Palmsöndag Lukasserien

På Palmsöndagen får vi följa Jesus när han rider in i Jerusalem – och hans väg mot korset – som är vägen till försoning och befrielse för världen. Idag inleds det som kyrkorna kallar den stora veckan, eller stilla veckan.

Förväntningarna kring Jesus som person hade tätnat och intensifierats och skruvats upp efterhand som man hört allt det Jesus sa om Guds rike, och sett allt det han gjorde runt om i Galileen och i Judéen. Sjuka blev friska, lama gick, blinda såg och döva hörde. Så när Jesus rider in i Jerusalem blir han mottagen som en kung av folkmassan – förväntningarna är höga – är tiden inne för folket befrielse från romarnas förtryck? Men han kommer på ett sätt som stod i bjärt kontrast till det man kunde förvänta sig av en konungs ankomst – Jesus kom ridande på en åsna, ett lastdjur, och inte på en stolt och stor stridshingst, eller dragen i en fin vagn. Åsnan är en symbol för ödmjukhet, och för att man har fredliga avsikter. Jesus kom för att befria – men han gör det på ett djupgående och personligt plan, som inte handlar om vem, eller vilka, som just nu har den politiska och värdsliga makten. Jesus kom för att befria oss från syndens slaveri, från allt det som hindrar oss i vår relation till Gud och även till våra medmänniskor.

Jesu ärende är fred och försoning mellan Gud och människor – hans väg till upphöjelse gick inte till en kungatron i de fina jordiska palatsen – hans väg till upphöjelse ledde honom upp till korset på Golgata – platsen där Guds kärlek till oss uppenbaras genom att Jesus ger sitt liv för vår skull, för din och min skull – där skedde försoningen – den försoning som vi dagligen får vända oss till Gud och ta emot i tro – inte för att vi är perfekta – utan för att vi är älskade och värdefulla. Han gav sitt liv för att vi skulle få liv och frihet i honom.

Idag kommer Jesus till oss personligen. Han kommer som kung för att regera i våra liv. Han älskar oss som vi är – men han älskar oss för mycket för att låta oss förbli dem vi är. Av naturen lever vi i uppror mot Gud och mot hans goda vilja. Men idag kommer han och kallar oss till omvändelse. Han vill att vi skall lägga ner allt inför honom, för att vi ska kunna bli dem som vi är skapade för att vara.

Vi får lämna allt till Jesus i förtröstan på att här den Han är den som vill ge oss både en framtid och ett hopp som bär ända in i evigheten. Vi får lämna allt till Jesus i förtröstan på att Han vill vara den klippa som vi bygger våra liv på när allt annat omkring skakar – både i världen och i våra personliga liv.

Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom tro har vi frid med Gud genom vår herre Jesus Kristus. Han har gett oss tillträde till den nåd som vi nu lever i, och vi är stolta över hoppet att få del av Guds härlighet. Mer än så, vi är stolta över våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet skapar uthållighet, uthålligheten fasthet och fastheten hopp. Och hoppet sviker oss inte, ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den heliga anden. Medan vi ännu var svaga dog Kristus för alla gudlösa, när tiden var inne. Knappast vill någon dö för en rättfärdig – kanske går någon i döden för en som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.   (Rom 5:1-8)

Detta är påskens, och stilla veckans, ärende till oss.

Mikael Nilsson