Julen 2024 - årg 2

Lukas 2 och Joh 1
En natt för 2000-år sedan hände det som förändrade världshistorien, människors liv, präglat vår kultur i 1000 år och som många av dåtidens människor väntat på i över 1000 år.
Den väldige, obegriplige Gud, som skapat universum, jorden och allt som finns här, håller sina löften och kommer hit. Samtidigt är han fortfarande universums Herre, och har kontroll över allt skapat. Barnet i krubban är samtidigt ett litet barn med barnets behov och universums Gud.
Helt obegripligt, ofattbart, men underbart. Vi behöver inte heller förstå detta. Istället kan vi står där med häpnad, och en glädje blandad med bävan och förundran. Östens kristna har inte haft svårt för detta. Ju mer obegripligt en sak är desto mer lovsjunger de och gläder sig, det gör bara Gud större och härligare. Gud är alltid ”sempre major” - ännu större - säger de.
Vi västerlänningar har det svårare, vi måste ju begripa och förstå med vår arma hjärna för att glädjen skall blomma ut. Vilket inte är riktigt sant. För vem kan begripa sig på t.ex. kärlek.
Men när det gäller Gud så är det ofta så.
Och obegripligheten visar att Gud är Gud.
För Maria, Jesu mor, var det helt obegripligt att hon var utvald att föda Gud och bära honom i sin famn. Bära himlen i sin famn, som en julsång uttrycker det.
Men hon sa till ängeln. ”Må det ske med mig som Du har sagt.”
Hon lärde sig att vila i Guds händer inför det obegripliga. Och är ett föredöme för oss inför sådant. En dag var också hon en av de människor som tillbad och ärade Jesus.
Josef kunde ha övergett Maria i tro på att hon varit en otrogen kvinna. Men han valde att tro på den dröm där Gud talade till honom genom en ängel.
Och så fick Gud en jordisk far som tog sig an ett barn som inte var hans. Det finns och har funnits sådana fäder.
Herdarna på Betlehems ängar reste sig upp och gick till krubban där barnet fanns. De valde att tro på det som ängeln sagt. De hade sett och hört det obegripliga som kallas ”Herrens härlighet”. Och sett ett överjordiskt ljus.
Därför kunde de tro på att denna Guds härlighet också fanns i ett barn som låg lindat i en krubba.
Självklart att dom aldrig glömmer det, som dom såg därute på Betlehems ängar.
Men det finns människor som sett änglar och varit med om oförklarliga Guds under och gjort hela saken till ett diskussions-ämne, som man pratat sönder. Tills ingen substans fanns kvar.
Herdarna gick, fick se och höra, sen blev livet annorlunda. Som det alltid blir när man får ett möte med Gud.
Maria ”gömde och begrundade det i sitt hjärta”
Det är viktigt att vi gör det också. Livet innehåller en hel det sådana ting som vi måste stanna upp inför. Gömma inom oss. För att ta fram när livet blir tomt och tungt. Ha gärna en bok där du skriver ned det. Läs den då och då.
Bibeln är en sådan tänkebok också. De flesta kan läsa. Jesus kallas för Ordet.
Det är inte så svårt att förstå. Vi vet ju hur omöjligt det är att lära känna en människa om hon inte vill tala till oss. Vi kan inte heller lära känna Gud om han inte talar till oss. Det gör Gud i bibeln. Det gör Gud genom Jesus.
Gud talar också, ”på många sätt står det”, Ibland svagt, så att det nästan är omöjligt för en stressad nutidsmänniska att höra om vi inte stannar upp. Ibland starkt, övertydligt, så att det inte råder någon tvekan om vem som står bakom orden eller händelsen. Ändå kan vi bli så döva att vi inte hör eller inte förstår.
Han uppmanar oss, vädjar till oss, Kom, Följ. Hör. Gör. Bed. Lyd.
Han kommer till Jorden, ger sitt liv på korset för våra synders skull, visar sin kärlek till oss. Full av nåd - helt obegripligt att förstå för den som inte förstår vad synd är eller hur skuld känns -. Full av sanning, helt ofattbar för den som inte vågar se sig själv djupare än i spegeln i badrummet.
Hans kärlek är starkare än döden. Han gav oss bibeln. Kyrkans gemenskap. Nattvardens hemligheter – paradisets måltid. Dopets under.
Och som om det inte vore nog, skönhet, konst, musik...........
Inte för att allt detta skulle bli diskussionsämnen, utan för att vi skulle ta emot honom. Åt alla dem som tror på hans namn.
Och få gemenskap med honom.
Andra religioner har fått böcker, levnadsregler. Vi har fått en Herre, en person, som lever och som kallar oss till gemenskap. Och vi står där i valets vägskäl.
Denna natt blir Jesus allt det vi är, för att vi skal bli allt det han är.
I en enda person, Jesus från Nasaret, förenas allt det Gud är och allt det människan är.
I barnet i Betlehem ser Gud och människan varandra i ögonen och känner igen varandra.
Vi såg hans härlighet säger evangelisten Johannes.
Barnet i Betlehem är Guds avbild, så som varje människa är Guds avbild. Men skillnaden är att Jesu avbild är inte vanställd av synden.
Han kom inte för att gör oss till gudar utan till människor. Denna morgon firar vi att Gud blivit människa för att människan skall återvinna sin värdighet.
Må han välkomnas av oss alla som den han är.

En man berättade en jul. Om den djupa tomheten som han upplevde varje år efter det att alla paket hade öppnats och papperen och snörena var nedburna till källaren.
Varför var det så. Varför denna tomhet som öppnades likt en avgrund. Törst och inre längtan.
Länge trodde han att han var ensam om sådana känslor. Sen började han mer och mer ana att detta djup, denna längtan, var ett slags bevis för något mycket större.
Att Gud själv hade lagt ner den. Vad skulle den annars vara till för?
”En tid,” sa han, ”så kan vi inbilla oss att den går att stilla med hjälp av prylar, medaljer och upplevelser. Men till sist står vi nog allt där allesammans med en plastsäck med hopskrynklade julklappspapper i famnen och undrar om det inte finns något mer och djupare i livet, som överlever julen.” Som är skapat av Gud. Sänt av Gud. Barnet i krubban. Mannen på korset. Den uppståndne, som är densamme i går i dag och i evighet. Som våra liv måste vara sammanlänkade med om det skall kallas liv och salighet.
”Mitt hjärta är oroligt till dess det finner vila i dig.”
Varför skulle vi annars träffas här?

Per-Olof Olsson