Det är Palmsöndagen – nu inleds den stilla, eller stora, veckan. Jesus är på väg till Jerusalem för att tillsammans med lärjungarna fira den judiska påsken, som firades till minnet av hur Gud befriade Israels folk ur slaveriet i Egypten. Den kommande helgen kommer att innebära att lärjungarna kastas mellan olika känslotillstånd – allt från den djupaste förtvivlan och rädslan till den mest översvallande och oväntade glädjen i de oväntade händelser som väntar om drygt 8 dagar.
Det unika med den kristna tron är att Gud genom Jesus Kristus tar mänsklig gestalt – blir kropp. På Jungfru Marie bebådelsedag förra söndagen firade vi hur Gud stiger ner i det djupt mänskliga och blir ett hjälplöst foster. I allt vet Gud vad det är att vara människa. Paulus uttrycker människoblivandet i Filipperbrevet så tydligt: Han [Jesus] ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors (2:6-8). Jesus avstod från allt och gick vägen till korset för den här världens skull – för din och min skull. Och där, på korset, uppenbaras djupen av Guds kärlek; Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare (Rom 5:8). Döden kunde inte hålla Jesus i sitt grepp, och en dag kommer alla människor, utan undantag, att böja sina knän inför Jesus och bekänna att han är Herre. Han är den ende som kan ge frälsning, nytt liv och ett hopp inför framtiden.
Att Jesus är den ende som kan ge detta hopp får vi påminna oss om i dessa tider som präglas av ofred, pandemier, klimatförändringar, oro och rädsla. Det händer mycket runt om i världen, i vårt land men också inom oss i våra sinnen. När vi ser på omständigheterna kan också vi kastas in i känslor av djup förtvivlan och rädsla, men också apati och meningslöshet.
Att Jesus är vårt hopp får därför också utmana oss att låta honom får vara kung i våra liv. För det är endast hos honom vi kan finna den djupaste tryggheten som bär i livets alla omständigheter. Vi läser i palmsöndagens evangelietexter hur Jesus rider in i Jerusalem som en kung, och som kung vill han sitta på tronen i våra liv. Vi får lägga ner ALLT för honom, vi får lägga ner allt det som vi sätter värde och trygghet i – både i inre och yttre bemärkelse – vi får lämna våra liv med allt det innehåller i Jesu händer. Peter Halldorf skriver att ”De mantlar som folket breder ut framför Jesus representerar våra ägodelar, vår trygghet, alla våra idéer, begär och föreställningar. Allt i våra liv – precis allt – också det vi håller kärt, vår vi lägga ner framför Jesus och överlåta åt honom så att han ensam får bli kung” (Heligt år, sid 122). Att vi ger Jesus den rätta platsen är det som ger vår värld ett hopp för framtiden. Det är i honom som vi finner vår sanna mänsklighet.
I relationen till Jesus kan vi få nåd att finna frid mitt i den oroliga värld som vi är en del av. Jesus är vårt framtidshopp, han är vägen, sanningen och livet, han är uppståndelsen och livet.
Mikael Nilsson, kyrkoherde
Traryd-Hinneryds pastorat
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
