2 advent, årg 3

På Kenyas otroligt välbevakade blomfält kan ingen utifrån komma in och stjäla en enda utav blommorna som växer innanför de höga murarna. Vakterna har till och med på de höga murarnas krön cementerat dit krossat glas.
De vackra blommorna skall gå på export till bland andra blomsterhandlaren här i Sverige.
Ingen utanför murarna i Kenya får någonsin se de växande underverkens härlighet…
Men, det märkliga är att vid varje vindpust bärs blomsterhavens himmelska dofter med vinden till oss som står utanför murarna.
Doften är en skapelse i sig, till glädje för många, och blommornas existens kan inte döljas, bara skyddas.

Guds rike är, likt doften, obegränsat av denna världens murar och gränser. Det är inte av denna världen.

I söndagens texter påminns vi om det himmelrike som vi en dag skall få leva ansikte mot ansikte med: Gud själv. Vi påminns också om hans Rikes rörelse mot då det kommer oss till mötes.

Vi är på väg, nu, mot jul. I julmusiken upplever vi de gedigna texternas innehåll:
"Den späda rosen fina som doftar salighet…" Kristusdoften berättar sanningen om oss: om Guds kärlek till oss, inom oss. Kristus-doften är en drabbande doft.
Doften har som egenskap att den njuts lika mycket av fattig som rik. Och vinden blåser vart den vill och sprider den ljuvliga doften.  Olika dofter kan få oss att minnas olika saker, och den salighetsdoftande rosen - Jesus - påminner oss om Himmelriket, som vi är skapade att höra ihop med. Doften lär oss om Riket som kommer.

Adventssången i skolan på sjuttiotalet lär oss ännu mer:
"Och liksom för de vise, vår skänk vi lägga ned
vid Jesusbarnets krubba, där han emot oss ler.
Ej rikedom och skatter han utav oss begär,
Vårt hjärta vill han äga, Han som vår konung är."

De tre vise männen gav Jesus dyrbarheter, där ibland Myrra. Myrra frambärs som bekräftelse på att någon skall krönas till Kung. Denne Kung vill inget hellre än att äga vårt hjärta.

När myrra bränns blommar doften ut.
När den helige Andes eld får brinna i våra hjärtan blommar Kristus i oss ut, och det är en ljuvlig doft.

Om inte Gud får äga vårt hjärta kommer vi inte att uthärda i detta livs alla riken som vi måste leva i ännu en liten tid.
Gud vet: Om han är den som får äga vårt hjärta och därigenom får ha sista ordet, kommer hans röst att ropa högst i vardagens öronbedövande larm av information där vi många gånger får reda på att vi inte duger som vi är. Hans rike kommer till oss på många sätt.

Mitt i den här världens hopplöshet sprids det en ljuvlig doft, och när vi lyfter blicken för att ta reda på vad det är som doftar så ljuvligt ser vi inte en överparfymerad ståtlig person stiga ur en bepansrad limousine. Nej, vi ser alla Kungars kung kommer till oss, han rider på en bökig åsna och doftar Myrra och han ger oss värdet att vara hans barn och vi blir himmelrika.