Påskdagen  

Kristus är uppstånden

Matteusserien
GT: Jesaja 25:6-9
Epistel: 1 Kor 15:53-57
Evangelium: Matteus 28: 1-20
Psaltarpsalm: 118:15-24 

Påsk kommer från heberiskans Pesach, som betyder gå förbi – judarnas högtid som firas till minne av uttåget ur Egypten och de kristnas högtid som firas till minne av Kristi uppståndelse, då vi förs ut ur vår bundenhet. I Påsknatten tänds påskljuset med Kristus-monogram som symbol för Kristi uppståndelse. Det brinner därefter i koret fram till Kristi Himmelsfärdsdag och flyttas sedan till dopfunten. Påsken firas första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen.

Jesus, jag dig älskar, psalm 359, föddes 1977 i prästgården på Åh stiftsgård. Inger Jonsson och Bengt Pleijel skrev den svenska texten. Den skall hjälpa oss att sjunga in Påskens budskap.

Dagens predikotext: Matteus  28:1-20
Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen, kom Maria från Magdala och den andra Maria för att se på graven. Då blev det ett kraftigt jordskalv, ty Herrens ängel steg ner från himlen och kom och rullade undan stenen och satte sig på den. Hans utseende var som blixten och hans kläder vita som snö.  Vakterna skakade av skräck för honom och blev liggande som döda. Men ängeln sade till kvinnorna: ”Var inte rädda. Jag vet att ni söker efter Jesus, som blev korsfäst.  Han är inte här, han har uppstått, så som han sade. Kom och se var han låg. Skynda er sedan till hans lärjungar och säg till dem: ’Han har uppstått från de döda, och nu går han före er till Galileen. Där skall ni få se honom.’ Nu har jag sagt er detta.”  De lämnade genast graven, och fyllda av bävan och glädje sprang de för att berätta det för hans lärjungar.  
    Då kom Jesus emot dem och hälsade dem, och de gick fram, grep om hans fötter och hyllade honom. Men Jesus sade till dem: ”Var inte rädda. Gå och säg åt mina bröder att bege sig till Galileen. Där skall de få se mig.”
    Medan de var på väg, kom några ur vaktstyrkan in till staden och berättade för översteprästerna om allt som hade hänt. Dessa överlade med de äldste, och sedan gav de soldaterna en stor summa pengar och sade till dem: ”Säg att hans lärjungar kom under natten och rövade bort honom medan ni sov. Om ståthållaren får höra detta, skall vi tala med honom så att ni inte behöver oroa er.”  Soldaterna tog pengarna och gjorde som de hade blivit tillsagda. Så vann detta rykte spridning bland judarna ända till denna dag. 
    De elva lärjungarna begav sig till Galileen, till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå.  När de fick se honom där föll de ner och hyllade honom, men några tvivlade.  Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: 
    ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden.
Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar:
döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn
och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er.
Och jag är med er alla dagar till tidens slut.”  


Vi läser psalm 359, vers 1
Jesus, jag dig älskar,
du som älskar mig.
Du på korset lider,
jag tillbeder dig. 

Påskdagen börjar inte med påskjubel. Det börjar med mariornas nerlevelse av Jesu frånvaro. Mariorna gick till graven i gryningen.  De gick dit för att se på graven. Jesus är borta, Jesus är död.  Allt som är ljust och vackert och fint är borta. Finns det mer någon mening i detta livet? De gick för att se på graven.  

Det är ju så vi gör också. Vi ser på graven, på det onda, på nederlagen. Varje gång vi får Rapport om det som är Aktuellt slår det emot oss budskap från graven. Det är terror och tortyr, bomber och granater, falskhet och lögner. Vi tar in det. Vi kan undra vad som händer med oss när vi dag efter dag fylls av allt detta onda. Vi behöver en motvikt. ”Låt icke mörkret få tala till min själ”.  

Idag får vi se dopet som en motvikt. Ty det händer något med våra ögon, när vi i tro tar emot vårt dop, säger Jesus till riksdagsmannen Nikodemos, Vi får nya ögon. Vi börjar se Guds rike (Joh 3:3). Genom sin Ande ger Gud vårt inre öga ljus så att vi ser Guds väldiga styrkas kraft. Se att samma kraft som verkade i Jesus vid uppståndelsen verkar i oss. Ett inre skådande (Ef 1:18-19).

Kvinnorna gick för att se på graven. Deras ögon var fyllda av tårar. Något hände som gjorde att deras ögon blev fyllda av glädje. Efter denna påskdag sa de till varandra: Gud vare tack som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus (1 Kor 15:57). 

Seger består av två ord: se och ger. Seger är att se vad Gud ger. I stället för att se på graven, ser de vad Gud ger genom Jesus. Kontakten med honom hjälpte dem att se att han tar hand om allt det mörka och det onda, det djävulska. Genom korset kommer kärleken och meningen tillbaka. Jesus är med oss i vårt mörker. Korset är det stora beviset på att vi är älskade. Dopet kallar oss att leva i ett kärleksförhållande. Jesus jag dig älskar du som älskar mig.
Vi sjunger psalm 359 vers 1.   

Vi läser psalm 359 vers 2            
Jesus, du har uppstått,
nu är graven tom.
Jag står där förundrad,
o mysterium. 

Ni som var med i natt kommer ihåg vad som hände. Vilken dramatik! Där var jordskalv och rullande stenar och blixtar och ljussken och änglar som såg ut som präster – de hade ju vita kläder. (Änglar ser ofta ut som präster men präster ser inte alltid ut som änglar). Inte att undra på att poliserna skakade av skräck och föll till marken.

Dessa poliser som slagit de dödsdömda till marken och slagit dem och hånat dem och tittat på hur de vred sig i smärtor och sedan suttit där och spelat tärning om Jesu kläder vid korset, vilken chock de fick denna påsknatt! De skakade av skräck och blev liggande som döda.

Stackars dom! Man hoppas att de efter denna  chockupplevelse fick komma till någon stiftsgård för att tas omhand  av en krisgrupp och kanske  få vara med på några ”hela hela människan-dagar”.

Inför alla texter ska vi fråga oss: Finns vi med här? Är det vi som sitter stöddiga och stora och får andra människor att känna sig misslyckade. Ibland frestas vi att gå omkring som ett monument över oss själva. Det är inte så dumt när monumentet kraschar och skakar sönder.

I de egyptiska pyramiderna hittade man tretusenåriga sädeskorn. När pyramiden ramlade ihop tog man ut dessa sädeskorn och plockade ner dem i marken. Då började det växa, det fanns liv i dem.

I dopet la Gud ned sina dopfrön i oss, Det var Livets sädeskorn. Dessa dopfrön var programmerade med hela det kristna livet – frukt, gåvor, kraft, liv.  Men år efter år gick utan att något hände. Man tänkte inte på sitt dop. Man förstod inte vad som hänt med en. Man levde för sig själv. Så plötsligt kom en krasch, allting ramlade, skakade sönder.

Kraschstunder kan vara stora stunder i våra liv. Då kan Gud plötsligt göra något. Det liv Gud gett oss i vårt dop, får sol och värme och regn och vatten och himmelsk kärlek och det börja växa. Vi upptäcker ett nytt liv. Ett helt nytt liv! Vi får leva detta nya Jesus-liv som vi fick i dopet.

Tacka Gud för dina krascher. Vi går från krasch till krasch så träda vi fram inför Gud på Sion (Jfr Psalt 84:8, 1917). Då kan Jesu uppståndelseliv drabba mig. Jag är döpt för att leva Jesu liv. Jag står där  förundrad, o mysterium.
Vi sjunger psalm 359 vers 2.   

Vi läser psalm 359 vers 3.
Du har gått till Fadern
står inför hans tron
ser ditt folk i kärlek,
beder för dem nu. 

Jesus ser från sin himmelska tron hur vi har det. Och han sänder budbärare i vita kläder till oss. Det är viktigt att lyssna till dem. Till de förskrämda kvinnorna säger ängeln: Var inte rädda. Detta ord är alltid det första änglar får säga, när de möter människor. De har tydligen lärt sig att säga det i den himmelska änglaskolan. Överallt där det talas om Guds närvaro faller människor ned i bävan. Var inte rädda!

Kvinnorna får höra ett budskap av ängeln. Jag vet att ni söker Jesus, som blev korsfäst. Han är inte här, han har uppstått, så som han sade. Kom och se var han låg.  

Den Jesus vi tror på är den korsfäste Jesus, han som bär sårmärkena i sin kropp, det är han som har uppstått och lever.  Kvinnorna och vi får gå in i graven för att undersöka den. Stenen hade rullats bort, inte därför att Jesus skulle kunna komma ut, utan därför att vi ska kunna gå in och undersöka fakta.

Kom och se, säger ängeln. Kanske vi också här kan se ett budskap om dopet. I dopet förenas vi med Jesus i hans död, vi begravs med honom, i dopet uppstår vi med Jesus. För att vi skall leva detta nya liv (Rom 6:3-4).

Att leva i sitt dop är att dagligen gå till korset och graven med synder och allt elände och dagligen uppstå för att leva detta nya liv.

Ibland ser Jesus hur du sitter där instängd i din dötråkighets gravrum. Du fryser, det är kallt och rått, och du tycker att livet är hopplöst. Men Jesus ser från sin himmelska tron hur du har det, han ber för dig just nu. Och är du riktigt stilla kan du höra hur han kallar dig att komma ut ur klippväggens gömsle. Han säger till dig som han säger till bruden i Höga Visan.

Stå upp min älskade, min sköna, och kom hitut.
Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle,
låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst, ty din röst är så ljuv, och ditt ansikte är så vackert .
(Höga visan 2:13-14. 1917)  

Märker du hur han vill upprätta kärleksförhållandet med dig. Du är döpt för att leva älskad. Du har fått himmelska kontakter. Jesus står inför hans tron ser ditt folk i kärlek, beder för dem nu. 
Låt oss sjunga om det i psalm 359 vers 3.    

Vi läser psalm 359 vers 4.
Jesus, du är med oss,
genom liv och död,
nu mitt hjärta brinner
av din kärleksglöd. 

Det som övertygar Jesu närmaste är inte den tomma graven och inte att änglar kommer med märkliga påståenden. De första kristna gick inte på vad som helst. De var inte lika godtrogna som vi, som tror nästan vad som helst som sägs i TV och tidningar. De första kristna letar efter bevis.

Det som gör dem bergfast övertygade är att Jesus själv visade sig för dem. Då kom Jesus emot dem. Jesus kommer emot dem och hälsar dem. I den gamla översättningen säger Jesus: Hell eder. Enligt  levande bibeln säger han: God morgon!

Då kom Jesus emot dem. Han bryter igenom deras självupptagenhet. Förstår ni att det här är nedskrivet för vår skull? Då vi lyder kommer vi loss från vår instängdhet i oss själva, från vår bundenhet och vi stiger från klarhet till klarhet.

De gick fram till Jesus. De tar trons steg mot Jesus. För oss kan det betyda: Gå fram till din bibel, öppna den, lyssna in hans ord till dig.  Det kan också betyda: Ta trons steg fram till ett nattvardsbord. Där möter du den Uppståndne. Hör hans kärleksord till dig: För dig! För dig!

Kvinnorna grep om hans fötter och hyllade honom. Jesus är fullt verklig. Någon man kan ta på. Inte en fantasi, inte en vålnad, inte ett spöke. Jesus är fullt verklig. Och de tillber honom där. Det hade de inte gjort förut. De förstår att Jesus nu är något mer: Guds Son i kraft (Rom 1:4).

Tillbedjan är den outsägliga lyckan att få vara inför honom. De fylls av kärlek. De fylls av bävan och glädje. Ja, det är något alldeles oerhört det som sker.  Nu mitt hjärta brinner.

Kvinnorna får inte stanna kvar i njutandet av Mästarens närhet. De får ett uppdrag. De skall vittna för lärjungarna om att Jesus har uppstått och lever.  Dessa lärjungar som svikit honom, dessa fega, skröpliga lärjungar kallar Jesus för bröder.  De får vara Jesus bröder och Guds barn. Han stämmer möte med dem i Galiléen.

Inte heller vi får stanna i gudsnjutning. Men vi får lära oss gudsfruktan. Vilka är våra mötesplatser där vi träffar Jesus? Vårt Galiléen - de ljuvliga stunderna med Jesus - är bibeln, där vi andas in hans friska liv i hans ord som är ande och liv. Hans ord sätter hjärtat i brand.  Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss (Lukas 24:32).

Våra mötesplatser är att få gå in i hans närvaro i nattvarden Det är ju där vi idag möter den korsfäste och uppståndne och tar emot hans friska liv.   

Din död förkunnar vi, Herre,
din uppståndelse bekänner vi 
till dess du kommer åter i härlighet.    

Vi är döpta för att få leva i Jesu närvaro, få erfarenheter av att Jesus är med oss genom liv och död. Det är därför mitt hjärta brinner  av din kärleksglöd. 
Vi sjunger psalm 359 vers 4.   

Vi läser psalm 359 vers 5.   
Höj din röst i lovsång,
ropa ut i fröjd:
Jesus är min Herre,
han gör allting nytt. 

Var inte rädda. Jesus säger så till kvinnorna och till oss. Vi har så mycket rädslor som styr oss. Vi påverkas av alla angrepp på den kristna tron. Vi ifrågasätts precis som Jesus. Vi möter försmädliga leenden, jaså du tror fortfarande på det där. Lögnerna kommer redan påskdagen.

När vaktstyrkan kom och berättade för översteprästerna att Jesus försvunnit gav de dem en stor summa pengar för att säga att hans lärjungar kom under natten och rövade bort honom medan vi sov. Judas hade de köpt billigt, 30 silverpenningar. Nu fick de punga ut med mer. Förmodligen var vaktstyrkan på 12 man. De fick betalt för att sprida ut en lögn. Inför detta kan man fråga:  

Om de sov kunde de ju inte veta att det var lärjungarna som stal bort honom.  

Hur kunde de sova när en stor sten rullades bort, det måste blivit en del ljudligt ljud. Matteus berättar att de skakade av skräck och blev liggande som döda.  

Hur vågade de berätta om att de sov?  För en romersk soldat var det förenat med dödsstraff att somna på sin post. Om Jesu anhängare hade stulit bort honom hur kunde dessa anhängare då se så trosvissa ut när de talade om Jesu
uppståndelse? Hur kunde de gå i döden för en lögn?  

Urkristendomens motståndare gjorde aldrig något försök att förneka att graven var tom. De försökte bara förklara bort det. Den naturligaste förklaringen till att graven var tom är att Jesus verkligen uppstod kroppsligen. När lögnerna kommer från maktmedia får vi börja sjunga lovsången till Jesus. Det är Jesus som har makten. Höj din röst i lovsång, ropa ut i fröjd: Jesus är min Herre, han gör allting nytt.
Vi sjunger psalm 359 vers 5. 

 
Vi läser psalm 359 vers 6.                                                           
Pris ske dig, o Fader,
pris ske dig, Guds Son.
Pris ske dig, du Ande
i all evighet. 

Påskdagen handlar mycket om att leva i sitt dop. Matteustexten slutar med att Jesus och lärjungarna träffas på ett berg i Galileen. Matteus berättar: När lärjungarna fick se Jesus föll de ner och hyllade honom men några tvivlade. Matteus som skrivit ned detta måste ha varit mycket trygg i sin tro. Han vågade berätta om tvivlarna. Och den helige Ande som inspirerat honom att skriva ned detta, viskade nog till honom: ”Låt det stå kvar. Tvivlarna är välkomna. De låter sig inte övertygas om de stöts bort, bara om de dras in i gemenskapen”.

Jesus ger nu Missionsbefallningen: Gå ut och gör alla folk till lärjungar… Dopet kallar oss att vara lärjungar och hjälpa andra att bli lärjungar. Uppdraget är inte att göra folk till lutheraner eller åhianer eller schartauaner eller pingstianer. De första kristna kallade sig inte så ofta kristna, de kallade sig Vägens folk eller just lärjungar. Man är inte färdig, det finns mer att lära, mer att få, mer att upptäcka, mer att ge. Umgänget med vårt dops Gud, Fadern, Sonen och den helige Ande är rikt, ja himmelrikt. Jag vet!

Vi sjunger psalm 359 vers 6.