Skapad till Guds avbild?

Du undrar över betydelsen av orden i skapelseberättelsen 1 Mos 1:27:

Gud skapade människan till sin avbild,
till Guds avbild skapade han henne.
Som man och kvinna skapade han dem.

När vi talar om att ett barn är sin mammas avbild eller 'sin far upp i dagen', så tänker vi i första hand på utseendet. Men det kan också vara tydligt att barn ärvt egenskaper från sina föräldrar, t ex musikalitet eller konstnärlighet.

När det gäller människan som Guds avbild kan vi utesluta kroppsliga likheter, eftersom Gud inte har någon kropp. (Han fick det förstås i Jesus, men det var ju långt senare.) Det måste alltså vara sina egenskaper som Gud lade ner i människan. Hon skulle vara en avbild av Guds godhet, kärlek, rättfärdighet, och i någon mån av hans makt, eftersom hon fick uppdraget att 'härska' över djuren (1.Mos 1:26).

Två kapitel senare berättas det om syndafallet, då människan trotsade Gud. Den kristna tron säger att synden medför att Guds avbild i människan blir fördunklad. Däremot blir den inte i grund fördärvad. Innerst inne i varje människa finns alltså en glimt av Gud. Men människan måste renas för att avbilden ska komma fram under alla syndens avlagringar, och den reningen klarar vi inte av på egen hand. Det är därför frälsningen är nödvändig.

Därmed är också din följdfråga besvarad, varför människan har ett så högt värde. Allting är skapat av Gud, men ingen annan än människan är skapad med Gud själv som mall. All äkta godhet, kärlek och rättfärdighet som kan finnas hos oss är en avglans av Gud. I Psaltarens åttonde psalm står det om människan:

Du gjorde honom nästan till en gud,
med ära och härlighet krönte du honom.
Du lät honom härska över dina verk,
allt lade du under hans fötter.

Till skapelsens mysterium hör också polariteten mellan man och kvinna. Det går åt två för att representera Gud. Inte mannen ensam, inte heller kvinnan ensam, utan båda behövs för att uttrycka bilden av Gud. Och då förstår vi att könets roll inte bara är kroppslig utan själslig, eftersom det är på det själsliga planet vi återspeglar Gud.

Gud älskar att spegla sig i människan. Ja, han älskar det till den grad, att när spegeln blir alldeles svart, så tvättar han den ren med det enda medel som duger: sitt blod.