2 sönd i påsktiden, 3 årg - Mötet med Jesus skapar tro

Mötet med Jesus skapar tro

Vid påskens dramatiska händelser som kulminerade med att Jesus återuppstod från de döda så möter Jesus sina lärjungar på påskdagens kväll. En av lärjungarna, Tomas, saknades. Han var inte där när Jesus kom till dem den kvällen. Och när Tomas sedan får höra de andra lärjungarnas glada och upprymda vittnesbörd om att Jesus lever, att han kom till dem genom stängda dörrar och visade sig för dem, så kunde han inte tro det han hörde. För att kunna tro så ville han själv se Jesus, han ville se och röra vid hans sår. Tomas har på grund av detta fått det inte så smickrande epitetet ”Tvivlaren”.

För en nutidsmänniska så är Tomas inställning inte unik eller speciellt anmärkningsvärd. Kanske tänker vi att han är den ende som behållit sitt kritiska och analytiska tänkande i en förvirrad situation där alla Jesu vänner var förtvivlade efter hans död. Var det så att lärjungarna inbillade sig att Jesus kom till dem? Att deras starka sorg fick dem att se en kollektiv hallucination? Den grundläggande kunskapen om liv och död var lika verklig då som nu – döda uppstår inte – en gång död, alltid död.

Bibeln berättar inte mycket om Tomas, men utifrån de få ställen där han nämns så ger han intryck av att vara en person som tänker, reflekterar och frågar (Joh 14:5). Och att han är en person som är lojal när han är fullständigt övertygad (Joh 11:16). Men han verkar inte vara någon som går på en känsla – han vill se fakta själv – därför tror han inte på sina vänners vittnesbörd om att Jesus lever, även om det är sant.

När Jesus dött på korset så verkar det som att Tomas drar sig undan från de andra. Kanske för att han behöver tänka över det de alla varit med, kanske för att bearbeta brustna förväntningar och ett grusat hopp om att Jesus skulle vara Messias, den som skulle befria dem. Allt såg ju på Långfredagskvällen hopplöst förlorat ut. Men en överraskning väntade Tomas, de andra lärjungarnas vittnesbörd om Jesus visade sig vara fakta.

En vecka efter påskdagens kväll så är lärjungarna samlade igen, och denna gång är Tomas med, återigen står Jesus plötsligt mitt ibland dem med samma hälsning: ”Frid åt er alla”. Hälsningen är ämnad åt alla – även den tvivlande Tomas. Direkt vänder sig Jesus till Tomas och säger till honom att han får röra vid hans sårmärkta kropp och Jesus uppmanar honom att inte tvivla utan tro. Tomas reaktion blir en omedelbar bekännelse och proklamation: ”Min Herre och min Gud”! Frågan är om Tomas ens hann röra vid Jesus, när han fick se Jesu händer och sida precis som de andra lärjungarna fått göra (Joh 20:20). Han såg att det verkligen var Jesus som stod framför honom – levande, förhärligad – och han bekände att Jesus är Herren, att Jesus är Gud. Den bekännelsen bekräftar Jesus i svaret till Tomas: ”Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror.”

Ibland kan man höra ett uttryck som liknar det som Jesus sade, och det låter nästan som ett bibelord men det är det inte: att var och en blir salig på sin egen tro. Poängen med det ordstävet är att ingen ska berätta för oss vad vi ska tro, vi väljer själva det som passar oss, våra liv och vår livsstil. Många menar att det är den tron som gör oss saliga. Det som beskrivs i det ordstävet är en tro som inte kräver något av oss. Den kräver ingen omvändelse och ingen överlåtelse. Men poängen med hela evangeliet är att det är genom tron på Jesus Kristus, och endast tron på honom, som vi finner den sanna saligheten. Det är bara Jesus som besegrat dödens makt. Det finns ingen annan. Det är bara i relationen till Jesus och det han gjort för oss som vi finner frälsningen (Apg 4:12).

När Johannes började skriva avslutningen av sitt evangelium så berättade han om den tvivlande Tomas – och Jesu hälsning till honom. Den hälsning är till alla oss som inte fick samma privilegium som Tomas, att få möta Jesus på det sätt han gjorde. Men genom evangeliets berättelse kan ett livsförvandlande möte bli en verklighet även för oss idag. Johannes skrev ner allt det han och de andra lärjungarna varit med om i relationen till Jesus – för att vi ska tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att vi genom tron på honom ska ha liv i hans namn. Genom evangeliet möter Jesus oss och uppmanar oss till omvändelse och till efterföljelse.

Johannesevangeliets berättelse om Tomas möte med Jesus har ett viktigt ärende till alla människor genom seklernas gång – det gäller också oss i Sverige Herrens år 2020. Många kan identifiera sig med Tomas och hans tvivel. Vi vill ha fakta på bordet om det mesta. Vi säger oss vilja veta – att vi inte kan tro. Samtidigt är det paradoxalt så att vi faktiskt lever större delen våra liv i tro. Frågan är bara vad och vem det är vi tror på? Vi kan tro på forskning och fakta och vi kan tro på ”Fake news” som flödar genom sociala medier. Ingen av oss har kunskapen att ta reda på allt själva – vi är utlämnade åt andras arbete, tänkande, forskning och kompetens. Vi värderar det vi hör och väljer sedan att tro på det eller förkasta det. Kort sagt så tror vi på andra människors vittnesbörd om hur livet och tillvaron fungerar.

Historien visar oss att det finns goda skäl att tro på evangeliernas vittnesbörd om att Jesus uppstod från de döda. Den tomma graven, lärjungarnas förvandling från fega stackare som låste in sig till modiga förkunnare som ger sina liv för bekännelsen att Jesus lever, och kyrkans snabba tillväxt och spridning är några exempel på dessa goda skäl. Jesus har besegrat dödens makt – han lever idag och kallar oss, genom evangeliernas vittnesbörd, att bli hans efterföljare. Genom att tro på honom får vi liv, evigt liv, genom hans namn. Amen.

Mikael Nilsson, kyrkoherde

Traryd-Hinneryds pastorat