6:e sönd e tref Ärg 2 - Efterföljelse med hjärta och mod

Den 6 söndagen efter Trefaldighet har temat efterföljelse – ett ord som både lockar och utmanar. Att följa Kristus är inte bara en fråga om tro, utan om liv. Att följa Jesus innebär att följa honom i vardagslivet, när han var på vandring, när han undervisade och predikade, när han helade och botade, när han i stillhet samtalade med och undervisade sina lärjungar.

Det är att våga gå en väg som inte alltid är bekväm, men som leder till sanning, frihet och evigt liv.

Läsningen från GT är från profeten Amos. Han var ingen professionell profet, ingen tempelpräst, utan en enkel herde och mullbärsodlare. Ändå kallade Gud honom att tala sanning till makten. När han konfronterar kungens präst Amasja, säger han: 'Herren tog mig från hjorden och sade till mig: Gå och profetera för mitt folk Israel.'

Amos visar oss att efterföljelse inte kräver perfektion eller status, utan villighet. Gud kallar inte alltid de mest kvalificerade – han kvalificerar de han kallar. Att följa Gud kan innebära att stå ensam, att tala obekväma sanningar, att bli missförstådd. Men det är också att vara trogen sin kallelse, även när det kostar.

Det är alltså Guds kallelse som är kvalifikationen, inget annat. Så är det för dig och mig också. Våra meriter eller i vårt eget tycke vår oduglighet spelar ingen roll. Den Gud kallar utrustar han också. Som Jesu lärjungar är vi kallade till att stå för det som är rätt, även om det kostar.

I episteln ur 1 Thessalonikerbrevet skriver Paulus: 'Vi ville ge er inte bara Guds evangelium utan också våra egna liv, eftersom ni blivit så kära för oss.'

Här ser vi att efterföljelse inte bara handlar om att tala sanning, utan att göra det i kärlek. Det är att bära varandra, att dela liv, att vara sårbar. Paulus visar att sann efterföljelse är relationell – den bygger på förtroende, ömhet och uthållighet.

Som kristna behöver vi liksom Jesus visa ömhet och närvaro i förhållande till andra. Det kan vara att ta sig tid för någon som är ensam, att lyssna utan att döma, att bära någon i bön.

I Matteusevangeliet säger Jesus: 'Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig.'

Detta är kanske Bibelns mest radikala inbjudan. Att ta sitt kors är inte att söka lidande, utan att vara beredd att ge upp sin egen bekvämlighet, sin egen vilja, för något större – för Guds rike.

'Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?'

Jesus kallar oss inte till ett liv i självförverkligande, utan i självutgivande. Det är en paradox: i att ge upp vårt liv, finner vi det. I att följa honom, finner vi vår sanna identitet.

Att ta sitt kors kan betyda att välja det som är rätt framför det som är bekvämt. Det kan vara att förlåta någon som sårat dig, att avstå från något för att hjälpa en annan, eller att prioritera tid med Gud i en stressig vardag.
– Du avstår från att jobba övertid för att kunna vara med på barnens träning.
– Du ger av din inkomst till någon i nöd, även om det påverkar din egen ekonomi.
– Du ber varje morgon, även när du hellre vill sova vidare.

– Du visar tacksamhet i stället för att klaga.
– Du väljer att se det goda i andra.

Efterföljelse är inte alltid lätt. Det behöver inte vara dramatiskt men det kan kosta. Efterföljelse sker ofta i det tysta, i det lilla, i vardagens små val. Men den leder till ett liv som är äkta, meningsfullt och förankrat i Guds kärlek. Och vi går inte ensamma – Kristus går före oss, och vi går tillsammans som kyrka och församling i den helige Andes kraft.

Staffan Fredin