Vem bar ansvaret för Jesu död? Vi kristna anklagas ofta för antisemitism eftersom (hävdas det) vi försöker lägga skulden på judarna, i synnerhet deras ledare. Men ansvaret för Jesu korsfästelse är mer utspritt än bara till en enda grupp människor. Evangelisterna gör klart att Judas, prästerna, Pilatus, folkhopen och soldaterna – alla spelade de en viktig roll i dramat. Dessutom får vi i varje situation mer än en antydan om motivet. Judas drevs av girighet eller besvikelse, prästerna av avundsjuka, folkhopen av hysteri, Pilatus av fruktan, soldaterna av rå plikt. Samma hopkok av synder känner vi igen hos oss själva.

 

Samma grekiska verb används i varje steg. Ordet är paradidõmi, vilket kan betyda att leverera, utlämna, ge upp och till och med förråda. Judas utlämnade således Jesus till prästerna, prästerna utlämnade honom till Pilatus, Pilatus utlämnade honom åt folkhopens godtycke och folkhopen utlämnade honom till att korsfästas.

 

Men detta är bara den mänskliga sidan av historien. Jesus sa ofta att hans död var en frivillig handling från hans sida på så vis att han utlämnade sig själv åt den: ”Ingen tar det [mitt liv] ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja” (Joh 10:18). Och verbet paradidõmi förekommer på fler ställen, exempelvis: ”...Guds son, som har älskat mig och offrat sig för mig” (Gal 2:20).

 

Men det återstår ytterligare ett perspektiv att beakta, nämligen det faktum att Gud Fadern sände sin Son till att dö. Gud beskrivs exempelvis som att ”han [skonade inte] sin egen Son, utan utlämnade honom för oss alla” (Rom 8:32, Fb).

 

Slutligen finns det ett bibelställe där de gudomliga och mänskliga aspekterna av Jesu död vävs samman. Petrus predikade och sa: ”Han utlämnades efter Guds beslut och plan, och ni lät laglösa spika fast och döda honom” (Apg 2:23). Här förklaras Jesu död i lika hög grad som en följd av Guds plan som människans ondska. Inget försök görs att reda ut paradoxen. Båda förklaringarna är lika giltiga.

Läs vidare: Apg. 4:27-28