Se upp! - 1:a sönd e tref, årg 2
För cirka 3350 år sedan ledde Mose Israels folk ut ur fångenskapen i Egypten.
I vintras läste jag i tidningen att Egypten nu har skickat ett krav till Israel. Man vill ha återbetalning för de mängder av guld- och silverföremål som israelerna den gången fick med sig som byte. Men Israels arkeologer har kontrat med att kräva ersättning för sveda och värk under 430 års slaveri i Egypten!
Strax efter uttåget stod Mose och hans folk förtvivlade och uppgivna vid Röda havets strand. Farao var efter dem med hela sin armé. De kunde inte se någon möjlighet till räddning.
När Mose står där vid stranden säger Gud:
– Varför ropar du till mig? Säg åt israeliterna att dra vidare.
Ingenstans står det att Mose ber till Gud, men Gud hör hans hjälplöshet som ett rop och svarar honom redan innan han ber. Mose uppmanas att lyfta sin stav och sträcka ut sin hand över havet. När han gör det blåser det upp till storm, en väg öppnas genom havet och hela folket går igenom, medan deras fiender omkommer i vågorna.
På samma sätt har Gud öppnat en väg genom vattnet för dig och mig. Den kommer slutligen att leda till himlen om vi följer vår ledare. Vem är det?
Mose efterträddes efter fyrtio års ökenvandring av Josua, vars namn betyder detsamma som Jesus.
Josua fick leda israelerna genom ett annat vatten, nämligen floden Jordan, som stannade i sitt lopp, så att de torrskodda kunde gå in i det utlovade landet!
Än idag lär man kunna se stenar på Jordans botten, rester efter det altare, som prästerna byggde till minne av händelsen.
På samma sätt kommer Jesus, vår ledare, för att befria oss från slaveri och fångenskap under en annan furste, som han kallar “denna världens härskare”. Han leder oss genom dopets vatten och följer oss sedan hela livet, om vi tillåter honom. Sedan för han oss genom “dödens flod” in i det eviga livet och det himmelska land han lovat oss.
Det var ganska lätt för Gud att föra folket ut ur Egypten. Men det var en betydligt svårare uppgift att få Egypten ut ur folket! Varje gång de möttes av någon svårighet började de klaga och säga: “Allt var bättre förr! Där i Egypten hade vi mat och dryck i överflöd, men här i öknen svälter vi och törstar!”
Men Gud svek dem inte utan gjorde många under. De fick manna att äta och friskt vatten ur klippan att dricka. Men ändå längtade de tillbaka!
Sådana är också vi! Vi misströstar och litar inte på Gud när vi möter svårigheter, trots att Gud har lovat att höra våra böner. När du och jag står vid ett hav fullt av motgångar och svårigheter ska vi lyfta blicken. Då kommer vi att se Herren stå där med staven lyftad och handen uträckt. En väg öppnas genom svårigheterna. Han går före och vi kan följa efter.
Allt började en gång i ditt dop - Du behöver bara följa Honom
Lars Fröjmark
präst i Glimåkra
