Septuagesima Årg 1 - Om himmelriket!

I dagens evangelium om vingården och arbetarna handlar det om himmelriket. Guds rike och himmelriket är ju mer eller mindre synonymt men det klingar evighet och himmel över liknelsen.
Som en del påtalar förkunnas och talas det ganska lite om himmelen i kyrkan nuförtiden. Lättare att tala om vad vi kan se och ta på. Ändå handlar mycket av det Jesus gör och säger om evigheten men utan att skilja det från Guds rike här och nu. Den som tror på mig HAR evigt liv, säger ju Jesus.

Kallelsen till och livet i himmelriket handlar om att leva med Jesus och vara klar över att man inte behöver oroa sig för att missa evigheten. Utan Jesus finns inga garantier men med honom har vi allt och kan koncentrera oss på tjänsten.
En skidåkare i landslaget måste få mycken uppbackning och goda förutsättningar för att lyckas. Hejarop och uppmuntran. Ebba Anderssons bragdguld kom inte bara av egen kraft utan många står bakom.
På samma sätt är vi frälsta av nåd och ingår i vingårdens arbetsstyrka för att Jesus kallat oss. Det finns alltså inte plats för jämförelse och upphöjelse över den egna prestationen. I vingården får alla samma lön och samma glädje att dela. Därför får vi lämna misstänksamhet mot andra och prestationskrav därhän. Här handlar det om att ge utrymme för att fler ska få del av glädjen.
Är inte detta lösningen på mycket i vår kyrka när vi koncentrerar oss på de som ännu inte upptäckt glädjen i stället för att käbbla inbördes. Ofta är ju människor utanför kyrkan väldigt positiva och intresserade. De behöver bara få en Inbjudan.

Allt handlar ju ändå om nåd. Gud ville skapelsen och mitt liv. Gud gav oss Jesus och frälsningen. Gud fyller oss med sin Ande. Det är inget vi gör själva utan får ta emot.
Även om skidåkning är en stor nåd är ett nyfött barn större. Barnet lever av nåd, livet är gratis, men barnet behöver många runt sig för att det ska fungera. Om vi glömmer den principen som Guds barn hamnar vi utanför Guds rike.
Kanske förstår vi allt detta i tanken men i praktiken blir det svårare. Därför är det väldigt bra att människor ansluter i elfte timmen och får samma förutsättningar som den som varit med hela sitt liv. Evangelisation och mission är med andra ord väldigt inspirerande och naturligtvis nödvändigt.

De sista blir de första, avslutar Jesus med. Jag tänker på henne som sent i livet kom med i församlingen men fick en enorm glädje som smittade av sig på andra. Arbetslivet, föreningar och sällskap må ha sina ordningar men kyrkan är platsen där vi gläds över varandra oavsett prestation.
”Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd” Joh. 1:16
Låt detta få vara vårt motto och vår inspiration.

Mats Enander