Alla helgons dag 

Helgonen

Jesaja 60:18-22, Hebr 12:1-3, Matteus 5:13-16, Psalt 126
Läs gärna först dessa texter, lugnt och begrundande. Gå sedan till predikan.

Dagens sång:
Herren skall vara ditt eviga ljus,
din Gud skall vara din härlighet. 
Text: Jes 60:19b, Mel: Karin Braw

Inledning
Idag får vi möta HELGONEN. Helgonen är de som här på jorden sjungit dagens sång, som Jesaja lär oss att sjunga. Den står i dagens gammaltestamentliga text, Jesaja 19b: Herren skall vara ditt eviga ljus, din Gud skall vara din härlighet. Helgonen är de som öppnat fönstret mot himlen och släppt in något av det eviga ljuset i vårt mörker. De har visat på en annan härlighet än den vi bländas av genom TV och reklam och tidens många galafester. De lär oss stava härlighet på ett annat sätt: HERR-LIGHET.  De öppnar fönstret för oss mot himlen där vi får höra lovsången från alla tungor som bekänner Gud Fadern till ära att Jesus Kristus är HERREN (Fil 2:11), De drar in oss i denna sång till herr-ligheten. Vi får gnola på tonen från himlen när vi vandrar genom de farliga riken på jorden, ni vet den där planeten, där man så ofta bråkar och gör varandra illa.

Låt oss nu ställa oss vid det fönstret mot himlen som de öppnar. Vi andas in doften från himlen i våra lungor, tar ton och sjunger med alla helgon dagens sång:

Herren skall vara ditt eviga ljus,
din Gud skall vara din härlighet. 

1. Orden i dagens sång har Jesaja gett oss. Han öppnar för oss ett fönster mot himlen. Vi får inte bara se in i framtiden utan också lära oss se på vår situation med Guds möjligheter.  Vi läser Jesaja 60:18-22. 

Man skall inte mer se våld i ditt land, förtryck och förödelse inom dina gränser. Dina murar skall du kalla ”räddning”, dina portar ”lovsång”. Solen skall inte mer vara ditt ljus om dagen och månen inte lysa dig med sitt sken. Nej, Herren skall vara ditt eviga ljus, din Gud skall vara din härlighet. Din sol skall aldrig gå ner och din måne aldrig avta, ty Herren är ditt eviga ljus, din sorgetid är förbi. Alla i ditt folk skall vara rättfärdiga, och de skall för evigt äga landet. De är skott som jag har planterat, jag har skapat dem för att visa min härlighet. Av den minste blir det en skara på tusen, den ringaste blir till ett mäktigt folk. Jag, Herren, skall låta det ske snabbt när tiden är inne. 

Jesaja ger en profetia om hur det kommer att bli i den himmelska staden Jerusalem. Staden behöver inte ljus från sol eller måne, ty Guds härlighet lyser upp den, och dess ljus är Lammet (Joh Upp 21:23, jfr 22:5). Detta är en följd av Golgatakampen, där det var mellan ljuset och mörkret en strid, dock segrade ljuset för evig tid (Ps 146:2).  Denna seger innebär att din sorgetid är förbi, säger Jesaja. Han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, skriver Johannes (Joh Upp 21:4).

Detta sker snabbt när tiden är inne, skriver Jesaja.

Men REDAN NU kan vi få många ”försmakar” av detta. Vi kan nu ställa oss på tröskeln till den himmelska världen. Vi öppnar fönstret mot himlen varje gång vi öppnar vår bibel. Vi umgås i nattvardsmässan med änglar och helgon och hela den himmelska härskaran och Herrens trogna i alla tider. Vi ser hur det är i himlen, vi andas in doften av himlens salighet och vi låter himlens glädje nå in i våra liv då vi ber: SKE DIN VILJA SÅSOM I HIMLEN SÅ OCK PÅ JORDEN.

Vi får också hjälp i den kamp vi har att utkämpa genom det som Jesaja skriver om Jerusalem:
Man skall inte mer se våld i ditt land, förtryck och förödelse inom dina gränser. Dina murar skall du kalla ”räddning”, dina portar ”lovsång”.

Denna vers kan tala om hur du kan be för ditt land, din kommun, din församling, ditt hem, ditt liv. Du vet och du ser med oro på hur där finns förtryck, förödelse, murar. Stängda portar.

Hur ska vi kunna stoppa allt detta elände?
Jesaja svarar: Dina murar skall du kalla ”räddning”, dina portar ”lovsång”. Det finns murar som behöver rivas:

Och ändå är det murar oss emellan
och genom gallren ser vi på varann,
vårt fängelse är byggt av rädslans stenar.
Vår fångdräkt är vårt eget knutna jag. (Sv Ps 289:3). 

Det finns stängda portar som måste öppnas:
Om någon har denna världens tillgångar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom (1 Joh 3:17)  Om Jesus har öppnat pärleporten för dig så får du inte stänga hjärtedörren för din nästa.

Men det finns murar som behöver byggas upp och portar som ska kunna stängas.  Kärlekens Gud har ju satt kärlekens bud som ett en skyddsmur omkring våra liv. Han vill att vi stänger ute ondskan. Predikaren skriver: Den som river en mur blir stungen av en orm (10:8). Den gamle ormen, som kallas Djävul och Satan, han som bedrar hela världen (Joh Upp 12:9) får inte släppas in. 

SYNDEN LURAR VID DÖRREN,
sägs till Kain (och oss) i 1 Mos 4:7. Synden är en makt som har åtrå, begär efter oss. På latin heter det appetítus.

Be om beskydd över ditt land, din kommun, din församling, ditt hem, ditt liv. Du skall kalla dina  murar för JESUS (räddning, frälsning) och  dina portar ”lovsång”. Möt allt som vill strömma in med lovsång. Satan blir ju alldeles allergisk, när vi sjunger lovsånger till Jesus, Han håller för öronen och smiter.
En lovsång du kan använda är dagens sång:

Herren skall vara ditt eviga ljus,
din Gud skall vara din härlighet

2. Det är lätt att tröttna och förlora modet. När det händer är det viktigt att öppna fönstret mot himlen och ta kontakt med våra himmelska vänner. En hel sky av helgon och apostlar och martyrer kommer det emot oss och hjälper oss att hitta rätt fokus. Vi läser dagens epistel från Hebreerbrevet 12:1-3 

När vi nu är omgivna av en sådan sky av vittnen, låt oss då, även vi, befria oss från allt som tynger, all synd som ansätter oss, och hålla ut i det lopp vi har framför oss. Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att vinna den glädje som väntade honom uthärdade han korset utan att bry sig om skammen och sitter nu till höger om Guds tron. Tänk på honom som har uthärdat sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och förlorar modet. 

Vi är omgivna av en sky av vittnen.
Vi är inte ensamma i vår tro. Den himmelska världen är tydligen engagerad i det som händer med oss på jorden. Det blir glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig säger Jesus. I Nattvardsmässan sjunger prästen därför vill vi med dina trogna i alla tider och med hela den himmelska härskaran sjunga  Helig helig helig.... Vi är inte ensamma i vår tro.

Det verkar som denna sky av vittnen är som en hejar-klack som skickar uppmuntrande tillrop till oss som löper härnere, i det lopp vi har framför oss. Vi ses alltså här under bilden av en löpare. Ska man löpa måste man göra sig av med allt som hindrar oss i loppet. Vi uppmanas att befria oss från allt som tynger, all synd som ansätter oss, snärjer oss.

Det måste kanske betyda att vi får gå till korset. Där möter vi Guds lamm som kan lyfta av och bära bort alla tyngder. Vi får tala med honom om allt det där svåra som drar oss neråt, bekymmer, konflikter, motsättningar. Och vi får tala med honom om våra synder. Varje synd har i sig ett snöre, vi blir så lätt bundna, vi snärjer oss, vi fastnar.  

Håll ut i det lopp vi har framför oss.
Detta skriver Hebreerbrevets författare till kristna människor, till dem som sagt sitt ja till Jesus och blivit frälsta. Frälsningen är inte en engångshändelse utan något som ständigt måste ske. Den som en gång blivit ren måste fortsätta att tvätta sig. Även de frälsta behöver bli frälsta. Detta behöver vi för att kunna hålla ut i det lopp vi har framför oss. Det är lätt att ge upp, bli sittande, tappa sugen, komma vilse. I kap 2:1 står det: Därför måste vi desto mer ge akt på det vi har fått höra så att vi inte tappar kursen (glider bort med strömmen). Vad viktigt det är att lyssna in ordet. 

Låt oss ha blicken fäst vid Jesus!
Om vi inte ska tappa kursen måste vi ha ögonmärket klart. Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare.  Fäst dina ögon på Jesus. Att fästa vår splittrade blick på Jesus är en daglig kamp. Det är mycket som kan få blicken att flacka. Att fästa blicken på Jesus är att inleda en relation. Att ha den fäst är att bli bofast i denna gemenskap. Endast den stadiga blicken finner ro.

Jesus är trons upphovsman och fullkomnare. Jesus startar tron i oss och han fullbordar sitt verk. Har trons låga slocknat får vi börja på nytt igen.

Jesus är också förebilden för oss alla i vår kamp för tron: För att vinna den glädje som väntade  honom uthärdade han korset utan att bry sig om skammen och sitter nu på högra sidan om Guds tron. Jesus såg längre än till den prövning som låg alldeles framför honom. Vi fastnar så lätt i jobbigheter. Vi behöver av Jesus lära oss att det finns ett liv på andra sidan det som nu är svårt för oss.  Det finns en glädje som väntar också på oss. Vi behöver lära oss att se på Jesus, på den Jesus som segrat på korset och som nu sitter på Faderns högra sida och ber för oss.

Tänk på honom som har uthärdat sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och förlorar modet.  Låt hans ord och hans bild vara i våra tankar.  

Herren skall vara ditt eviga ljus,
din Gud skall vara din härlighet   

3. Vi alla blivande helgon får en spännande uppgift och utmaning – att vara salt och ljus i världen.  Vi lyssnar till vad Jesus säger om det i Matteus 5:13-16. 

Ni är jordens salt. Men om saltet mister sin kraft, hur skall man få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas bort och trampas av människorna. Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen. 

Hör hur Jesus berättar för oss vem vi är: Ni är jordens salt. Ni är världens ljus! Han som vet vem han själv är, vet vem vi är. Jag är … ni är… (se Joh 8:12, 15:5).
När vi tagit emot himmelrikets salighet i våra liv, får vi en uppgift mot världen.  Saltet har tre uppgifter:

1. Saltet bevarar från förruttnelse. Saltmänniskors uppgift är att rädda rutten värld. Det ruttna behöver ett kraftigt motmedel. 

2. Saltet ger smak. Saltmänniskors uppgift är att ge smak och krydda åt livet. Tänk om saltet inte kommer till gröten!

3. Saltmänniskor gör människor törstiga. De får visa de törstiga på honom som ropar: ”Är någon törstig, så kom till mig och drick” (Joh 7:37-38). 

Ljuset har två uppgifter:
1. Ljuset driver undan mörkret. När man tänder ett ljus i ett mörkt rum, drivs mörkret bort. Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det (Joh 1:5).

2. Ljuset vägleder. Vi ser var vi går.  Vi hittar rätt. Och människor omkring oss hittar rätt. När vi håller fast vid livets ord, blir vi himlaljus i världen (Fil 2:15-16 Bibel 1917). Vi kan bli till hjälp för någon nattvandrare, som fryser och famlar i mörkret. 

Saltmänniskor och ljusmänniskor kan svika.
Saltmänniskor kan svika sin saltuppgift. Saltet kan stanna kvar i små fina kyrkliga saltkar. Tryggare kan ingen vara än där. Men ute i världen är det farligt och otryggt. Men var skall saltet vara utom i soppan!

Ljusmänniskor kan svika sin ljusuppgift. Man kan dölja ljuset under en bänk, skriver Lukas (Luk 8:16) Det blir lite halvdunkel över tillvaron. Skymningsstämning. Myskristendom. Är det därför vi så ofta kolliderar med varandra?

Vi behöver daglig kontakt med ljuskällan.  
Livets mening: att Fadern blir prisad.

På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen. Låt dem se er kärlek till Herren och till varandra. Då  börjar de förstå att Gud lever och de börjar prisa er fader i himlen. De kanske säger: Vilken fantastisk Gud vi har som kan få det att lysa om sådana knepiga människor.

Men kom ihåg: Ljuset kan slockna om du vill att människor skall prisa dig. Gå därför och gnola på dagens sång då och då:

Herren skall vara ditt eviga ljus,
din Gud skall vara din härlighet