4 sönd efter Trettondedagen, årg 2 - Kasta din börda på Herren

Läs Jesaja 40:26-31 

Jag tror att de flesta av oss någon gång har legat vakna på natten av oro för något som man tänker på. Det kan vara nästan vad som helst. I mörkret och tröttheten kan oron ta sig gigantiskt uttryck. Problem kan verka oöverstigliga. Men till sist somnar man ändå. Och när man vaknar på morgonen, när det är ljust igen, så inser man att oron var överdriven, att problemen inte är så gigantiska som man tänkte.

Men ibland kan livet vara så för oss – att vi bär på en oro över livets omständigheter, över problem som verkar oöverstigliga. Det kan handla om personliga saker som familjen, relationer till människor omkring oss, ekonomin, arbete, hälsa eller något annat vi tänker på. Det kan också handla om händelseutvecklingen i vår omvärld; Coronapandemin, rykten om krig i Europa och en eskalerande klimatkris. Vi möter sådant som skakar om vår tillvaro och trygghet. Och vi kan känna oss ensamma och övergivna av både Gud och människor. Mitt i allt detta så får vi en hälsning, en uppmaning, från profeten Jesaja att lyfta blicken mot skyn och påminna oss om vem som skapat allt det vi ser. Och när vi följer uppmaningen att lyfta blicken mot skyn så innebär det att vi lyfter blicken från oss själva, från de omständigheter vi lever under. Att vi lyfter blicken från de problem, synder och tillkortakommanden vi bär på – både verkliga och inbillade – och istället ser på honom som skapat allt.

Då kan de bli som när man vaknar efter en natt präglad av oro och malande tankar och inser att problemen inte är så stora trots allt. Det finns något som är större, eller snarare någon som är större. Vi är inte ensamma. Gud är med oss. Han är evig. Han blir inte trött, han mattas inte.

Jesaja kommer med glädjebud till de oroade, de som känner sig övergivna, uppgivna och modlösa. Orden är riktade till Israels folk, men det är ord också till oss. Vi vandrar inte genom detta livet osedda av Herren. Han är seendets Gud (1 Mos 16:13). Herren ger ny kraft och styrka åt dem som litar till honom. Det är i relationen till Herren som vi finner den sanna vilan, och där växer vår tillit och förtröstan. I Guds närhet kan vi komma som vi är, och i hans närhet förvandlas vi och blir nya skapelser – försonade och upprättade. Så hörsamma uppmaningen; lyft blicken och se på honom som är vårt hopp – Gud med oss – Jesus Kristus. Han är den ende som kan ge oss ett hopp både för detta livet och evigheten. I Psaltaren står det: ”Kasta din börda på Herren, han skall sörja för dig.” (55:23). Och Hebreerbrevets författare skriver: ”Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare.” (12:2)

Mikael Nilsson, kyrkoherde
Traryd-Hinneryds pastorat