21. Gud, sänd mig

Det var inte jag och min mor som först flyttade till Björkelund. Det var en relief som jag satte på husväggen väl synlig från vägen. Bilden föreställer den helige Kristoffer. Legenden berättar att han ville tjäna den starkaste kungen i världen och att han så småningom förstod att det måste vara Jesus.

Kristoffer hade till uppgift att bära människor över en flod. En natt ropade ett barn och ville bli buret över floden. När han bar det lilla barnet var det så tungt att han sa: 
Det är som om jag bar hela världen på mina axlar. När han satte ner barnet på andra stranden sa barnet:
- Du har inte burit hela världen på dina axlar, utan du har burit Honom som har skapat hela världen. För jag är Jesus som du tjänar. Och nu var det en vuxen man som stod inför Kristoffer och talade.

Den här legenden har något viktigt att säga. Den har en biblisk kärna. Jesus har sagt: 'Vadhelst ni har gjort mot en av mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.' Kristoffer tjänade Jesus genom att bära människor över en flod. Också jag får hjälpa människor som färdas - på riksväg 30. Jag vill visa dem på Honom som är Vägen.

Åsnans uppgift är att bära. Samma kallelse hade Kristoffer. Han fick i bokstavlig mening bära människor över floden. Att troget göra sin vardagsgärning kan vara ett sätt att bära andras bördor och ytterst göra den tjänsten för Jesus.

Gemenskapen med mina åsnor betyder mycket för mig. Jag har ett stall där åsnorna står under natten. Det är ett trivsamt stall, där också jag har ett litet bås. Det är en liten stallkammare med brits, där jag kan ligga och fundera över hur mitt liv har varit och hur det skall sluta.

Jag skulle bra gärna vilja dö i min lilla stallkammare. Men det bestämmer inte en människa själv. Man kan i alla fall säga sin mening om hur man vill ha sin begravning. Jag vill ha ett kors på min grav. Mitt namn skall inte stå på det. Det skall vara ett naket kors. På en pappskiva har jag skrivit en text som jag vill skall stå på graven några dagar efter jordfästningen:

Jag har levt ett lyckligt liv och för det tackar jag främst Gud och mina älskade föräldrar Rut och Bernhard, mina syskon, grannar och vänner och alla djur. Eva

Alltså ett tack först till Honom, Skaparen, och sedan till alla som jag kommit i kontakt med, människor och djur.