När Jesus döps av Johannes i Jordan framträder den heliga Treeningheten oerhört tydligt:
Fadern som vittnar om sin Son, Sonen som döps av Johannes, Anden som visar sig som en duva.

Vad betyder detta?

Det innebär en återklang av skapelsen. Nu pågår den nya skapelsen. Vattnet finns där, Anden som svävar över det, Gudsordet som ljuder, beslutet att låta göra människor ”till vår avbild, till att vara oss lika”, 1 Mos 1:2, 3, 26, och nu står han där, Människosonen, den osynlige Gudens avbild, Kol 1:15, mitt bland alla avbilder som syndat och därför gått miste om härligheten från Gud, Rom 3:23. Något nytt har kommit, 2 Kor 5:17, Jes 43:19, ja, allt ska göras nytt, Joh Upp 21:5. Nu ska härligheten återvinnas och återges åt människorna.

Johannes Döparen, berörd av Guds Ande redan i sin moders liv, har genom sin förkunnelse satt ner foten: ”Omvänd er!”, och pekat med hela handen: ”Där är Guds Lamm!” Det som sker genom Johannes Döparen är DNA i alla väckelser: att inse sin egen belägenhet - ”Jag är en syndare” - och samtidigt se Jesus, Guds Lamm - ”Han är min Frälsare!” Där detta DNA finns, där finns den nya skapelsen, nytt liv.

Jesus behövde inget nytt liv. Han ÄR Livet, Joh 14:6. Däremot ger han livet, Joh 15:13, 5:21.

Han ger sitt liv när han blir människa och låter sig födas hos oss. Han vakar inte över sin jämlikhet med Gud, Fil 2:6, utan tar lydigt en tjänares gestalt. Avsikten med att bli född till jorden är en enda: Att vittna för sanningen, Joh 18:37, och sanningen är det som Johannes Döparen förkunnade, om människans eländiga synd och Guds härliga frälsning.

När Jesus stiger ner i vattnet föregriper det hans nedstigande i dödsriket. Liksom vattnet kan dränka och döda måste också Jesus stiga ner i döden, inte med egen synd, men med den synd han gjort till sin: vår synd, 1 Petr 2:24, 2 Kor 5:21. Synden måste dödas, synden kan aldrig finnas i fadersfamnen, synden kan inte finnas där Anden verkar, Gal 5:17. Därför tar Sonen synden, öppnar fadersfamnen och låter oss få del av Anden. Jesus ger vattnet sin andra, förnämsta tjänst åt oss: att rena och att släcka törst, Joh 13:8, 4:14.

Påskens händelser finns fördolda med i Jesu dop i Jordan. Jesus vet, att han har ett dop att genomgå, Luk 12:50, och då tänker han inte på dopet i Jordan utan det dop som väntar i Jerusalem, på Golgata och i graven. ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” Mark 15:34. Är den heliga Treenigheten där? Ja, det verkar så: ”Fader, i dina händer lämnar jag min ande.” Luk 23:46.

Nu sträcker sig allt detta fram till dig!
Din Gud har inte övergivit dig, även om du hör till dem som syndat och gått miste om härligheten från Gud, även om du hör till dem som behöver höra Johannes Döparens tillrättavisningar. Också du kan bli ny, en ny skapelse, och både få och bevaras i ett nytt liv hos Fadern, i Sonen, genom den helige Ande. Det som sker när en människa döps i den Treeniges namn och får trons inriktning i sitt liv, Mark 16:16, är att man synkroniseras med det dop Jesus talar om i Luk 12, nedstigandet i dödsriket och uppståndelsen ur döden. Så får du stå där, döpt och glad, som en som Fadern vittnar om: ”Jag har kallat dig vid ditt namn, du är min”, Jes 43:1, och som Sonen räknar som syskon: ”Därför blygs han inte för att kalla dem bröder”, Hebr 2:11, och som Anden vilar över, för att bevara dig i frestelser och faror och ge dig styrka genom trons rustning och utrusta dig med sina gåvor och sin frukt, så att det blir underbart för din församling, att du är en av dem!