Knappt har Guds Son blivit född så försöker starka krafter att genast eliminera honom. Kung Herodes var så korrumperad av sin egen maktlystnad att hans illdåd inte visste några gränser: år 29 f Kr lät han exempelvis mörda sin hustru Mariamne och alla hennes släktingar med undantag för de två söner de hade tillsammans, Aristobulus och Alexander. År 7 f Kr dödade han emellertid även dem sedan hans son Antipater anklagat dem för att vara ute efter att mörda sin far. (På sin dödsbädd gav han order om att döda också Antipater eftersom han misstänkte att denne planerat att förgifta honom.)

Han tror nu att barnet som stjärntydarna talat om innebär ett hot mot hans tron. Vi kan tycka att det är märkligt att han så fruktar detta till synes obetydliga barn. Hur kunde han på allvar vara orolig att en son till en fattig snickare i en obetydlig del av landet skulle kunna göra anspråk på kungatronen? Här kommer hans psykopatiska drag fram. Så ängslig är han att han ska förlora sin ställning att han bestämmer sig för att ta det säkra för det osäkra. Han fattar det ohyggliga beslutet att döda samtliga barn under två års ålder i Betlehem med omnejd. Bara för att vara säker på att Jesus också verkligen blir dödad. För honom var makten allt, människor betydde ingenting. Så paranoid hade han blivit att till och med ett nyfött barn såg han som ett hot.

Minnet av dessa barn har kyrkan hedrat med en alldeles särskild dag. 28 dec: Värnlösa barns dag, tidigare kallades dagen Menlösa barns dag, i betydelsen oskyldig. Det är en dag då alla oskyldigt offrade barn står i centrum. Vi påminns om att Gud har en tanke med varje liv som föds. I Sverige av idag så förekommer det inga massmord på barn. Ändå blir det en tankeställare för oss för alla de barn som inte tillåts födas. Vi behöver inte anklaga enskilda människor för detta. Det är istället kulturen och systemet som behöver ifrågasättas. Och kanske att vissa åsikter blir så kraftigt fördömda att de helst inte får finnas. 

Ondskan nådde alltså inte fram till Kristus, den gången. Tiden var ännu inte inne för hans offerdöd, det skulle bli först 33 år senare. Så därför sände Gud sin ängel för att varna Josef, och uppmana honom att fly till Egypten. Josef, Maria och barnet, den heliga familjen, som i mörkret flyr till ett främmande land, verkar till synes vara så värnlös och bräcklig. Men det som i till det yttre kan tyckas osäkert, är grunden till den verkliga tryggheten. De litade på Gud och tvekade inte att följa honom, därför var de tryggare än någon annan familj mitt ute i öknen med sitt nyfödda gossebarn. Guds frälsningsplan gick inte om intet, trots ondskans desperata försök att krossa den i dess linda. Gud hade förutsett allt och vidtagit de rätta måtten för att planen skulle fortsätta.