Nyfikenhetsskolan: Tipsa en vän om denna sida...Till Bibelskolans startsida Att hittaa på bibelskolan Vägledning och hjälp 


Detta är nyfikenhetsvandring 29

1. Jesu grav

Vi låter Matteus ge oss en skildring av vad som hände vid Jesu begravning:

När det hade blivit kväll, kom en rik man från Arimatea
som hette Josef och som hade blivit en Jesu lärjunge.
Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp.
Pilatus befallde att han skulle få den. Josef tog kroppen,
svepte den i rent linnetyg och lade den i sin nya grav,
som han hade låtit hugga ut i klippan.
Sedan rullade han en stor sten för ingången till graven
och gick därifrån. Maria från Magdala och den andra Maria
var där, och de satt mitt emot graven.

(Matteus evangelium 27:57-61, Folkbibeln)

Jesus är död. Han har fått en hemsk och grym död. Men vad skall man nu göra med Jesu kropp? Romarna hade väl helst låtit den hänga kvar några dagar som ett varningstecken för brottslingar och upprorsmän. Översteprästerna hade säkert önskat att Jesu kropp skulle kastas i Hinnomsdalen - Gehenna - som var Jerusalems soptipp, där det ständigt brann och pyrde. På det sättet skulle de sista spåren av Jesu liv utplånas.

Den ende som kunde rädda Jesu kropp undan förintelsen var Pilatus. Men vem skulle nu våga gå upp till Pilatus och be honom om att få ta hand om Jesu kropp? Det var alldeles otänkbart att Jesu släktingar skulle kunna göra det och absolut inte heller Jesu lärjungar.

Det är i den situationen som Josef från Arimatea griper in. Alla fyra evangelierna berättar om honom, men bara i sammanhang med Jesu begravning. Om man ställer samman vad de fyra evangelisterna säger om Josef får vi veta

att han var en rik man,
att han var en ansedd rådsherre (riksdagsman ungefär)
att han var god och rättfärdig
att han inte deltagit i beslutet att döda Jesus
att han var en Jesu lärjunge, men han var det i hemlighet
att han ibland var rädd för vad andra skulle säga
att han väntade på Guds rike.

Det märkliga är nu att då Jesu övriga lärjungar var försvunna från skådeplatsen och sitter där förskrämda bakom stängda dörrar, då träder fram en som varit en lärjunge i hemlighet. Alltså då hela Jesus-saken tycktes vara förlorad, då alla förhoppningar tycktes vara grusade, då allt ramlade för Jesu lärjungar, då träder Josef fram, han som förut varit en Jesu lärjunge fastän i hemlighet. De som förut haft mod att bekänna sig till Jesus sitter nu bakom stängda dörrar och är mycket rädda.

Är detta nedtecknat för att vara en tankeställare för oss som bekänner oss till Jesus. Vi ska tala lågmält om vår tro och våra insatser. Men i stället tala om vilken stor frälsare vi har.

Denne Jesus från Arimatea går nu upp till Pilatus och ber att få ta hand om Jesu kropp. Det tycktes gå oväntat lätt för Josef. Pilatus hade ju tidigare gett order om att Jesus skulle utlämnas. Kanske han nu ville avbörda sig en skuld. Döva en skuldkänsla. Han hade ju inte handlat alldeles riktigt i den här processen.

Josef får nu ta hand om Jesu kropp, som soldaterna redan hunnit ta ned från korset, kanske för att som brukligt var kasta den i Hinnoms dal.

Vad gjorde nu Josef? Josef tog kroppen, svepte den i rent linnetyg och lade den i sin nya grav, som han hade låtit hugga ut i klippan.

Matteus berättar ingenting om det som Johannes berättar om, nämligen att Nikodemus var med och att han använde både myrra och aloe, som så småningom bildar ett stelnat hölje omkring kroppen. Matteus berättar bara att man lindade kroppen och lade den i en grav. Man la den inte i en kista. Man la den inte i jorden. Jesus läggs på en stenbänk inne i en grav. Och sedan rullar man en stor sten för ingången till graven. Det var förmodligen en kvarnstensliknande sten som rullades fram i ett spår.

Jesus blev korsfäst, död och begraven. Varför talar man om att Jesus blev begraven? Om man dör blir man ju också begraven. För oss är ju det självklart. Men evangelisterna är mycket noga med att berätta om att Jesus blev begraven. Alla dessa anordningar, som Josef och Nikodemus gjorde, berättar man för att säga att Jesus verkligen var död. Och att man räknade Jesu död som de definitiva slutet.

Och nu ställer vi oss bredvid Jesu vänner vid Jesu grav. Hela deras kristendom och vår har kraschat. Var är nu Gud i all detta? Var finns den som förut haft hjärta för oss och förbarmat sig över oss.
Herre förbarma dig ….

Jesusoron bland folkets ledare fortsatte även efter hans död. Man gjorde allt för att bli av med Jesus. Ville de döva sitt dåliga samvete? Nu räcker det inte med att Jesus dött på korset. Om man inte är försiktig kommer hans lärjungar att stjäla bort hans kropp från graven. Och vilka hemska rykten kan inte då komma i rörelse. Då går upp till Pilatus, ber om hans hjälp. Pilatus verkar trött på allt det här. Han ger dem ett bryskt svar. Vi läser:

Nästa dag, som var dagen efter tillredelsedagen, samlades översteprästerna och fariséerna hos Pilatus och sade: "Herre, vi har kommit att tänka på vad den där villoläraren sade, medan han ännu levde: Efter tre dagar skall jag uppstå. Ge därför befallning om att graven blir säkert stängd fram till tredje dagen, så att hans lärjungar inte kommer och stjäl hans kropp och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det första." Pilatus sade till dem: "Här har ni vaktstyrkan. Gå och bevaka graven så gott ni kan." De gick och bevakade graven och förseglade stenen. De satte också ut vakten.
(Matteus 27:62-66, Folkbibeln)

Avsnittsmeny, vandring 29 2. Jesu grav och vår
Nyfikenhetsskolemeny: Skolstart | Nyfikenhetsarkivet | Skafferiet | Övrigt Bengt Pleijel

[an error occurred while processing this directive] Klicka här för att söka på bibelskolan Dagens lösen
Bibelordet inför helgen
Veckans utgivningar
i din maillåda. Klicka här
[an error occurred while processing this directive]
Vill du vara med och
stödja oss. Klicka här

©Helige Ande (där inget annat anges). För bästa visning av Bibelskolan bör man ha en upplösning på 1024*768.
 Stiftelsen bibelskolan.com  Org. nr: 857209 - 5266, Postgiro: 402 30 79 - 9 för stödgåvor till driften av vår sajt.