygg i att den egna stoltheten inte betyder något inför Gud. I stället är det tron på Jesus som frälser.

Till mig själv!
Tron på Jesus gör att vi inte behöver vara fixerade vid våra egna prestationer. Han som är större verkar i mig och det är den nya människan, Kristus, som får lysa. Ju mer Jesus gör det desto mer kommer människor att erfara av Guds kärlek.
Är det vrede, högmod, rädsla för att misslyckas eller egenrättfärdighet som behöver skalas av?
Låt syndabekännelsen och bikten bli viktiga stunder. Samtalet med andra kristna är också grundläggande.

Till andra!
Jag är väl ändå lite bättre än andra kanske man tänker. I alla fall den eller den.
När jag skalar av mig den inställningen kan mycket gott hända. Man upptäcker att den man jämförde sig med faktiskt hade andra sidor som var positiva. Både för mig och den andre blir upptäckten positiv. I stället för att jämföra mig går jag till Jesus med mina funderingar. Han får befria mig från avundsjukan och högmodet.

I kyrkan!
Helgonen och de stora förebilderna har ofta varit befriade från högmod och jämförelse. Kanske för att de haft fullt upp i bön och arbete för kyrkan och Kristus. Det är något att ta efter för oss så att kyrkan kan växa på olika sätt och Gud välsigna varje litet eller stort sammanhang. Vi är en kyrka men med många grenar. Det får spreta men hålls samman av Jesus.
Han som själv vänder sig till syndare och själv försonar all synd är vårt hopp och den som vi får ha blicken fäst vid.