Texten idag talar om fem flickor, som blev "alla dåsiga och föll i sömn". Ja, Bibeln talar också om sovande kristna. Petrus t.ex. tycks ha haft lätt för att somna - han somnade i Getsemane trädgård, somnade om där (Matt 26:40), Matt 26:43) och - märkligt nog- kunde han också sova natten innan han skulle avrättas (Apg 12:6).
Hur ska man då undgå att andligen bli dåsig och slutligen somna? Jag tror ett sätt är att vara i rörelse. "I honom är det vi lever, RÖR OSS och är till" (Apg 17:28), sa Paulus. Det är väldigt svårt at somna mitt i ett högersteg! När jag var ung präst och hade börjat doktorera fick jag ibland åka ner från nordvästra Härjedalen till Uppsala för att möta min professor. Särskilt om man började sin resa lite mer mot eftermiddagen och det hade börjat bli mörkt när man nådde Tönnebro vid E 4:an, så kunde det ju hända att man nickade till lite vid ratten. Det var farligt. Man kunde i det läget välja tre alternativ. Det första var förstås det mest dumdristiga - nämligen att fortsätta med risk att man några kilometer bort skulle falla i sömn och köra i diket och sen kanske aldrig vakna mer. Det andra alternativet var ju att stanna bilen, gå och försöka sova i baksätet. Fast efter bara några minuter skulle det bli ganska kyligt och rått.
Nej, det bästa alternativet var förstås att stanna bilen. Gå ut och ta sig en uppfriskande promenad och sedan fortsätta betydligt mer vaken. Jag tror det är en andlig princip också. När man är ute och rör på sig, i diakoni, evangelisation och övrigt församlingsarbete, så kanske man träffar intressanta mäniskor, som upplivar en. Ett minne från min kyrkoherdetjänst för 40 år sen. Jag hade planerat göra mina sedvanliga hembesök på eftermiddan men jag kände inte för det just då och nu. Pliktmässigt drog jag dock iväg och återvände efter några timmar med bakluckan fylld av syltburkar, nybakat bröd och goda hälsningar från de människor, som uppskattat mitt besök och gett mig mycket mer tro och uppmuntran än vad jag gett dem.
Sen säger ju Jesus att bön är uppfriskande. "Vaka och be" sa han som om de hör ihop. (Matt 26:41) Ja, mången bedjare har nog upplevt det också, att när man samtalar med Gud, så upplivas ens ande, när man får tacka för bönesvar man fått och se hans trofasthet i stort som smått. Har han hjälpt förut kan han nog ha tid, ork och möjlighet att göra det i fortsättningen också.
Ett tredje råd som Bibeln ger oss är att ha ögonen fästa på Jesus, "trons upphovsman och fulkomnare .....så att ni inte tröttnar". (Heb 12:2-3) Det kan ju låta lite märkligt men jag förstår det som så att vi i allt vårt andliga liv ska akta oss för att bli okoncentrerade och sysselsätta oss med alla möjliga och omöjliga saker. Jag kan leka med tanken att de fem flickorna hade fel fokus och pratade om hur vacker bruden skulle vara, vilken fin brudklänning hon skulle bära, vilka bröllop som firats tidigare i familjen och historien och glömde att hålla ögonen på den väntade brudgummen.
Huvudfåra och huvuduppgift för kyrkan är att göra Jesus trodd, efterföljd och älskad. Den ugandiske biskopen Festo Kivengere uttryckte det en gång så här, att det i kyrkans teologi finns ett huvudämne - Jesus frälsaren - men många sidoämnen. När kyrkor förkunnar sidoämnen som om de vore huvudämnet då tappar de must och kraft - och blir som de fem flickorna dåsiga och sömniga.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
