Kristi förklarings dag – årg. 2 - Lugn stormen!

Evangelium: Mark 9:1-13

Stormen drabbade fartyget som var långt ute på havet och besättningen var orolig. Tillslut, i trots mot order, gick en av matroserna upp till navigationshytten. Där inne vid rodret stod styrman … och när styrman såg matrosens skärrade blick … så gav han honom ett leende.

När matrosen kom tillbaka till besättningen sa han: ”jag har sett styrmans ansikte … han log … allt är väl”.

Jesus tog med sig Petrus, Jakob och Johannes upp på ett berg och där förvandlades han inför dem – skinande med ett himmelskt sken. De skulle få se Mose och Elia och sedan höra Faderns röst från himlen. Skräcken inför denna monumentalt livsförändrande uppenbarelse blev för mycket för de stackars lärjungarna. Men så plötsligt … som det står ”när de såg sig om, kunde de inte se någon annan där än Jesus”. Bara Jesus stod där med sitt milda ansiktsuttryck.

När de sedan gick ner från berget kunde Petrus, Jakob och Johannes mycket väl ha tänkt: ”Vi har sett styrmans ansikte … han log … allt är väl”.

Kanske har du också haft en slags ”bergstoppserfarenhet”. Gånger då vi har känt att vi har befunnit oss på världens topp. Kanske hade du din erfarenhet när dina barn föddes, när du gifte dig eller när du fick det välsignade bönesvaret från Herren?

Kanske inträffade din erfarenhet när du satt tyst i bön i ljuset av Herrens strålglans. Kanske har Herren fört dig till toppen av ett berg där du var så nära Gud att du nästan kunde röra vid Honom. Ett ögonblick då du fick se styrmans ansikte … Herrens ansikte … och allt var väl.

På berget förvandlas Jesus inför sina lärjungar. Petrus vill vara kvar där tillsammans med Jesus, Mose och Elia – och det kan vi kanske förstå. Vem av oss skulle inte vilja förbli på toppen resten av sitt liv tillsammans med Herren? Vi vill vara kvar i känslan, i upplevelsen, i friden.

Men vad gjorde Jesus? Han gick ner för det branta berget och satte kurs mot Jerusalem … mot korset.

Jesus vet att vi behöver våra bergstoppar – tack och lov för dem! Jesus vet att vi behöver den andliga påfyllningen genom upplevelser, känslor och erfarenheter. De kan alla vara till stor välsignelse för vår ande. Men kallelsen till Guds rike går inte först och främst uppåt mot bergstoppar … nej, kallelsen till Guds rike måste gå genom dalarna.

Det verkliga arbetet finns i djupet av varje mänsklig själ … och det är synden … med all dess korruption.

På Golgata fick Jesus den slutgiltiga erfarenheten av det mänskliga tillståndet i all dess brutalitet.

Han kände djupet av lidandet, av mänskligt lidande, av ditt och mitt lidande. Han kände smärtan, ångesten, förtvivlan som livet ibland ger upphov till. Han kände allt detta på korsträdets stam. Men … genom påskens mirakel, genom uppståndelsen så besegrade han allt.

Jesus gick upp för berget för att bli förvandlad … men gick ner för berget för att bli Frälsaren.

Och han kallar på dig att lyfta blicken så att du inte ser någon annan än honom.

Erfarenheter på bergstoppar är ljuvliga och välsignade. Tacka Herren varje gång du får nåden att vara med om något sådant. Men att leva … arbeta … hjälpa och älska i dalarna … det är där Kristus kallar oss att vara.

Skriften ger oss ett ljuvligt löfte; att en dag … ja, en dag så ska vi få se Jesus i hans härlighet.

”Vi vet dock att när han uppenbarar sig kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är” – 1 Joh. 3:2

Har du ett hjärta som söker Herrens vilja? Låter du den helige Ande forma dig och förnya dig till att bli allt mer lik Jesus?

Vi behöver inte se nya bilder, vi behöver inte se nya saker, vi behöver inte höra nya röster. Vi behöver höra Faderns oföränderliga röst med nya öron. Vi behöver inte fly från livets omständigheter, vi behöver nya ögon som kan se Herrens närvaro i våra liv. I livets utmaningar, i tjänsten, i arbetet, kärleken, tragedin, framgångarna och motgångarna så måste vi göra som lärjungarna; se Jesus i våra liv och ingen annan. I hans ansikte finns kraften, glädjen och målet oavsett vilken dal vi befinner oss i. Kasta dig på honom så ska du också kunna säga: ”jag har sett Frälsaren ansikte … han log … allt är väl.”

Jacob Molén