Maria är den person som stått Gud allra närmast, hon som bar honom i sitt eget moderliv, under sitt eget hjärta. Av ängeln kallas hon högt benådad, av sin släkting får hon höra att hon är mer välsignad än andra kvinnor och själv jublar hon över att alla släkten ska prisa henne salig.
Men trots detta så har hon i vår kyrkotradition kommit lite på undantag. Men den här söndagen är det Jungfru Marie Bebådelsedagen även om vi i år firar vi den nästan en månad för tidigt.
Maria är Guds moder hon som födde Gud själv till världen, men också Trons moder. I tro och tillit sa hon ja till uppdraget, på ett mer fullkomligt sätt än vad någon annan hade klarat.
Därför är det inte bara Sonen som är efterföljansvärd utan även Modern. Hon vittnar för oss om den tro som vågar allt utan några garantier. Som inte kräver något i gengäld, utan den tro som endast vill följa Guds vilja.
Det betyder inte att denna tro är utan frågor. ”Hur skall ska detta ske?” frågade Maria. Men lägg märke till att hon inte frågade: ”Hur ska jag klara detta?” Den tro som leder till tvivel är den där man själv är i fokus, där det handlar om vad jag ska åstadkomma, att jag ska prestera en tro värdig Gud. Att det verkligen skulle ske tvivlade hon inte på, hon visste bara inte hur?
För Maria var det en sådan självklarhet att det inte var hon som skulle åstadkomma något att inte ens frågade efter det. Hon begrep direkt att detta var något som hon måste låta ske. Det som gällde för henne var att ta emot det som Gud ville ge.
Så är det också med vår tro. Om vi ser det som något som vi ska prestera så lägger vi snarare hinder för Gud än underlättar för honom.
Tron är istället en gåva som Gud vill ge oss och har vi svårt att tro så kanske vi ska låta bli att försöka tro och istället bara bli stilla och låta det ske.
Tobias Bäckström, präst i Osby
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
