Syndabocken
Daniel tyckte att det verkade vara mer folk i år än det brukade. Solen sken från en klarblå himmel och det låg en spänd förväntan i luften. Tjugo meter längre bort såg han Johanna, men det verkade inte som om hon hade sett honom och det fanns ingen möjlighet att komma dit hon var. Istället lyckades han tränga sig en bit högre upp i den stora trappan, så att han fick en bättre överblick över vad som skedde längre fram. Det var en av deras viktigaste högtidsdagar: "Yom kippur". Plötsligt blev det alldeles tyst. Daniel såg hur översteprästen hade stuckit in sina händer genom de båda hålen i den stora lottdragningsurnan. Sedan drog ut sina händer och gav en träbricka till en präst på sin högra sida och en annan till prästen som stod till vänster. Daniel såg också tydligt de båda bockarna som stod bundna intill översteprästen, framför den magnifika tempelbyggnaden. Prästen på högra sidan läste högt vad som stod på brickan: "För Herren". Den ena bocken fick ett rött sidenband om halsen och skulle senare offras som syndoffer. Den andre prästen läste: "För Asasel", och om den andra bockens ena horn knöts ytterligare ett rött sidenband. Nu lade översteprästen båda händerna på den bockens huvud och bekände sina och folkets synder.
"Syndabocken." tänkte Daniel. Den skall bära våra synder, så att vi blir fria från vår skuld.
En man ledde ut bocken ur staden, folket spottade på den och skrek: "Ut, ut!" Stämningen kändes hotfull. Mannen ledde den till en brant, rev av en bit av det röda bandet och fäste det vid en klippa och störtade ner bocken för branten.
Sedan samlades man igen. Översteprästen gick in i templet. Daniel visste att han gick in i templets innersta rum, dit ingen annan än översteprästen fick gå och det bara denna dag på året. Där skulle han be Herren om förlåtelse för sina och folkets synder.
Då kom översteprästen ut och ropade: "Herren har förlåtit oss!" Alla jublade, några grät av glädje och dansade runt. Daniel var så lycklig, han kände det som om en tung sten fallit från hans bröst. Han visste att han verkligen var förlåten och kände en underbar fridskänsla.
Senare på kvällen blev Daniel retad av Jonas, en kille som han hade svårt att tåla. Han gav honom ett blått öga och blev direkt av med sin inre frid. "Ett år till!", suckade han. "Ett år till innan jag kan få förlåtelse och frid igen!"
Du och jag behöver inte vänta ett helt år till nästa försoningsdag. Vi får förlåtelse varje stund som vi uppriktigt ber om det! Vi firar påsk för att Jesus är den sanna "syndabocken" som har gett sitt liv för oss en gång för alla. Han har burit alla våra synder när han dog på korset. Dessutom är han dödens besegrare och har befriat oss från dödsfruktan. Så ger han evigt liv till var och en som tror på honom.
Lars Fröjmark
Kyrkoherde em
Glimåkra
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
