Det finns många ställen i Bibeln där vi uppmanas att be och Jesus lovar i sin bergspredikan att den som ber ska få (Matt 7:7). Den som ber skall få… det är ett bibelställe som väcker många tankar. Jag vet att jag inte är själv om att känna att jag bett för vissa saker länge och mycket men ännu inte känt att Gud bönhört mig. Jag ber men jag får inte, eller?
I dagens evangelietext som också är hämtad från bergspredikan säger dessutom Jesus att vår Fader redan vet vad vi behöver och att vi därför inte ska rabbla massa tomma ord när vi ber (Matt 6:8). Varför ska vi be överhuvudtaget kan man fråga sig? Om Gud redan vet vad jag behöver och om han ändå verkar välja själv om han ska bönhöra min önskan, varför ska jag be? Detta låter kanske som en trotsig tonåring, men ibland kan i alla fall jag känna mig just så. Varför Gud, ska jag hålla på att be om du redan bestämt dig?
Jag tror dock att Gud vill åt två viktiga saker.
För det första, han är ingen marionett, vi kan inte tvinga Gud att handla så som vi vill. Bön är inte magi – en trollformel och vips så har Gud fixat det. För det andra, tänk om bönen inte främst är till för Gud, utan för oss. För mig blev ett citat av författaren CS Lewis en viktig tankeställare: bönen förändrar inte Gud, den förändrar mig. Bönen gör något med dig, när du ber så får du något. Inte alltid det du ber om rent konkret, men varje gång du ber öppnas dörren till Gud så att han kan komma in i ditt hjärta och arbeta. Ibland kan man känna det som en frid, ibland känner man ingenting, men oavsett är han där och ser vad du behöver. Du behöver inte hitta några vackra formuleringar och de dagar då orden är slut finns löftet från dagens episteltext: …Anden vädjar för oss med ett rop utan ord, och han som utforskar våra hjärtan vet vad anden menar. Rom 8:26-27 Så vad är det vi får i bönen?
Ibland är det som sagt frid och när den kommer är den alltid nog, den får oron att släppa även om inget utanför oss förändrats. Den ger oss styrka och kraft att ta oss igenom och på det sättet växa. Andra gånger är bönen ett sätt för Gud att öva oss i tålamod och tillit. Som i dagens gammaltestamentliga text där Mose ber med händerna lyfta och Israel segrar så länge han håller dem upprätt men när händerna sjunker så segrar fienden. Man kan ju tycka att detta känns som magi, visst. Men det är också en övning i uthållighet och tillit. Dessutom visar berättelsen på bönens förmåga att skapa sammanhållning och gemenskap när Aron och Hur får stötta Mose händer för att han är så trött (2 Mos 17:8-12).
Och en sista viktig sak, bönen visar vem som ska ha äran för det som sker, så att ingen glömmer av det i segerruset. Bön övar oss i ödmjukhet – att sätta Gud högst, att tacka honom och sätta vårt hopp till honom. Bönen ställer oss i relation till den osynlige och håller den relationen levande. I bönen kan vi komma till Gud med eller utan ord, med vårt tack, med vår besvikelse, med vår ilska och vår önskan. Och låta Honom arbeta med oss. Bönen ändrar inte på Gud, den ändrar på mig.
Be så skall du få.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
