I denna söndags texter, så ber Jesus för sina lärjungar. Förbön är ett tecken på kärlek. Jesus, som nu går till fadern efter förrättat uppdrag, kunde ju också ha sagt: "Nu är mitt uppdrag slut, nu sticker jag. Ha det så bra". För han var ju inte längre kvar i världen - fast de var.
Jesus visar sådan kärlek och omsorg, att han ber för dem. Han ber för Judas Iskariot, som skulle förråda honom. Han ber för Johannes och Jakob, som ville ha de främsta platserna vid det himmelska gästabudet - nästan som att de önskade att Jesus skulle dö, så de fick vara där en dag med honom. Han bad för Petrus, som skulle förneka honom tre gånger. Han bad för Tomas som tvivlade i minst sju dagar. Ändå bad Jesus för dem. Ett föredöme för oss.
Vad ber han då om? Jo, att de ska bevaras "i ditt namn", vilket måste betyda bevaras i allt det som Gud är och som han har visat genom sonen Jesus. Kanske tänkte Jesus på kommande teologiska splittringar, där fokus var övergett - namnet. Kanske tänker han på vår sargade kyrka i Sverige idag. Kanske, nej säkert, ber Jesus för oss idag.
Vad ber han mer om? Jo, att de alla ska vara ett. Kanske förutsåg han här också svårigheten med att hålla ihop en så spretig grupp, där Simon seloten ville fördriva romarna och där Matteus hade haft romarna som arbetsgivare som tullman i Kafarnaum. Jesus ber också säkert för vår söndrade kyrka också idag - för de sju kyrkorna på samma gata i Bombay.
Hur ska enhet skapas? Tre ting borde vi kristna, oavsett andliga efternamn, kunna samlas omkring:
1. Bön. Vi får be på lite olika sätt kanske, men vi måste kunna be ihop. Den församling som ber tillsammans, förblir tillsammans.
2. Diakoni. Den hjälpbehövande frågar inte efter om det är en baptistisk eller en katolsk hand som räcks mot honom. Han tar vilken hand som helst. Diakoni befrämjar samarbete.
3. Jesus. Vi är olika - precis som de första lärjungarna. De var samlade kring Jesus. Vi borde kunna det också - samlas kring Honom. Men tar vi bort Honom ur våra kyrkor, då har vi perifera saker att samlas kring och då blir det nog splittring. Perifera ting åtskiljer, centrala ting förenar. Jesus förenar.
Jesus ber om att lärjungarna ska vara ett "liksom vi är ett". Sonen och Fadern är ett och Jesus är inte nöjd med mindre än att vi kristna ska ha samma djupa enhet som sonen och fadern. Vilket anspråk! Vilken hög ribba! Men eftersom det är han, kristus, som säger det, så får vi tro det och tro att den enheten kan förverkligas här och nu, där vi är. Guds Ande må dock hjälpa oss mycket därtill!
Carl-Erik Sahlberg
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
