Annandag påsk årg 1 - Möte med den uppståndne!

Läs Lukas 24:13-35

Vi firar annandag påsk men i bibelberättelsen är det fortfarande påskdagen. Det är nog inte så svårt att tänka sig in i de två Emmausvandrarnas blandade känslor – de är besvikna, desillusionerade, förvirrade och kanske rädda. De var lärjungar till Jesus, och de hade sett och hört allt det fantastiska gjorde och förkunnade. De fick se Guds ord gå i uppfyllelse. Vi kan tänka oss Johannes döparens fråga som han ställer genom sina lärjungar till Jesus: ”Är du den som ska komma eller ska vi vänta på någon annan?” och Jesu svar: ”Gå och berätta för Johannes vad ni har sett och hört: blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud.” (Luk 7:18-23) De hade sett och upplevt allt detta på första parkett.

Men nu var hoppet borta - Jesus är ju död. Därför är det inte konstigt att de inte kände igen Jesus när han slog följe med dem. Av fler orsaker. För det första var de förblindade av sorg och förvirring. För det andra så hade Jesus förvandlats - han är samma men ändå inte. För det tredje så var det lika osannolikt för dem, som för oss idag, att någon som dött skulle få liv igen.

Jesus slår följe med dem och tar tid att lyssna på deras berättelse. Sedan förebrår han dem för deras tröghet att tro. Jag tror inte att Jesus gör det på ett anklagande sätt utan på ett kärleksfullt sätt. Syftet är att befria dem och öppna deras inre ögon och hjärtan. Jesus leder sedan in dem i Guds ord som i detta fall är det enda som kan skingra förvirringen mitt i allt det som skett. Jesus öppnar Ordet och förklarar det för dem så att de kan ta emot honom och det han gjort för dem.

När de fram på kvällskvisten närmar sig hemmet så är Jesus beredd att gå vidare, men de bjuder honom att stanna hos dem för kvällen och natten. Och vid måltiden, när Jesus bryter brödet, så öppnas deras ögon och de ser att det är han. Varför just där och då? Måltiden är viktig gemenskapsmarkör i bibeln. Många förbund ingås över en måltid – och det var vid en måltid som Jesus instiftade nattvarden, det nya förbundets tecken. I måltidsgemenskapen uppenbarar Jesus vem han är. Kanske är det så att när Jesus lyfter, och välsignar, brödet så får de se Jesu sårmärkta händer och polletten ramlar ner. Och när de ser att det är Jesus så försvinner han ur deras åsyn.

I ett nu så har förvirringen och de tunga stegen bytts mot raska, ivriga, steg när de genast beger sig tillbaka till Jerusalem och de andra lärjungarna som nu också kan berätta att de mött den uppståndne Jesus. Helt plötsligt har allt förändrats radikalt. Men frågorna fanns kvar: kan det verkligen vara sant? Vad händer nu? Vad ska vi göra? Detta är säkert frågor som finns inom alla lärjungarna denna första påskdag. Men Jesus är kvar hos dem i ytterligare 40 dagar, visar sig för dem, talar med dem och vägleder dem.

På liknande sätt som Jesus gick med dem så vill han gå med oss idag. Vi får tala med honom om det vi bär på, och vi får också låta hans Ord vara det som också visar riktning och mening i livet. Vi lever i en tid där var och en själv vill definiera sin egen sanning, vilket gör att vår tid är präglad av förvirring som får till följd att tanken på en objektiv sanning om livet ter sig både hotfull och hatisk. Här vill Gud, i den Helige Ande, genom sitt Ord hjälpa oss och vägleda oss in i en levande relation med den uppståndne Herren Jesus Kristus och sanningen om oss själva, världen och Gud. Det är i mötet med den uppståndne Jesus och hans Ord som vi befrias från synd, rädsla och allt annat som binder oss som människor. I relationen till Jesus kan vi bli de människor som Gud skapat oss till att vara. Och han kallar oss var och en att gå med honom, och vara hans efterföljare och vittnen i detta livet. Jesus dog och uppstod för att du och jag ska få del av hans liv och rättfärdighet.

Mikael Nilsson, kyrkoherde

Traryd-Hinneryds pastorat