Stiftelsen Bibelskolan.com
 

Jakobs brev kapitel 3

Att tygla sin tunga (Jakob 3:1–12)

Översättning

  Mina bröder, det bör inte vara många bland er som blir lärare. Ni vet ju att vi kommer att bli desto strängare dömda. Alla felar vi på många sätt. Om någon inte felar med sina ord, så är den mannen fulländad och kan tygla hela sin kropp. Lägger vi betsel i munnen på hästarna för att de skall lyda oss, så kan vi sen styra hela deras kropp. Tänk också på skeppen, som är så stora och drivs av hårda vindar, men ändå styrs dit rorsmannen vill med ett oansenligt litet roder. Så är också tungan en liten lem men kan skryta med storverk. Tänk på hur litet eld det behövs för att tända på en stor skog. Också tungan är en eld. I tungan har en hel värld av ondska fått sin plats bland våra lemmar. Den fläckar ner hela kroppen och sätter livshjulet i brand, därför att den själv har satts i brand av elden från Gehenna. Alla slags landdjur och fåglar, kräldjur och havsdjur kan människonaturen tämja och de har lagts under dess välde. Men tungan kan ingen människa tämja. Den är opålitlig och ond, full av dödande gift. Med den lovprisar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människorna som är skapade till Guds avbild. Ur samma mun kommer lovsång och förbannelse. På det viset får det inte vara, mina bröder. Inte kan väl ett källsprång flyta fram ur samma skreva med både sött och bittert vatten? Mina bröder, inte kan väl ett fikonträd bära oliver? Eller vinstocken fikon? Lika litet kan en saltkälla ge sötvatten.

Kommentar

För tredje gången möter oss nu ett sammanhängande stycke. där Jakob samlat tänkespråk och förmaningar som rör ett bestämt tema: tungans bruk. Han börjar med att varna dem som gärna vill bli ”lärare”, vilket i Nya Testamentet alltid betyder att vara lärare i Guds ord och alltså ”herde och lärare” för församlingen (Ef 4:11). Jakob påminner om att ”lärarna” kommer att dömas strängare än andra. De hör till de tjänare ”som fått veta sin herres vilja” och därför skall straffas hårdare än andra, om de inte gör den (Luk 12:47). Varningen gäller både präster som inte tar sitt uppdrag på fullt allvar och lekmän som gärna vill komma fram i rampljuset och höra sin egen röst.

Att styra sin tunga hör nämligen till det svåraste av all självdisciplin. Klarar någon den saken, så kan man räkna med att han har hela sitt liv under kontroll. Han är ”fulländad” (egentligen ”fullkomlig”), så långt en kristen nu kan bli det. Det är underligt, säger Jakob, att en så liten del av vår kropp kan betyda så mycket. Men den är som hästens betsel eller rodret på ett skepp. Den bestämmer färdriktningen. Därför hänger så mycket på vem som håller i tyglarna eller rorkulten. Den som behärskas av denna världens sätt att tänka och leva har i sin tunga ett stycke av denna onda värld med all dess elakhet och egennytta. Därför kan tungan ställa till så mycket ont. Några hånfulla, nedsättande eller utmanande ord kan räcka för att utlösa förödande konflikter. Många av världslitteraturens mästerverk handlar om det, både grekiska tragedier och isländska sagor, och det bekräftas av vår egen erfarenhet. Några droppar av giftet från en elak tunga kan vålla årslång fiendskap. Så sätter tungan ”livshjulet” i brand. Troligen syftar det uttrycket på vår dagliga livsföring och vårt levnadslopp. Tungan har förmågan att tända ständigt nya eldsvådor och göra det hett om öronen både för oss och andra.

Jakob går nu allvarligt tillrätta med somliga av sina medkristna. De avslöjar sig genom sina ord. Vid gudstjänsten välsignar de Herren Kristus och sin himmelske Fader. Uttrycket är bokstavligt menat. ”Välsignad vare du Herre” var den vanligaste inledningen till en tacksägelse. Samma läppar som format den välsignelsen kunde – och kan ännu i dag – strax efteråt formas till ett hårt fördömande över människor, kanske rentav till en utskällning som till sin andemening är liktydig med en förbannelse.

Så får det inte vara. Jakob anspelar tydligt på Jesu ord i bergspredikan om de falska profeterna. Ett dåligt träd kan inte bära god frukt. Man kan inte plocka druvor på törnbuskar och fikon i tistelsnåren. Onda ord måste komma ur en ond källa. Så länge den källan får flöda fritt, kan man inte vara en sann kristen.

Sann och falsk visdom (Jakob 3:13–18)

Översättning

  Finns någon bland er som har vishet och bildning? Då skall han låta sina gärningar tala genom en värdig livsföring i både ödmjukhet och visdom. Men bär ni på bitter avund och självhävdelse i era hjärtan, så förhäv er inte och ljug inte tvärt emot sanningen. Den sortens vishet kommer inte från ovan. Den är jordisk, andelös, demonisk, ty där avund och självhävdelse råder, där blir följden oordning och alla slags skamligheter. Men den vishet som kommer från ovan, den är först och främst ren, och vidare fridsam, försonlig och foglig, full av barmhärtighet och rik på goda frukter, opartisk och fri från skrymteri. Och för dem som stiftar frid blir friden en sådd som bär frukt i rättfärdighet.

Kommentar

I den hellenistiska världen var visdom (sophia) något av det högsta man kunde tänka sig. Paulus brukade säga, att man måste se upp med det som världen kallade visdom. Detsamma menar Jakob. Om någon har den visdom och bildning som förtjänar namnet, så måste det synas på hela hans livsföring. Framför allt kommer det att märkas på detta att han inte gör sig märkvärdig och ser ner på andra. Udden kan här vara riktad mot den sortens skriftlärda, som kunde tala nedsättande om den stora hopen som inte kände lagen (Joh 7:49). Den kunde lika väl riktas mot den stoiske vise med hans upphöjda förakt för vanligt folk, eller de gnostiska vishetslärarna med deras övertygelse att stå skyhögt över den stora massan av kristna. Den lärdom och bildning som har med sig självhävdelse, inbördes avund och kamp för den egna prestigen utdömer Jakob oblidkeligt. En sådan ”visdom” kommer inte från Gud. Den hör hemma i den fallna världen. Den är ”själisk” som det ordagrant heter. Den har ingenting med Guds Ande att göra. Tvärtom: den är verkad av en ond andemakt. Den är ingenting att vara stolt över. För man den till torgs, så kränker man Sanningen. Den har bara med sig ”oordning”, splittring och strider och allt slags ont. Tvärtom är det med den vishet, som kommer från Gud. Den är ren från självhävdelse och prestigebegär. Därför kan den vara saklig och bryr sig inte om små personliga oförrätter. Den kan hålla frid där andra kör fast i personliga motsättningar. Den är ”opartisk”. Översättningen av det ordet är inte säker. Grundbetydelsen har att göra med att ”inte göra åtskillnad”, men det kan möjligen röra sig om att inte tveka eller vackla, eller att bevara endräkten.

Till slut kommer ett ord som påminner om den sjunde saligprisningen i bergspredikan. De som stiftar frid, sår en sådd som de själva får skörda. Jesus säger: de skall kallas Guds barn. Jakob säger i sak detsamma: de skördar rättfärdighet, de kommer i det rätta förhållandet till Gud.


  Copyrightregler:

Bo Giertz är upphovsman till såväl översättning som kommentar,
Nedladdning och utskrift av såväl översättning som kommentar får endast ske för personligt bruk,
All övrig användning av såväl översättning som kommentar måste godkännas av rättsinnehavarna samt
Stiftelsen bibelskolan.com åtar sig att förmedla eventuella förfrågningar om vidare användning av översättning och/eller kommentar till rättsinnehavarna.

Jakobs brev



Våra systersajter

Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.

Jesus för dig
Jesus för dig
Bönenätverk
Bönenätverk
Bibelskolan Ung
Bibelskolan ung
Himmelskt söndagsgodis
Rött kors designat av prof. Erik Lundberg
Bengt Pleijels blogg

Våra systersajter

Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.

Jesus för dig
Jesus för dig
Bönenätverk
Bönenätverk
Bibelskolan Ung
Bibelskolan ung
Himmelskt söndagsgodis
Rött kors designat av prof. Erik Lundberg
Bengt Pleijels blogg