När man talar om parousin - ett fint teologiskt ord för Jesu återkomst - så finns det två uppenbara diken i kyrkans historia. Det ena diket är att fastslå exakta tider och stunder när Jesus ska komma tillbaka. I USA skedde det t.ex. 1844 men det har hänt otaliga gånger - och människor har trott, sålt det de ägt, gått ut på kullarna och väntat och gått tillbaka till sina eventuella tomma hem besvikna. Att så exakt säga datum är tvärt emot Jesu klara undervisning att "den dagen eller stunden känner ingen: inte himlens änglar, inte ens sonen, ingen utom Fadern" (Matt. 24:36).
Det andra diket är att inte riktigt tro att Jesus kommer tillbaka trots att man står och bekänner det i kyrkorna varje söndag - "därifrån igenkommande till att döma levande och döda". Och om man tror så har det egentligen ingen betydelse för ens varande och levande.
Sen finns det en fara till - nämligen en mängd mer eller mindre mysteriösa spekulationer om när och hur det skall ske och vad som som ska ske före och efter. Med svårtolkade avsnitt i Hesekiels bok, Daniels bok och Uppenbarelseboken kan man så bygga upp det mest fantasifulla och tvärsäkra scenario.
Jag har i den här frågan valt att hålla mig till Jesu enkla undervisning i ämnet. Jesu undervisning var praktisk och handfast, enkel att ta till sig för galileiska kvinnor och judiska herdar. Hans undervisning är så befriande fri från allt spekulativt.
Evangelietexten på andra söndagen i advent - Luk 21:25-36 (fast med egentlig början i vers 8) är en konkret undervisning om vad som ska hända innan Jesus kommer. Det kommer att ske tecken i himlen och på jorden, så mäktiga och kraftfulla, att "hedningarna (grundtext: folkslagen) gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån". (Tankarna går förstås till bl.a. Tsunamin 2004) Människor kommer att leva i denna ångestfyllda skäck. Skapelsen känner av det - fåglarna slutar sjunga, jorden har feber, himlens och jordens makter skakar.
Jesus berättar i Matt 24:1-13 - min favorittext i ämnet - vad som ytterligare kommer att hända innan det vi bekänner i trosbekännelsen äntligen blir verklighet - Jerusalems tempel ska förstöras (skedde år 70), krig och inbördeskrig, jordbävningar, kärlekslöshet, laglöshet, falska profeter, förföljelse av kristna och evangeliet utbrett över hela jorden. Visst kan man då undra - utan att veta timme eller dag - om inte "det drar ihop sig".
Hur ska då en kristen med denna vetskap göra? Likt strutsen gömma huvudet i sanden? I panik förlora förståndet? Nej - Jesus ger två svar i dagens evangelietext:
1. En kristen ska vara vaksam. Inte göra att "omåttlighet och dryckenskap och livets bekymmer" får en att tappa kursen och vaksamheten.
2. Vara förväntansfull. Ja, säger Jesus, "när allt detta börjar, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig".
"Ingenting bedrövar Jesu hjärta mer än att den kristne inte gläder sig över hans ankomst". (Norske teologen Ole Hallesby)
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
