I Guds händer - Vägsträcka 16 Allt står väl till... Dan 3:31 - 4:9

Budskap från kung Nebukadnessar till alla folk, nationer och språk i hela världen: Fred och välgång! Jag har funnit för gott att kun­göra de tecken och de under som den högste Guden har låtit mig se.

Väldiga är hans tecken,
mäktiga hans under!
Hans rike är ett evigt rike,
hans välde varar från släkte till släkte.

Jag, Nebukadnessar, var hemma i mitt palats, utan bekymmer och väl till freds. Då hade jag en dröm som gjorde mig förskräckt; drömbilder och syner skrämde mig, där jag låg på min bädd. Jag gav befallning om att alla de visa i Babel skulle föras till mig för att tyda drömmen, och då kom spåmännen, besvärjarna, stjärntyda­rna och teckentydarna. Men fast jag berättade drömmen för dem kunde de inte säga vad den betydde. Sist kom Daniel in till mig, han som heter Belteshassar efter namnet på min gud och som är fylld av heliga gudars ande. Även för honom berättade jag dröm­men: Belteshassar, min främste spåman, jag vet att i dig bor heliga gudars ande och att ingen hemlighet är för svår för dig – hör här vad jag såg i min dröm och säg vad det betyder.

Där jag låg på min bädd, såg jag ett träd mitt på jorden, och det var mycket högt. Trädet växte sig stort och väldigt och nådde ända upp till himlen, så att det syntes till världens ände. Det hade ett praktfullt lövverk och bar så mycket frukt att det gav föda åt alla. Markens djur fann skugga under det, himlens fåglar byggde bo på dess grenar, och alla varelser hämtade sin näring därifrån.

Kapitel 4 är ett av de märkligaste dokumenten från mänsklighe­tens historia. Av två skäl: för det första är det ett statsdokument. Vi har mycket få sådana från denna tid. Det är ett dekret, utsänt av en av de mäktigaste härskare som världen någonsin känt.

För det andra är detta dokument inte en deklaration om krig. Det är en deklaration om fred. Fred och välgång! skriver han (v 31). Och sedan kommer ett märkligt vittnesbörd. Här är en man som funnit den högste Guden (v 32). Han har mött en Gud som gör tecken och under (v 33). Och han ville att alla i hela hans rike skulle få veta att denne har ett rike som är större hans. Hans rike är ett evigt rike (v 33). Till alla som han hade besegrat skrev han: Gud har besegrat mig.

Det verkar som denna upptäckt ger honom ett visst inre lugn. Nebukadnessar befinner sig i god ro och lever lyklig. Han är utan bekymmer och väl till freds (v 1). Skatter flyter in. Han byg­ger underbara städer med hängande trädgårdar och anlägger stora fält för privat zoo. Turister på besök blir häpna. Men på bakgårdarna finns fattigdom och misär.

Två gånger har Gud rört vid Nebukadnessar med tecken och under. Först talar Gud om för honom i en dröm att hans makt inte skall bestå (kap 2). Sedan krossas kungens dröm om att bli dyrkad som gud (kap 3). Han får se hur tre män kommer oskadda ur en brinnande ugn. Men trots de under han fått se böjer sig inte Nebukadnessar för Gud. Han blir imponerad, men inte mycket mer.

Trots att Gud mött Nebukadnessar är han fortfarande mer uppfylld av sig själv än av Gud. Jag, Nebukadnessar (v 1).

En yttre frid kan ibland vara förrädisk. Job skriver: Förhärjares hyddor åtnjuter frid, och trygghet får sådana som trotsar Gud, de som har sin gud i sin hand. (Job 12:6)


Efter några år träder Gud på nytt in i hans liv.

Gud älskar Nebukadnessar så mycket att han vill ta bort hans falska frid. Gud griper nu in en tredje gång. Han vill komma till tals med honom. På dagen var Nebukadnessar alltför upptagen. Han hann aldrig vara riktigt stilla för att höra Guds röst. Gud väljer att komma till Nebukadnessar om natten när han ligger och sover i sin stora säng.

Drömmen börjar bra. Han får se ett stort träd, som är så högt att det kunde ses från världens ände. Det hade ett prakfullt löv­verk och bar rik frukt. Djur och fåglar trivdes i dess närhet. Så långt förstod Nebukadnessar att det handlade om honom själv och hans rike. Men sedan kanske han inte ville förstå. Han skickar efter de visa i landet. Och när de står där stumma och tysta skickar han efter Daniel.

Om man i början av drömmen kunde säga: Allt står väl till, allt står väl till, så har fortsättningen detta oroande påstående: och dock står inte allt väl till (Jer 8:11).


Rasta och BE-grunda!

Finns det några likheter mellan dig och Nebukadnessar?

1.    Gud talar, men du griper inte tag i det som Gud säger. Stämmer det?

2.    Du har inte tid att tänka på Gud. Stressen pressar dig un­der dagen så att Gud måste använda andra medel för att komma till tals. Stämmer det?

3.    Det är lätt att fastna i egenrättfärdighet. Utan bekymmer och väl tillfreds (v 1). Allt är praktfullt och många är nöjda (v 9). Hur är det med dig?

4.    Stämmer Jeremiaordet: Allt står väl till, allt står väl till och dock står inte allt väl till (Jer 8:11, jfr Luk 12:16-21)?


Bön

Herre, stoppa mig när jag rusar,
lugna ned mig när jag börjar stressa,
avslöja mig när jag blir egenkär och odräglig.

Lär mig och människor omkring mig att
betänka hur få våra dagar är,
för att vi må få visa hjärtan.
(Psalt 90:12)