Kallkällan

Din nåd är dyrbar, o Gud, i dina vingars skugga finner människor tillflykt. De får njuta överflödet i ditt hus, i din glädjes strömmar stillas deras törst. Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus. Ps 36:8-10 Som barn var ofta min bror och jag med pappa i skogen. Pappa hade alltid lätt packning, det mesta hämtades ur skog och vatten. När vi efter någon lång vandring blev akut törstiga hände det att någon av oss sa ”vi går inte en meter till utan något att dricka. Pappa stannade plötsligt, satte fingret för munnen och hyssjade oss.
   - Ni måste vara alldeles tysta, sa han. Här någonstans skall det finnas en källa. Och vi tystnade. Stod alldeles orörliga och lyssnade med vår far efter något som han på ett ungefär visste var det fanns. Vi hörde vinden som drog genom trädtopparna. Vi hörde hur det knakade lite i de gamla granarna, men inget annat. Inget som lät som vatten. Så alldeles plötsligt vände sig pappa om och pekade.
   – Där är den, sa han. Så böjde han sig ned och krafsade i den torra mossan, flyttade undan ett par, tre stenar. Och mycket riktigt, där under rann den. Kallkällan.

Vi böjde oss ner och drack av detta isande kalla vatten. Och så lämnade min pappa efter sig en bild av andlighet: Den som vet var källorna finns behöver inte släpa så mycket med sig. Den som är bekant med de fördolda vattnen kan röra sig ganska fritt. Eller med psalmens ord: ”I din glädjes strömmar stillas deras törst. Ty hos dig är livets källa.”

Tomas Sjödin