15 e Tref Årg 3 - Var har du din trygghet?

Matt. 6 : 31 – 34

Familjen var på hemväg från en veckas skidsemester i fjällen. Man stannade till och åt middag på ett matställe utmed vägen. Efter att ha åkt någon mil vidare mot hemorten upptäckte mamman, att hon glömt sin handväska på matstället. Hon utbrast: ” Där är ju min trygghet” varpå yngste sonen sa, lugnt med förvåning: ”Men mamma, jag som trodde, att Gud var din trygghet”.

Bortsett från det lite speciella i situationen är ju grabbens påstående fullt relevant. Var har du och jag vår trygghet i livet, i praktiken? Och inte minst denna söndag blir frågan ställd på sin spets. Kapitel 6 hos evangelisten Matteus lyfter fram valet mellan Mammon och Gud och utvecklar konsekvensen av detta val.

Mammon. Själva ordet betyder ”det man sätter sin lit till, det man förtröstar på”. Hos Jesus talas det om den ”orättrådige Mammon”.  Mammon blir alltså en motsats till Gud. Inte så att Jesus fördömer förmögenhet och ägande i sig. Vad han vill hjälpa oss med är att inte just ”sätta all vår lit till” pengar och saker vi äger.  Jesus menar, där finns ingen verklig trygghet att hämta. Vi minns alla schlagern, som förkunnade: ”Ja, se pengar, ja se pengar är till bekymmer för fattig och för rik”. Den som har mycket, vill mer ha. Köpbegär är något vem som helst kan drabbas av. Och med billiga sms-lån tenderar man lätt att komma in i en ohållbar situation. Mammon är en hård herre, han driver mig också till att jämföra mig med andra, antingen hamnar jag i en odräglig överlägsenhet eller i en förtärande underlägsenhet. Hela tiden är det jag, jag, jag som skall tillfredsställas. Mammon spinner ett nät av bekymmer omkring mig. Den hägrande tryggheten blir till en försvinnande otrygghet.

Gud. Mitt i alla dessa cirklar kring mitt sköra jag  står Jesus och säger: ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.” En centrumväxling och ett löfte. Inte missta utan prioritera. Ett sätt att bryta det otrygga jagandet efter mera och i stället få slappna av hos en som har totalkoll på läget och som låter mig få vad jag behöver. Att söka Gud betyder inte att allt lägger sig tillrätta direkt, hokus pokus så är allt  klart. Nej,  men det är som att slå in på en ny väg med ett helt nytt mål och så söka sig fram bit för bit på den vägen.  Och vi får öva oss i Guds närvaro. När vi frestas att bekymra oss för tusen och en små och stora saker och gärna snärjer in oss i dem, då får vi bli stilla och ”besinna” oss inför Gud. Slappna av, be, låta Anden ta hand om det snåriga och säga: ”Herre hjälp, Herre låt väl gå”. Så växer en trygghet fram, som visserligen är ömtålig men som sådan aldrig kommer att slå över i otrygghet. Bekymren rinner bort och du har en trygghet som håller i alla väder. – Är det åt det här hållet du har din trygghet?