Jesus och lärjungarna går under sabbaten förbi ett sädesfält. De rycker ax och gnuggar säden med händerna och äter (Luk 6:1). Några fariséer ser det och anklagar Jesus för att lärjungarna gör något som är förbjudet på sabbaten. Att de rycker ax på en annan bondes åker är helt lagligt, så länge det är enstaka ax och att man gör det för hand och inte använder en skära (5 Mos 23:25). Anklagelsen riktar sig mot att de gör det på sabbaten, då man inte får arbeta (2 Mos 20:9-10). Man kan tycka det är lite petigt av fariséerna. Är det verkligen att arbeta när man rycker och äter lite ax?
Men Jesus går inte in i någon juridisk debatt utan leder samtalet åt ett annat håll, uppåt. Jesus intar en annan position mot anklagarna. Han ser att det inte läge för debatt. Egentligen är det aldrig läge för debatt eller för den delen diskussion för Jesus. Jesus talar när han möter människor. Det kan för vissa vara provocerandes eftersom han har auktoritet. Han kommunicerar ovanifrån med makt. Han talar. Han är Guds ord, Ordet som är liv och vårt ljus. Diskussionen, tolkningarna och debatten är lämnad till oss. Även om det här inte tycks vara fariséernas tolkning av lagens detaljer som är bekymret utan snarare deras attityd.
I Matteus 23 talar Jesus om fariséerna och de skriftlärda där han säger att de har satt sig på Mose stol och uppmanar sina lärjungar att göra som fariséerna lär. De har alltså koll på lagen, men Jesus säger samtidigt att inte göra som de gör eftersom de inte lever som de lär och att de lägger tunga bördor på människors axlar. Så det är inte Mose plats Jesus intar när han tillrättavisar fariséerna. Det är en annan.
Fariséerna som Jesus möter på sädesfältet går runt som lagens slavdrivare. När Jesus vänder upp och ned på deras uppfattning om sabbaten och säger: Att sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten. Då förvandlas lagen i ett nu till evangelium. Evangeliet fanns där dolt hela tiden och av hans ord blev det uppenbarat. Och så är det med Guds Ord; det är befrielse från dom och träldom. Så när Jesus säger de minst sagt laddade orden: Alltså är Människosonen herre också över sabbaten. Då baxnar nog fariséerna. Det blir för mycket. Även om det är sant. Jesus är inte bara Herre över sabbaten, han är, när vi låter honom ta plats i vårt hjärta hela livets Herre.
När aposteln Paulus skriver om hur lagen funkar i Romarbrevet kap 7. Så beskriver han lagen som något gott, eftersom det ger oss kunskapen om synden och det onda. (Rom 7:21) Samtidigt som man är utlämnat till sitt eget förnuft att med lagens hjälp bekämpa synden. (Rom 7:25b) Något som är omöjligt på grund av människans beskaffenhet i vår syndiga natur. Och det är där Jesus kommer in i bilden. När vi är oförmögna att leva ett helt och fullt gott liv med lagens hjälp. Då finns en som har gjort det för oss. En som ger oss tillträde till evigheten, när han blir vår Herre. Detta är inte bara en feelgoodteologi Paulus förordar utan det handlar om död eller evigt liv. Synden leder till döden, Jesus ger evigt liv.
Och det är den positionen Jesus har.
Detta är lika självklart som fantastiskt och är väldigt enkelt, i teorin. Men att i praktiken ha Jesus som Herre är en annan sak. Att ha en Herre som berör alla livets angelägenheter. Då är det ibland enklare att ha tydliga regler att förhålla sig till. Likt en farisé. Det gör att man pendlar hit och dit ibland. Så det kan vara livets viktigaste fråga; vem är min Herre? Vem är det jag ber till? Jesus. Hur gör jag för att helt överlämna mig åt dig? Och framförallt; Vad vill han? Vad säger han?
/ Lars Sahlin
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
