Nyfikenhetsskolan: Tipsa en vän om denna sida...Till Bibelskolans startsida Att hittaa på bibelskolan Vägledning och hjälp 


Detta är nyfikenhetsvandring 24

5. Sju steg in i Getsemane

a) Över bäcken Kidron
Med den sången inom oss lämnar vi nattvardssalen. Vi går tillsammans med Jesus och hans lärjungar ut på de smala slingrande gatorna i Jerusalem. Vi går över en bäck som heter Kidron.

Det är bara Johannes som nämner något om Kidron. Förmodligen gör Johannes det för att peka på en annan händelse i 2 Sam 15. Där berättas om David som flyr från Jerusalem för sin son Absalom. Det står där att David gick gråtande uppför Oljeberget med täckt huvud och bara fötter. Och det berättas också att folket som gick med David grät högljutt. Precis som Jesus hade en förrädare bland de sina, Judas, så hade David det i Ahitofel. Precis som David nu går med sina trogna över Kidron går Jesus med sina trogna över Kidron. Där på andra sidan hittar vi Getsemane, en trädgård som ligger på Oljebergets sluttning.

Så kom Jesus och lärjungarna till ett ställe som heter Getsemane, och han sade till lärjungarna: "Sitt kvar här, medan jag ber. Men han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes. Bävan och ångest kom över honom.
(Markus 14:32-33)

b) Jesu bön - ett mönster för vår bön
Jesus tar nu med oss in i Getsemane. Vi går vi med Jesus och de elva lärjungarna. Judas är inte med. Han hade gått över till fiendelägret. Åtta av de elva får sätta sig ned vid ingången till Getsemane. De tre övriga, Petrus, Jakob och Johannes, får följa med längre in. Vi smyger oss med dem och sätter oss hos dem. Vi ser hur Jesus går lite längre bort och ber ensam.

Jesus lär oss här ett mönster för vår bön. Han tar med sig de elva i bönen. De elva står som representanter för allt Guds folk. Också vi behöver de elva, bönegemenskapen i hela Guds församling. När vi är i bön, är vi tillsammans med hela den världsvida kyrkan. Vilken rik gemenskap.Vi är tillsammans med Herrens trogna i alla tider.

Men precis som Jesus tog med sig de tre lärjungarna behöver vi också de tre. Vi behöver bönegruppen, trossyskonen, där vi kan dela vår nöd och be för varandra.

Men precis som Jesus sedan var ensam i sin bön, behöver vi också söka oss in i ensamheten. Längst in är vi ändå ensamma i vår bönekamp. Men inte riktigt ensamma. Det finns en som ser och bryr sig

c) Att våga visa känslor
Vi ställer oss bredvid de tre som hör hur Jesus säger:

Min själ är bedrövad ända till döds.
Stanna här och vaka

Jesus är bedrövad, lessen. Jesus är inte någon superman. Han är inte som Sokrates som tömmer giftbägare utan att visa en min. Jesus visar känslor. Bävan och ångest kommer över honom. Där var höga rop och tårar. Han klär sina känslor i ord. Vi ser honom i all hans mänsklighet. Han är bedrövad ända till döds. Detta är ju utgångspunkten i all bön. Jag är ledsen, bedrövad.
Det Jesus behöver i sin nöd är vänner omkring honom. Därför säger han till oss: Stanna här och vaka. Vaka med mig. Också vi behöver hitta varandra och gå in som syskon i varandras nöd och gråta med dem som gråter. Det du ska fråga: För vem kan jag få vara en bönevän? Vem är min bönevän?
En kyrka, en böneplats, kan ibland lämna efter sig en böneatmosfär. En känsla av att här har Herren varit och gripit in. Och när vi drar oss in i Getsemanes stillhet så vet vi att Jesus är där. Sedan Jesus varit i Getsemane är varje motgång bebodd av Jesus. Han har för alla tider lämnat kvar sin heliga närvaro. Därför är mörkret ändå inte alldeles mörkt.

Om jag sade: Mörker må övertäcka mig
och ljuset bli natt omkring mig",
så skulle själva mörkret inte vara mörkt för dig,
natten skulle lysa som dagen:
ja, mörkret skulle vara som ljuset.

(Psalt 139:11-12)

d) Låt mig få slippa

Jesus gick lite längre bort,
föll ner på marken och bad att få slippa
denna stund, om det var möjligt. Han sade:
"Abba! Fader! För dig är allting möjligt.
Ta denna bägare från mig.

Lägg märke till nu att det första Jesus ber om är att få slippa. Låt denna bägare gå förbi mig. Det är ett rop ut i mörkret: Fader låt min vilja ske. Rädda mig. Låt min väg gå förbi detta svåra. Det Jesus be är att få slippa är inte bara korsfästelsen, smärtan, döden. Han vill slippa bägaren. Han har sett BÄGAREN. I den finns all världens synd, allt det äckliga och vidriga som vår synd och vår ondska fört med sig. Och denna bägare skall tömmas! Jesus tar in vår synd, vår nöd i sig. Finns det ingen annan väg till frälsning och befrielse än att jag måste gå in i all denna synd och ta den in i mig?

Jesu bön här kan också vara ett mönster för oss. När vi står inför något svårt så är det första vi får be om: Låt mig få slippa. Låt min vilja ske. Paulus säger att vi ska låta Gud få veta alla våra önskningar.
Det skall bli som du vill, sa Jesus till en kvinna som hade bett om helande (Matt 15:28). Vi får räkna med att detta är Guds normala svar på vår böner: Det ska bli som du vill.

Vid sjukdom, lidande, motgång av vilket slag som helst får vi enkelt och barnsligt be: Fader låt denna bägare gå förbi mig! Låt mig få slippa! Låt min vilja ske! Är det möjligt så kommer Gud att svara: Mitt barn, det skall bli som du vill.

e) Inte som jag vill utan som du vill
Jesu bön i Getsemane fördjupas. Tre gånger går han i bön. Och bönen förändras så småningom. Han faller ner på marken. Med ansiktet mot marken. Han ställer sig på barnets nivå och kommer till sin Far, kallar honom Abba, som är det lilla barnets förtroliga benämning på Gud, abba, pappa. Abba! Fader! För dig är allting möjligt - ta denna kalk ifrån mig. Det första han ber om är att få slippa. Men finns det en annan möjlighet? Finns en annan väg för honom att gå? Har Gud en annan plan för honom. Och nu ber han: Men inte som jag vill, utan som du vill.
Kampen är mödosam. Och han är absolut ensam. Gång på gång konstaterar Jesus att hans vänner sover. Hos människor finns ingen hjälp. Och var finns Gud i denna kamp? Gud verkar så tyst. Jesus ensam kämpar sig fram till ett svar. Fader, låt din vilja ske. Inte min.

Lukas berättar om vad som händer när Jesus ber så:

En ängel från himlen visade sig för honom och gav honom kraft. I sin ångest bad han allt ivrigare, och
svetten droppade som blod ner på marken.

(Luk 22:43-44)

Man skulle väntat att detta himmelska besök skulle gjort Jesus lugn och trygg. Men Lukas läkaren berättar att han kom i ångest, hans svett droppade som blod ner på marken. Det är som om ängeln gav honom en blixtrande klarhet över vad hans ja till Guds vilja innebar. Han ryggade tillbaka. Han förstod nu vad Gud ville. Vad ville Gud? Jo, Gud vill att alla skall frälsas.

Enda möjligheten att rädda dig och rädda mig att Jesus drack bägaren till botten, den bägare som innehöll hela världens synd. För Jesus fanns det ingen väg förbi lidandet på korset. Men han hittade en väg igenom lidandet. Och det han fick lida blev till frälsning och befrielse och läkedom för oss.

När det svåra, det onda och mörka kastar sig emot oss bör vår första bön vara: Låt mig slippa. Men kanske Herren har något mer, något annat att ge. Då får jag stava på bönen: Låt din vilja ske, inte min.
Lägg märke till att bönen Ske din vilja inte är en resignerad suck inför det som redan hänt. Ske din vilja är en kampbön. Vi ber den inför det som ligger framför oss.

Här på jorden sker inte alltid Guds vilja.
Det finns onda viljor som förvandlar livet till ett helvete på jorden.
Och själviska viljor som sliter sönder gemenskapen mellan människor och mellan folk.
Själva inbillar vi oss ofta att vår vilja är bättre än Guds.
Men Jesus går före oss in i Getsemane och hjälper oss att stava på den bönen: Ske din vilja. Men vi behöver mycken hjälp för att kunna be så när nöden svårigheter det djävulska ställer sig i vägen för oss.

f) Att inte orka be
När Jesus kämpar i bönen sover hans lärjungar. Han vänder sig till Petrus, som han här kallar Simon. Han kallar honom inte Petrus, klippan. Han är inte klippmannen som det går att lita på. Simon, sover du? Orkade du inte hålla dig vaken en enda timme?
Tre gånger berättas det att lärjungarna sover. De kunde inte hålla ögonen öppna och de visste inte vad de skulle svara. Man har ibland undrat över att de kunde berätta om Jesu kamp när de sov så tungt. De ser honom när han ber och de hör en del av bönen. Men om de inte somnat hade vi fått veta mycket mer.
Jesu närmaste orkade inte be. Det finns stunder då ens närmaste inte orkar. Ibland kanske vi kräver att de skall förstå. Och stötta oss, ta hand om oss. Men de orkar inte. Då är det lätt att bli bitter, känna sig ensam. Men vi måste inse att ingen människa är Gud. Det är bara Gud som är Gud.
Ingen människa är Gud. Det gäller också dem som vill hjälpa andra. Det kan vara lätt att i kärlek ge stora förhoppningar. Vi ska hjälpa dig. Men det är också viktigt att se gränserna. Att se gränser är att bejaka sin svaghet.
Tre gånger står det att Jesus väcker lärjungarna. Han kallar dem till bön. Vaka och be att ni inte utsätts för prövning. Anden vill, men kroppen är svag (köttet är svagt). Orsaken till att vi behöver va vaksamma och be är att det inom oss finns både anden och köttet. Anden är kontaktorganet med Gud, det är det som hjälper oss att hålla rätt kurs. Köttet, det är vår gamla människa, den onda naturen, protestanten inom oss som vill hindra oss när vi vill vandra med Gud. Anden och köttet ställer ofta till med inbördeskrig i oss. En del känner rätt väl till dessa slitningar. Bönen hjälper oss i den kampen. Vi behöver be: Herre rädda oss...

g) Efter Getsemane
När Jesus reser sig upp från bönen i Getsemane är det inte en resignerad Jesus vi ser. Bönen har inte gett honom kraft att fly eller skaffa sig fler vapen. Han har fått kraft att gå den nya vägen: genom krisen, genom lidande och dö, fram till uppståndelse och seger.
Det är som om den avgörande kampen stod i Getsemane. Efter Getsemane är Jesus lugn och trygg. Han har kämpat sig till klarhet. Det är segraren som möter soldaterna som kommer för att häkta honom. Det är segraren som står inför överstepräster och rådsmän. Det är segraren som står inför Pilatus så att denne häpet utropar: Så är du dock en konung! Det är segraren Jesus som möter oss i våra nederlag. Han räddar oss från nederlagen och tar oss till sist i sin härlighet in.

Avsnittsmeny, vandring 24 6. Pinad under Pontius Pilatus
Nyfikenhetsskolemeny: Skolstart | Nyfikenhetsarkivet | Skafferiet | Övrigt Bengt Pleijel

[an error occurred while processing this directive] Klicka här för att söka på bibelskolan Dagens lösen
Bibelordet inför helgen
Veckans utgivningar
i din maillåda. Klicka här
[an error occurred while processing this directive]
Vill du vara med och
stödja oss. Klicka här

©Helige Ande (där inget annat anges). För bästa visning av Bibelskolan bör man ha en upplösning på 1024*768.
 Stiftelsen bibelskolan.com  Org. nr: 857209 - 5266, Postgiro: 402 30 79 - 9 för stödgåvor till driften av vår sajt.